De osynliga barnen i behov av omfattande

Situationen för barn i familjer där någon av föräldrarna är psykiskt sjuk eller har ett psykiskt funktionshinder uppmärksammas alltmer. Dessa barn har länge varit osynliga inom både den psykiatriska vården och inom socialtjänsten.

Det konstaterar Socialstyrelsen i förordet till en nyutkommen rapport med titeln De osynliga barnen, skriven av socionomen och frilansjournalisten Weddig Runquist. Det är en dokumentation av föreläsningar och seminarier som hölls i samband med en temakonferens hösten 2000 om preventivt arbete i familjer med psykiskt sjuka föräldrar.

I rapporten ges flera exempel på lyckade projekt och konkreta beskrivningar av metoder för att försöka förbättra situationen för barn till psykiskt sjuka, samtidigt som föräldrarna erbjuds stöd i sin föräldraroll. Det finns också flera redogörelser för hur man med samtal och lek kan närma sig de utsatta barnen och vad man särskilt bör ge akt på i olika åldersgrupper.

Efterlyser samarbete
? Det räcker inte enbart med att se barnen och deras behov. Vi måste också vara beredda att skrida till handling, säger Margareta Carlberg som är Socialstyrelsens samordnare av frågor som rör barn och ungdomar.

Bland annat efterlyser hon ett bättre samarbete mellan de olika myndigheter som kommer i kontakt med barn till psykiskt sjuka föräldrar. Och eftersom det i regel är vuxenpsykiatrin som först får kännedom om ett insjuknande anser hon att insatsen måste starta därifrån.

Socialstyrelsen startade 1996 ett projekt om psykiskt sjuka barn och föräldrar. I ett delprojekt (SoS-rapport 1999:11) intervjuades personal i socialtjänst och vuxenpsykiatri. Kritik framförs från de intervjuade inom socialtjänsten om vuxenpsykiatrins obenägenhet att diskutera ett patientärende, alternativt göra en anmälan när det finns misstankar om att en förälder med underåriga barn sviktar i omsorgsförmåga.

Intervjuade inom vuxenpsykiatrin bekräftar att de sällan eller aldrig tar kontakt med socialtjänsten i dessa fall. Anledningen är, enligt de intervjuade, att de sällan får information om vilka åtgärder som socialtjänsten har vidtagit efter en anmälan och vad dessa lett till. Det finns också en misstro inom vuxenpsykiatrin om socialtjänstens insatser kan vara till fördel för barnet och familjen.

Nätverk
Socialstyrelsen har på grundval av projektet utfärdat följande rekommendationer för att ge ett bättre stöd till barn till psykiskt sjuka föräldrar:

• Vid riskbedömning bör hänsyn tas till hur förälderns sjukdom samspelar med andra faktorer som interaktion mellan barn och föräldrar, den andra förälderns stöd, relationer i övrigt inom familjen, tillgång till sociala nätverk med mera. Ett väl fungerande nätverk har exempelvis visat sig vara en stor tillgång för barnet under perioder när föräldrarna brister i omsorgsförmåga.

Informera barnen

• Det är viktigt att dessa barns situation uppmärksammas tidigt, vilket skulle kunna minska riskerna för psykisk ohälsa senare i livet. Vuxenpsykiatrin har en central ställning när det gäller att ?upptäcka? dessa barn och sätta igång processer i de professionella nätverken, för att ge barnen ett adekvat stöd.
• Ytterligare en åtgärd är att informera patientens barn om vad förälderns psykiska sjukdom innebär och vilka konsekvenser den kan föra med sig, samt göra anmälan till socialtjänsten när det är nödvändigt.
• Socialtjänsten behöver utveckla sin kompetens att tala med barn och fatta beslut om stödinsatser. Det är också nödvändigt att socialtjänsten på ett mer systematiskt sätt än för närvarande formulerar tydliga mål, följer upp sina insatser och resultat samt ger återkoppling till sjukvård, skola med flera vid en barnavårdsanmälan.

Enligt Claes Sundelin, professor och överläkare vid barnhälsovården på Akademiska sjukhuset i Uppsala, kommer omkring sju till åtta procent av Sveriges cirka två miljoner barn och ungdomar någon gång under sin uppväxt få uppleva att en av deras föräldrar får en psykisk sjukdom som kräver behandling i slutenvård.

? När en förälder är psykiskt sjuk måste man inom vården ställa sig frågor som: Är barnets grundläggande behov av trygghet tillgodosedda? Har barnet någon som det ger förtroenden och litar på det? Finns det tillflykter?

Claes Sundelin var ordförande i den statliga Barnpsykiatrikommittén som i sitt slutbetänkande 1998 föreslog att hälso- och sjukvårdslagen skulle inkludera en bestämmelse om att hälso- och sjukvården ska uppmärksamma barns behov av information och stöd när föräldrar har allvarliga sjukdomstillstånd.

Barnet delaktigt
? Genom tillräckligt stöd och aktiv bevakning av barnperspektivet i vuxenvården kan svåra konsekvenser lindras eller helt förebyggas, säger han samtidigt som han betonar att barnet självfallet måste vara delaktigt i den planering som kanske krävs ? allt efter ålder och egenart.

Annemi Skerfving, doktorand vid Socialhögskolan i Stockholm, har sedan några år varit verksam i Barnprojektet i Västra Stockholm, som FoU-enheten vid Västra Stockholms psykiatriska sektor står bakom.

Barnen börjar synas
Hon anser att det har börjat hända saker och ting i Sverige under de senaste åren. Barnen har börjat synas och märkas, professionella intresserar sig för dem och barnen själva har börjat träda fram och säga saker som:

?Det var aldrig någon som talade med mig? eller ?jag visste aldrig vad det var för fel på min mamma?.

Annat var det i början av projektet:
? När jag började arbeta med Barnprojektet var dessa barn i det närmaste osynliga, berättar hon.

Det kan tyckas vara märkligt att dessa barn överhuvudtaget kan beskrivas som ?osynliga? eller ?glömda?, framhåller Annemi Skerfving.

? Egentligen har ju alla vetat det som nästan ingen talat om: att dessa barn löper större risk än andra att få svåra problem, att själva bli patienter och klienter, säger hon. ?Det mörka arvet? som följer vissa familjer och släkter. Och att barnen ofta lever under mycket svåra och pressade förhållanden.

? Ändå har vuxenpsykiatrin inte förrän nu sett det som sitt ansvar att göra något åt barnens situation.

Ärftlig komponent
Barn till psykiskt störda brukar i allmänhet betraktas som särskilt sårbara och riskerar att själva få psykiska problem. Det tycks finnas en ärftlig komponent som till viss del kan förklara att barnen drabbas av psykiska problem, men samtidigt är det bara en av tio som får samma sjukdom som sin förälder. Om båda föräldrarna är sjuka är emellertid riskfaktorn betydligt högre.

? Man kan säga att barn till psykiskt störda har en konstitutionell, genetiskt betingad sårbarhet för att själva drabbas av psykiska problem av olika slag, säger Annemi Skerfving.

Men det är långt ifrån alla barn till föräldrar med psykisk sjukdom eller störning som själva får allvarliga problem. För trots allt klarar sig de allra flesta ?utan svårare skador?, som Annemi Skerfving uttrycker saken.

Forskarparet Rutting och Quinton visade redan 1984 att två tredjedelar av barn som lever i familjer med åtminstone en sjuk förälder på lång sikt inte uppvisar några beteendemässiga eller emotionella skador.

? Detta betyder inte att förälderns sjukdom inte kan vara ett stort problem för barnet. Det är inte så att man antingen får egna stora problem eller inga alls säger Annemi Skerfving som betonar att det inte handlar om ?antingen eller?.

? Man kan snarare se det som att barnen befinner sig på olika punkter utmed ett kontinuum ? alltifrån bekymmer till problem till allvarliga problem, sjukdom, missbruk. Positionen är inte heller statisk, utan varierar under olika perioder av livet.

Hur det går för barnen beror i stor utsträckning inte bara på förälderns problem, utan också på hur det ser ut omkring barnet och familjen.

Fotnot: Rapporten De osynliga barnen kan hämtas från Socialstyrelsens hemsida: www.sos.se eller beställas från Socialstyrelsens kundtjänst, 120 88 Stockholm. Fax: 08-779 96 67, e-post: socialstyrelsen@strd.se Ange artikelnummer 2001-123-10.

LÄSTIPS BARN TILL PSYKISKT SJUKA
Barnpsykiatrikommittén: Det gäller livet. Stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem.
SOU 1998:31.

Deanes S: Reading in the Dark. Självbiografi om att vara barn till psykiskt sjuk mor. 1996.

Liv med en psykisk syge forældre. En guide.
Brøndby, Rødovre, Hvidovre, Solrød Kommune samt Socialt udviklingscenter, SUS, Danmark 1999.

Møller B, Perlt B & Holm P: Når mor eller far er psykisk syg 2.
Socialt udvicklingscenter, SUS, Danmark 1999.

Socialstyrelsen: Barn till psykiskt sjuka föräldrar.
SoS-rapport 1999:11.

Socialstyrelsen: Psykologerna vid mödra- och barnhälsovården. Stödinsatser till föräldrar med psykisk sjukdom/störning.
Studie 1999.