Döendes smärta bedömdes olika?
Syskonen hävdade att mamman var starkt smärtpåverkad och ångestfull. Men flera av sjuksköterskorna bedömde att det inte behövdes någon smärtlindring. ?
Den 95-åriga patienten var helt blind sedan flera år, hade mycket ont från djupa och ofta infekterade bensår och återkommande urinvägsinfektioner.?
Under en veckas sjukhusvistelse upptäcktes det att hon hade en resistent bakterie i urinen. Dagen därpå informerades kvinnans barn om bakterien. I samråd med sjuksköterskan på kvinnans boende kom man överens om att den fortsatta vården skulle vara palliativ, eftersom mamman hade blivit mycket sämre. Tre dagar senare avled kvinnan och sonen anmälde två sjuksköterskor till Ansvarsnämnden.??
De hade blivit lovade att mamman skulle få vara ångest- och smärtfri men så blev det inte, skrev han. Sonen beskrev samtidigt hur syskonen redan första dagen hade märkt hur starkt smärtpåverkad, orolig och ångestfull modern var, med höga rop på hjälp, kallsvettning och »plockighet«. De kontaktade sjuksköterskan vid flera tillfällen men han bedömde att det inte behövdes någon smärtlindring och skulle be den sjuksköterska som hade nästa arbetspass att besöka mamman.??
Den sjuksköterskan tog, enligt sonen, omgående kontakt med jourläkaren och fick ordination på morfin var fjärde timme. Mamman fick genast sin injektion. Dagen därpå fick familjen reda på att smärtlindringen inte hade fungerat under natten. Mamman hade varit orolig och ropat på hjälp.?
Den första sjuksköterskan skrev till nämnden att kvinnan hade sovit då han besökte henne efter lunch. Han hade därför avstått från att ge läkemedel. Senare på eftermiddagen gav han henne lugnande läkemedel eftersom han ansåg att kvinnan snarare var orolig än hade ont. Han kände på hennes puls, som en kontroll för sig själv om hon skulle vara kraftigt smärtpåverkad.Men den var normal och regelbunden, skrev han. ?
På natten ordinerades kvinnan morfininjektion 10mg/ml 1–2 ml vid behov. Men natten därpå bedömde den sjuksköterska som var i tjänst att kvinnans besvär lindrades av Sobril. Han uppgav i sitt yttrande att han inte hade fått något besked om att hennes tillstånd skulle ha förändrats efter den bedömningen. ??
Nämnden konstaterar att ord står mot ord och finner därför inget stöd för att de två sjuksköterskorna skulle ha gjort något fel (hsan 2009/285:a4).?
Kommentar: Oro kan lindras på många sätt
– Vi vill naturligtvis att patientens sista tid i livet ska vara lugn och smärtfri. Men många gånger kan det vara svårt att skilja smärta från oro, därför är det viktigt att alltid först utesluta smärta om man som sjuksköterska är osäker, säger Anette Henriksson, sjuksköterska och forskarstuderande inom palliativ vård på hälsoakademin vid Örebro universitet.
Framför allt bör man själv observera och kommunicera med patienten.
– När smärtlindringen inte får patienten lugn kan man pröva olika sätt att lindra oro. Det behöver inte bara vara med medicin. Ibland kan det vara mest effektivt att stanna en stund hos patienten. Beröring kan hjälpa, eller att ändra läge i sängen och naturligtvis måste man utesluta att patienten är kissnödig eller behöver sköta magen.
Oftast kanske en kombination av smärtlindring, ångestdämpande och närhet behövs.
– Det är också mycket viktigt att anhöriga bekräftas, blir lyssnade på och tas på allvar. Ägna en liten stund åt samtal med anhöriga och mycket är vunnet. Förklara och informera och försök att också gå anhöriga till mötes så mycket det går. De ska leva kvar och minnena från patientens sista tid är viktiga, inte minst för sorgebearbetningen.