»Det är viktigt att också uppmärksamma dem som är tystlåtna ensamvargar, som många distriktssköterskor är.«

10 januari 2000

 I ett relativt nybyggt hus vid foten av Norra Stadsberget och med Sundsvalls kommunalhus som närmaste granne delar Vårdcentral Centrum lokaler med bland annat folktandvården.

Tillskottet av nya distriktssköterskor är litet – och en av de nya som verkligen började slutade rätt snart. Hon tyckte att hon fick för låg lön. Konkurrensen från kommunen är märkbar. Den tusenlapp mer som kommunen ger lockar de landstingsanställda sjuksköterskorna.

– Chefen här har blivit mer rädd för kommunen och de löner de kan erbjuda, säger Inger Wahlman, sedan ett par år Vårdförbundets företrädare på vårdcentralen.

Nästan alla distriktssköterskor på vårdcentralen är i samma ålder och har samma långa erfarenhet.

– Skillnaderna mellan oss är inte stora, enligt de kriterier vi tillämpar här. Men det är viktigt att uppmärksamma också dem som är tystlåtna ensamvargar, som många distriktssköterskor är, så att det inte bara blir de verbala som belönas.

Vårdcentralchefen har som eget kriterium att han vill ge extra pengar till diabetessjuksköterskorna, eftersom de avlastar läkarna mycket arbete. Det har Vårdförbundet gått med på. Däremot har förslaget om att göra likadant med astmasjuksköterskorna lagts på is. Åldersstrukturen i patientgruppen motiverar istället ytterligare satsningar på diabetesvården. Och om den prioriteringen råder enighet.

Vad önskar Inger Wahlman sig då i nästa förhandling? Jo, att arbetsgivaren inte är så uppbunden av ett fastställt löneutrymme!

– Som det är nu är det ingen riktig förhandling, utan bara en fördelning av en given summa pengar. Och jag har ju inte kunnat vara med när det »taket« lades på.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida