Diagnostänkande kan ge sämre vård
Anette Erdner är enhetschef på en psykosenhet vid Huddinge sjukhus i Stockholm. Hon ser en fara med psykiatrins diagnosperspektiv. Tillsammans med Annabella Magnusson, vårdutvecklingschef vid samma klinik, belyser hon flera etiska dilemman i psykosvården.
? Psykiatrisk personal är skolad i att se patienten utifrån hans diagnos och diagnosen blir lätt patientens identitet, säger Anette Erdner.
Utgångspunkten vid omvårdnad ska vara att möta individen och se till hans behov och upplevelser, anser hon.
? Visst kan man konstatera att något är ?ett symtom på sjukdomen? men det ger ingen vägledning i mötet med patienten utan kan i stället bli ett hinder.
Oföretagsamhet
Både i vården och i hemmet kan den oföretagsamhet som ofta utmärker psykospatienten innebära dilemman för personalen.
? Personalen kan ha svårt att vänta ut patientens egna beslut. De vill så gärna hjälpa till, känna att de gör något, och kan ha svårt att stå overksamma. Det blir ofta extra svårt i patienternas hem där beslut ofta måste fattas akut. Risken för att personalen tar över är stor. Det krävs både medicinska, etiska och omvårdnadskunskaper för att klara av att bara stötta, konstaterar Annabella Magnusson.
En del psykospatienter är pedantiska men många kommer sig inte för med att till exempel kasta skräp och gammal mat. Hur rörigt får det vara hemma hos patienten? Personalen kan ha svårt att acceptera ett för dem udda arrangemang.
Olika förväntningar
? Patient och personal kan ha olika förväntningar på ett hembesök. En isolerad patient kanske hoppas på en kompis eller partner. Det kan innebära ett dilemma för kontaktmannen som inte kan leva upp till förväntningen och riskerar att såra patienten, säger Annabella Magnusson.
Enligt både psykiatrireformen och hälso- och sjukvårdslagen ska kommun och landsting samverka kring personer med psykiska funktionshinder. Men det är inte alltid så lätt. Uppdraget, perspektivet och kunskaperna är olika och Anette Erdner frågar sig om ansvarsfördelningen egentligen är så klok.
? Patienten kan ha åtskilliga professionella kontakter men ingen har något helhetsansvar.
I och med psykiatrireformen är kommunerna skyldiga att ordna boende och sysselsättning åt de invånare som har psykiska funktionshinder.
? Kommunerna betraktar patienterna som en homogen grupp och vill helst ha samma lösning för alla. Jag förstår att det kan vara svårt att sätta sig in i den spännvidd av funktionshinder som våra patienter har, men effekten av deras synsätt har blivit en stor brist på anpassat boende. Följderna kan vi se i tunnelbanan här i Stockholm där många psykiskt sjuka far mycket illa som uteliggare, säger Annabella Magnusson.
LÄSTIPS BEMÖTANDE
Sjöstedt E: Det första mötet mellan sjuksköterska och patient
i psykiatrisk vård.
Licentiatavhandling, institutionen för klinisk neuro-vetenskap, arbetsterapi och äldrevårdsforskning, sektionen för psykiatri, KI, Stockholm 2001.
Magnusson A: Vård i hemmet av personer med psykiska funktionshinder, etiska frågeställningar och betydelse av handledning.
Licentiatavhandling, institutionen för klinisk neurovetenskap, arbetsterapi och äldrevårdsforskning, sektionen för psykiatri, KI, Stockholm 2001.
Nyström M: Allvarligt psykiskt störda människors vardagliga tillvaro.
Akademisk avhandling, Box 222, Göteborg, Sverige 1999.