Direkt omvårdnad mindre än hälften av arbetet

Furåker C. Nurses' everyday activities in hospital care. Accepterad i Journal of Nursing Management 2005.

3 november 2006

Bakgrund: I såväl omvårdnadslitteratur som i utbildnings- och kursplaner för sjuksköterskeutbildningar ges en vision och idealbild av vad omvårdnad är och vad omvårdnadsarbetet består av. Omvårdnad beskrivs bestå av »möten« och nära relationer med patienter och närstående och uttrycks som en vision om holistisk omvårdnad.

SYFTE: Att undersöka sjuksköterskors innehåll i arbetet samt hur arbetet var organiserat vid olika vårdavdelningar inom sluten somatisk och psykiatrisk vård vid ett sjukhus.

METOD: Som datainsamlingsmetod användes dagböcker skrivna av sjuksköterskor under en arbetsvecka (5 dagar). Dagboksförfattarna, 30 personer, benämnde och antecknade de aktiviteter som skedde vid en viss tid samt aktivitetens varaktighet. Innehållsanalys användes för bearbetning av innehåll, tidsåtgång och struktur i dagböckerna (Silverman, 1993). De kategorier som framkom var omvårdnad, med allmän och specifik omvårdnad som underkategorier, och andra aktiviteter med ett flertal underkategorier.

RESULTAT: Av resultaten framgick att sjuksköterskor i medeltal tillbringade 38 procent av sin arbetstid tillsammans med patienterna (direkt omvårdnad). Den allmänna och specifika omvårdnaden utgjorde lika stora delar av direkt omvårdnad, det vill säga 19 procent vardera. Sjuksköterskor inom medicinkliniken tillbringade mest tid hos patienterna och sjuksköterskor inom kirurgkliniken minst tid. 62 procent av arbetstiden var de inte tillsammans med patienterna. En stor del av arbetsdagen (15 procent) ägnades åt rapportgivning, 6 procent åt rondarbete, 13 procent åt raster och personliga aktiviteter. I de administrativa aktiviteterna (25 procent) ingick bland annat dokumentation, som utgjorde nästan hälften av det administrativa arbetsinnehållet. Endast tre procent av arbetsinnehållet vid de fyra klinikerna bestod av pedagogiska aktiviteter.

Vårdorganisationen varierade mellan klinikerna. Vid den psykiatriska kliniken var mentalskötarna i majoritet, vid de övriga var fördelningen lika, sjuksköterskor och undersköterskor.

DISKUSSION: Arbetsorganisationen påverkar den tid som sjuksköterskor tillbringar hos patienterna. Det är svårt att dra en gräns mellan direkt omvårdnad och andra aktiviteter relaterade till patienter. Så länge begreppet omvårdnad är oklart definierat i sjuksköterskeutbildningarna blir också arbetsinnehållet och den kompetens som krävs i arbetet vagt. Det föreligger också oklara gränser vad gäller arbetsinnehåll mellan personalkategorierna. Man kan fråga sig vad som är det viktigaste i patientomvårdnaden ? kvaliteten eller kvantiteten? Kvaliteten kan inte bedömas i föreliggande studie. 38 procent i patientomvårdnad kan kanske räcka för att ge patienter god omvårdnad.

FINANSIERING: Regionala samordningsgruppen, rgs.

Kommentar: Kerstin Segesten

Instrument för att mäta vårdinnehållet behövs

Det är viktigt att studera och debattera sjuksköterskors bruk av sin arbetstid. Det ligger både i den enskilde patientens och i samhällets intresse att sjuksköterskans kompetens tas tillvara på bästa sätt.

En övergripande kartläggning av det slag som Carina Furåker presenterar är intressant i sig men också en plattform för fortsatt forskning. Vi får exempelvis veta att sjuksköterskorna tillbringar i genomsnitt 38 procent av sin arbetsdag i direktkontakt med patienter, en siffra som ligger i nivå med vad man funnit i en rad andra studier. Siffran bekräftar att sjuksköterskearbete är så mycket mer än direkt omvårdnad.

Carina Furåker relaterar sina resultat till medicinska specialiteter. Andra studier visar att personalsammansättning, arbetsmodell och ledarskap har betydelse för proportionerna mellan arbetets olika delar.

Artikeln väcker en rad följdfrågor: Gör sjuksköterskorna »rätt« saker? Tas deras specifika kompetens tillvara? I vilken grad är patientkontakterna korta och ytliga respektive långa och djupa? Hur påverkar arbetsorganisationen? Hur påverkar personalgruppens sammansättning? Är rapportering, dokumentation och rondsystem utformade på ett optimalt sätt? Formar sjuksköterskorna själva sin arbetsdag eller är de offer för strukturer? Listan kan göras mycket längre.

Studien är genomförd genom självregistrering, en metod som kan medföra att sjuksköterskorna omedvetet friserar sina uppgifter för att framstå som goda vårdare. Man kan också misstänka att sjuksköterskan inte alltid hinner dokumentera då hon byter arbetsuppgift och att vissa data konstrueras i efterhand. Mer tillförlitliga data fås förmodligen vid direkta observationer, en metod som dock är tids/resurskrävande och ibland etiskt problematisk. På gruppnivå är det rimligt att anta att presenterade siffror är acceptabla. Genomgång av studier av det aktuella slaget visar att varje forskare använder sitt eget sätt att mäta och kategorisera, vilket i det närmaste omöjliggör jämförelser mellan olika studier.

Jag skulle önska att Carina Furåker, eller någon annan, arbetade vidare för att etablera ett validerat instrument som kan användas vid kartläggning av arbetsinnehåll i vården. Ett sådant instrument skulle vara av stort värde vid effektivitetsstudier och vid utvärdering av organisations- och strukturförändringar i vården.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida