Chefredaktören. Så var det inte tänkt

Nyligen röstade Miljöpartiet på sin kongress om vinster i skolan. ”Inte var det så vi tänkte att det skulle bli när vi drev frågan om friskolor” var det många ombud som gav uttryck för. Visionen var från början kooperativ, räddade byskolor och engagerade pedagoger som skulle få göra verklighet av sina drömmar.

Samma vision fanns i vården. När privatiseringsvågen startade låg fokus på enskilda yrkes­utövare som skulle kunna knoppa av enheter för att slippa ”tvångströjan” landstingsstyrningen. Det var en politisk dröm som inte behöver ha varit fel i grunden. Landsting och kommuner hade dock inte alltid kompetensen för att möta en marknad där en lockande ”säker intäkt” från offentliga medel hägrade. Och kunde bara storögt se på när enheter som avknoppats såldes för miljonbelopp till storföretag.

De senaste veckorna har vi på Vårdfokus webb skrivit om Läkargården i Ängelholm som kanske en av de värsta avarterna. En läkarmottagning utan läkare, avstängd el och obetalda löner men med ett antal listade patienter som Region Skåne anser sig, enligt avtal, skyldig att betala för.

Företagaren gör sig oanträffbar och driver ­processer om varje krona. Regionen får betala dyra advokatkostnader.

Hur kunde man skriva ett sådant avtal?

Privatiseringar har många gånger gått snabbt för att ideologiskt drivna politiker vill visa sin handlingskraft. Tillräcklig kunskap har inte alltid funnits hos upphandlarna.

Är det inte dags att ställa sig frågan ”Var det så här vi ville att det skulle bli?”

Att återgå till visionen om mångfald som drivs av engagemang för vårdkvalitet med patienten och brukaren i centrum. Och anpassa politiska beslut därefter.??? ????