De håller på barnens rätt – trots överbeläggningar

Emma Ewald och An Nguyen kämpar varje arbetspass för att barn på akuten ska känna sig trygga. Som nyutbildade barnrättsombud tycker båda att det är orimligt att barn läggs in för vård — mitt på akuten. ”Det finns inte ens mat här”, säger de.

Från första januari är barnkonventionen en ny svensk lag. På Söders höjder utbildar barnsjuksköterskan Greta Schibbye barnrättsombud till olika verksamheter i Stockholmsregionen.

Läs mer: Så stärks barns rätt i vården

Hon menar att personal i vården lätt tror att de alltid har fokus på barnets bästa, precis som barnkonventionen kräver. Men ändå glömmer de ofta att ha på sig sina speciella glasögon för att se händelser ur barnets perspektiv.

Dagen till ära examinerar hon 24 barnrättsombud. Hälften av dem som sätter på sig sitt nya märke på bussarongen är sjuksköterskor. Några av deltagarna jobbar också på vuxenavdelningar.

– Barn finns överallt i vården. De som säger att de inte har barn på sin avdelning eller mottagning har fel. Det beror på att de inte ser dem. Barn är både patienter och anhöriga, säger Greta Schibbye.

Barnkonventionen – den nya lagen – inleds kraftfullt med andra och tredje artikeln som slår fast att inget barn får diskrimineras och att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn.

– Det leder till bra diskussioner på kursen. Riskerar vi att diskriminera någon? Vi vet ju att vården är ojämlik. Det gäller för oss att till exempel fånga upp behov hos barn med funktionsnedsättningar. Vi vet också att tolk inte används tillräckligt för de barn som behöver det, säger Greta Schibbye.

Vill bemöta alla barn rätt

Emma Ewald är sjuksköterska på Sachsska barnsjukhusets akutmottagning och An Nguyen på barnakuten på Karolinska universitetssjukhuset i Solna, båda i Stockholm. De är vana att slå knut på sig själva för att få vården att fungera för barnen och hinna bemöta föräldrarna på rätt sätt. Båda mottagningarna har svårt att hålla kvar sjuksköterskor och letar ständigt efter ny personal.

Sjuksköterskorna tycker att gränsen är nådd nu när barn skrivs in på akutmottagningarnas mottagningsrum, i stället för att bara vänta där. Anledningen är den stora platsbristen på vårdavdelningarna för barn på Södersjukhuset och Karolinska universitetssjukhuset.

– Akuten är inte en särskilt trevlig miljö för barn att vårdas på. Det väcker mycket oro och frågor från föräldrarna. Här finns ingen mat och ingen övervakning. Om det är ett larm så står alla utom en sjuksköterska upptagna, säger Emma Ewald.

Information på barnets nivå

Båda tycker att det görs mycket bra för att barnkonventionen ska efterlevas, att vården ska vara jämlik, oavsett barnets bakgrund, funktionsnedsättning eller andra förutsättningar. Dessutom försöker personalen, från läkarna till sjuksköterskor och undersköterskor, att informera på barnets nivå, och till föräldrarna så att de kan hjälpa barnet att förstå vad som sker.

Men att barn läggs in på akuten är orimligt, menar de.

– Det är en nödlösning som beror på brist på sjuksköterskor och vårdplatser på vårdavdelningarna. Beslutet utgår inte ifrån barnkonventionens artikel 3, som är att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn, säger Emma Ewald, som valt att skriva sin barnkonvensekvensanalys just om inläggningar på akuten.

Hon tycker att sjukhuset ska ha tillräckligt med resurser för att ta emot barnen på vårdavdelningarna. Om vårdformen ändå måste finnas har hon en rad konstruktiva förslag, som riktlinjer och resurser så att sjuksköterskorna hinner dokumentera och ge omvårdnad.

Hon berättar också för resten av gruppen att barnen utsätts för samma risker som vuxna när de läggs in på fel avdelning. Det är känt att risken för infektion och felbehandling ökar, smärtlindringen blir sämre, och att dödligheten ökar.

An Nguyen känner igen situationen från sin arbetsplats på barnakuten på Karolinska i Solna.

– Inskrivningarna på akuten har blivit vår vardag. Vi bara kör in en brits extra till undersökningsrummet och rullar ihop en filt till kudde, så att en förälder kan sova där med barnet, säger hon.

Vill skapa bubbla av trygghet

Elias Karlsson är anestesisjuksköterska på Karolinska i Huddinge. Han tycker att anestesigruppen som söver barn har mycket att vara stolt över.

– En läkare eller anestesisjuksköterska tar huvudansvaret för kontakten med barnet och föräldern. Vi försöker skapa en egen bubbla i den annars ganska otrygga miljön. Syftet är att få tillräckligt förtroende för att kunna ge en säker anestesi.

Som nyblivet barnrättsombud har han ett förslag på en förbättring utifrån barns rättigheter.

– Min barnkonsekvensanalys har visat att vi bryter mot flera lagar och artiklar när vi låter studenter på grundutbildningen träna invasiva åtgärder på barn vid anestesi.

Han är skeptisk till att barnen eller deras föräldrar skulle ge sitt medgivande till att studenter exempelvis intuberar under handledning.

Kursledaren Greta Schibbye hoppas att alla kursdeltagare lyckas genomföra sina förbättringsarbeten. Sedan 2012 ingår hon i en grupp på Södersjukhuset som jobbar med att få avdelningar och mottagningar att arbeta utifrån barnkonventionen. Gruppen hämtade inspiration till utbildningen från Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg som då låg steget före.

Chefer och barnrättsombud har utbildats och bilderböcker om de flesta undersökningar och ingrepp har skapats. Numera står barnets namn på de flesta kallelserna för att det ska vara tydligt att de är egna individer. Och de har gjort barnvandringar, där barnen gett sina åsikter om allt från plåster till väntrum och vårdkedjor.

Läs mer: Bli bättre på att prata med barn

Mer om ämnet

• Så stärks barns rätt i vården
• Sjuksköterskors tidsbrist hot mot barns bästa i vården
• Bli bättre på att prata med barn