Delegerad medicindelning blev fel

Besvikelse och stress fick sjuksköterskan att glömma rapport

En man på ett äldreboende hade medicinerat mot Parkinsons sjukdom i fyra år då hans medicindos skulle halveras på försök. När hustrun märkte att han hade försämrats visade det sig att medicinen hade tagits bort helt och hållet. Ett par månader senare blev maken okontaktbar efter att ha fått en medboendes medicin.

Hustrun anmälde en läkare och en sjuksköterska till Ansvarsnämnden. Läkaren för att han i samband med de två incidenterna inte själv undersökte patienten och sjuksköterskan för hennes agerande i samband med medicinförväxlingen.

Sjuksköterskan skrev i sitt yttrande att hon efter sin pensionering skulle vikariera i två månader på två boenden. Men två sjuksköterskor slutade och hon blev kvar ett helt år. Hon ansvarade för en avlastningsavdelning med 16 platser och två boenden med 35 platser som så gott som alla behövde hjälp, många av dem av henne eftersom undersköterskorna inte hade delegation på alla arbetsuppgifter.

Under året hade hon haft mycket svårt för alla delegationer som hon tyckte alltför lätt gavs till personal som saknade kunskap och inte gjorde som de skulle. Undersköterskor och sjuksköterskor hade var sin verksamhetschef och sjuksköterskorna visste inte vilken utbildning de som anställdes hade.

Veckan före felmedicineringen hade sjuksköterskan gått igenom delegeringarna med all personal på avdelningen. Samtidigt hade en undersköterska som tidigare hade mist sin delegering fått en ny chans. Det var samma undersköterska som sedan förväxlade de boende.

Sjuksköterskan skrev till nämnden att hon blev frustrerad, besviken och stressad. Hon la en avvikelserapport under skrivbordsunderlägget på expeditionen som brukligt och hastade tillbaka till det andra boendet. Sedan glömde hon att ge nattsjuksköterskan rapport om mannen och dokumentera händelsen.

Även om det hade varit bra om läkaren hade undersökt mannen själv innan nedtrappningen fortsatte var det rimligt att han litade på vårdpersonalens rapporter, skriver nämnden i sin bedömning. Och efter felmedicineringen rapporterade han till den patientansvariga läkaren som tog över ansvaret.

Sjuksköterskan borde ha kontaktat jourhavande läkare efter felmedicineringen, och också diskuterat hans medicinering med läkaren, anser nämnden. Hon borde även ha rapporterat till nattsjuksköterskan och dokumenterat händelsen i omvårdnadsjournalen.

Nämnden ger henne en erinran men en ledamot reserverade sig mot beslutet att ge sjuksköterskan en disciplinpåföljd. Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 2040/04:b4).

Kommentar: Liten möjlighet att neka delegation

Delegeringar ska användas med försiktighet och inte för att lösa ekonomiska eller personella brister, säger Jonas Widell, jurist på Socialstyrelsens rättssekretariat. 

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (sosfs 1997:14) om delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård sägs det att vårdgivaren aldrig kan bestämma att vissa arbetsuppgifter ska delegeras. Behovet och lämpligheten av delegering i det enskilda fallet kräver nämligen alltid en professionell bedömning. Men Jonas Widell inser att sjuksköterskornas möjlighet att säga nej när arbetsgivaren vill att de delegerar kanske inte alltid är så stor.

? Ibland känner de sig nog tvungna att delegera även i fall då de är tveksamma för annars fungerar inte vården. Samtidigt har sjuksköterskorna sitt yrkesansvar och sitt ansvar för patientsäkerheten. Där kan de bli offer för systemet.

Bakom sjuksköterskans yttrande anar han principiella problem.
? Sjuksköterskan verkar ha upplevt det som att hon inte hade något val och att det enda hon kunde göra var att delegera. Det är naturligtvis en otillfredsställande och oacceptabel situation som kan äventyra patientsäkerheten men det är viktigt att problemen tydliggörs, säger Jonas Widell.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida