Chefredaktören. Om stenar
och människor

7 november 2012

I bland har jag tänkt att den totala motsatsen till arbete i vården borde vara att bli geolog. Stenens fasta struktur, som inte låter sig rubbas av annat än vulkaniska krafter, i den ena änden av skalan. Människan i den andra änden, med all den komplexitet som ryms i den mänskliga naturen.?

I det här numret av Vårdfokus handlar det en hel del om just stenar. I vårt tema om grön hälsa finns stenarna längst ner i teorins pyramid om stödjande, rehabiliterande naturmiljöer. Den som är djupt inne i sitt utmattningssyndrom orkar bara med ett fåtal intryck, ”gärna större stenblock, då de signalerar stabilitet och är kravlösa”. I takt med tillfrisknandet kan intrycken bli fler och via olika naturupplevelser kan den sjuke nå nivån ”umgås med, ta hand om och uppskatta människor, som behöver socialt samspel, energi och omtanke”. ??

820 meter under Kiruna sitter sjuksköterskan Catrin Björnström i sin lastmaskin i världens största järnmalmsgruva. I det svenska urberget är dagsljuset långt borta och arbetsuppgifterna enahanda, men hon trivs med arbetsvillkoren. Catrin har i ett jättekliv gått från den ena änden av skalan till den andra, från arbete med människor till fokus på krossad sten.?

I Kiruna är det inte ovanligt att akademiskt utbildade väljer att gå ner i gruvan, för lönen och för arbetsvillkorens skull. Ur samhällets intresse kan det upplevas märkligt, även om den enskildes val i sig är logiskt och rationellt. ??

Återigen kan man ställa frågan om samhället ska satsa resurser på högskoleutbildningar när yrkeslivet sedan inte kan uppfylla rimliga krav på lön och arbetsvillkor. ?

När sten värderas högre än människor. ????? ????

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida