Delegeringen ifrågasattes efter feldelad medicin

Sjuksköterskan gjorde inte fel när hon ändrade på medicinlistan för att förhindra att semestervikarien skulle göra feldelningar.

En 70-årig kvinna med diabetes hade, sedan hon 1980 drabbats av stroke och blivit halvsidigt förlamad, behov av insatser i hemmet av både hemtjänst och hemsjukvård. Kvinnan avled hösten 1997 och ett halvår senare anmälde dottern två av de sjuksköterskor som varit inblandade i hennes vård till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (hsan).

Dottern hävdar att hon kontaktade den ena sjuksköterskan i december 1995 då hon upptäckte att medicinerna i moderns veckodosett vid flera tillfällen varit feldelade av hemtjänstpersonalen.

Sjuksköterskan hade efterträtt en kollega – utan att mamman fått reda på det – och ännu inte hunnit besöka modern men lovade enligt anmälaren att ta hand om medicindelningen så att dottern kunde känna sig trygg.

Vid läkarbesök på sjukhuset i juli 1996 skrevs nya recept ut. Mamman var ordinerad Aspresolin 50 mg gånger 3 enligt medicinlistan, men medicinen fanns bara i styrka 25 mg på apoteket. Medicinen delades av en undersköterska och då dottern kontrollerade veckodosetten var alla Apresolintabletterna feldelade.

Dottern ansåg att undersköterskan varken läst på burken eller på medicinlistan. Hon ringde åter upp sjuksköterskan och ifrågasatte delegeringen samtidigt som hon krävde att incidenten skulle framföras till en läkare på vårdcentralen.
Sjuksköterskan svarade (enligt anmälaren) att det inte fanns någon delegeringsrutin, att hon aldrig sett hur undersköterskorna klarade uppgiften, men att hon trodde att det gick bra.

Sjuksköterskan gjorde ingen journalanteckning om samtalet, inte heller att dottern slagit larm om felmedicineringen, att hon lovat dottern att endast sjuksköterskor skulle dela, eller att dottern krävt att incidenten skulle rapporteras.

En vecka senare delade en annan sjuksköterska moderns medicin i veckodosetten och noterade att inte alla Lasix och Kalium Retard var tagna. Modern kunde själv redogöra för att läkaren på sjukhuset reducerat Kalium Retard samt ordinerat  Cipramil.

Den här sjuksköterskan noterade att medicinlistan inte var aktuell och att hon skulle be sin kollega ordna en ny från sjukhuset. Sedan strök hon själv Kalium Retard på kvällen och la till Cipramil som behovsmedicin samt strök Apozepam, utan att kontakta läkare eller göra anteckning i journalen. Inte heller dotterns telefonsamtal där hon ifrågasatte hanteringen av medicinlistan antecknades.

Enligt journalanteckning uppmanade hon dock sin kollega att beställa en aktuell medicinlista, men det gjordes först sedan dottern ringt ännu en gång en vecka senare. Den nya medicineringen fördes inte in i mammans kompletta medicinering på framsidan av »översikt hemsjukvård«, påpekar dottern vidare i sin anmälan, och hävdar dessutom att journalanteckningar saknas under lång tid.

Den patientansvariga sjuksköterskan tillbakavisar anklagelserna och hävdar att uppgifterna om felmedicinering före juli 1996 är helt obestyrkta och något hon inte tidigare hört talas om. Både hon och kollegerna litade på undersköterskan som hon enligt praxis gett ett muntligt delegeringsbeslut att tills vidare sköta patientens medicindelning.

Den andra anmälda sjuksköterskan som var hemma hos patienten för att dela medicin har sänt in en detaljerad rapport över sitt besök som hon skrev ner i detalj efter ett samtal med dottern en vecka efter besöket. Hon läste på de 20 olika medicinburkar som stod framme och upptäckte två nyutskrivna (Stesolid och Cipramil) som inte stod med på ordinationslistan.
Patienten och hennes make förklarade att kvinnan två veckor tidigare varit hos läkare som satt ut en tablett Kalium till kvällen. Hon skulle också ta en halv Cipramil till natten i stället för Apozeparn som stod på listan. Stesolid skulle inte tas alls.

»Efter samtalet gjorde jag ändringen i dosetten och strök i medicinordinationen för att visa vilka läkemedel jag delat, och för att inte fel skulle begås nästa vecka då en ny semestervikarie skulle komma, i händelse av att en ny aktuell ordinationslista inte då skulle finnas på plats. Jag bedömde att paret var klara över och visste exakt vilka läkemedel som skulle finnas i dosetten, och jag fann ingen anledning att misstro dessa vitala människor. Som legitimerad sjuksköterska är jag väl medveten om att man ej får gå in och stryka i en medicinlista eller själv ordinera mediciner.«

hsan konstaterar att bestämmelserna om två års preskribtion gör att bara det kan prövas som inträffat två år innan de anmälda nåtts av anmälan, det vill säga från den fjärde april 1996 och framåt.

Vid den tiden var det inte fel att ge delegation muntligt eller att delegera till en van och känd undersköterska. Däremot borde sjuksköterskan ha dokumenterat dotterns telefonsamtal om feldosering i juli 1996 och rapporterat den. För att inte ha gjort det får hon en erinran av nämnden.
Den andra sjuksköterskans avsikt med ändringen på medicinlistan var att förhindra att feldosering skedde innan den nya listan hunnit komma. Möjligen kunde hon ha kontaktat läkare snabbare, anser nämnden, men hon har inte begått något fel som bör leda till disciplinpåföljd.Beslutet har överklagats till Kammarrätten.(hsan 749/98:B3)