Disk kan rädda rörligheten

Patienter med kronisk rygg­smärta kan slippa steloperation. En ny metod håller på att tas fram som kanske räddar rörligheten i ryggen — tack vare en diskprotes.

27 februari 2009

Diskdegeneration, åldersförändringar i disken, är en av de vanligaste orsakerna till kronisk smärta i ryggen. I första hand rekommenderas träning, men varje år måste cirka 1 000 patienter stelopereras. Bentransplantat från kotbågarna eller bakre höftkammen ersätter då den sjuka disken. Resultatet brukar bli bra, men rörligheten lokalt minskar vilket kan öka belastningen i de omgivande regionerna och orsaka smärta. Man kan också få smärtor och nedsatt känsel vid det stället där bentransplantatetet togs ifrån.

Nu håller ett alternativ på att tas fram. I stället för steloperation sätts en diskprotes in i länd- eller halsryggen och bevarar, eller återskapar, på så vis rörligheten i ryggen.

Preliminära resultat från en studie visar att effekten på smärtan blir lika bra som vid steloperation.

Förhoppningsvis passar den nya metoden 20-30 procent av alla som i dag rutinmässigt stelopereras för smärtsam diskdegeneration. Det säger Svante Berg som 2001 var en av de första i världen att introducera diskproteskirurgi. Han är ortoped och ryggkirurg på Stockholm Spine center, där 100-150 patienter årligen får en eller flera diskproteser inopererade i ländryggen.

– Vi ville hitta en behandling som ger lika bra resultat mot smärta utan att ta bort rörligheten. Resultaten är väldigt lovande, säger han.

De patienter som lämpar sig bäst har en eller två sju­ka diskar och svåra smärtor sedan minst ett år tillbaka.

2003-2005 gjorde Svante Berg en studie om diskprotesoperation där 152 patienter lottades till steloperation respektive diskprotes. Nyligen blev tvåårsuppföljningen klar och den visar fler vinster än att rörligheten bevaras. Patienterna kan åka hem från sjukhuset tidigare och sjukskrivningstiden minskar, därför är metoden troligen billigare än steloperation trots att själva ingreppet är lika kostsamt. Det behövs fler studier för att slå fast långtidseffekterna, men det är möjligt att diskprotesen även minskar risken att problemet flyttar sig till de omgivande diskarna.

Protesen har två eller tre delar och består av en speciell stållegering. Den bildar en led mellan kotorna som efterliknar en frisk disk. Ytorna är täckta av titan som benet växer in i så att protesen sitter fast. Protesen är gjord för att hålla ett helt liv, men det måste också studeras långsiktigt.

– Det mest intressanta hän­der fem till tio år efter operationen. Protesen växer fast på samma sätt som ett tandimplantat, men teoretiskt kan dess glidytor slitas ut, säger Svante Berg.

För att sätta in protesen går man in i magen via ett bikinisnitt i den nedre delen av buken. Ärret blir något större än vid en blindtarmsoperation och efter i genomsnitt tre dagar kan patienten åka hem.

– Om den korta vårdtiden beror på att ryggen opereras via magen eller på själva protesen vet vi inte ännu.

För sjuksköterskornas yrkesvardag innebär behandlingen exempelvis en ny typ av kirurgi, ny mobilisering och andra faktorer att kontrollera på uppvaket. Smärtbehandlingen är också en annan eftersom det är ett sår i magen som gör ont, inte ryggen.

Alla patienter som i dag stelopereras lämpar sig dock inte för diskprotes, till exempel de med spondylolistes, brott i kotbågen. En studie som ortopedkirurgen Per Ekman nyligen lade fram visar mycket riktigt att de fortfarande mår bäst av steloperation, i synnerhet när sjukgymnastik inte hjälper. Diskbråcks­patienter som lider av bensmärta som beror på att en nerv har kommit kläm är inte heller aktuella.

Däremot pågår en studie för att se om de som har ett diskbråck i halsryggen blir hjälpta av att en motsvarande protes, halsryggsdiskprotes, opereras in.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida