Doldisarna som vill vara med och leda förbundet

Majoriteten av de nominerade till poster i förbundsstyrelsen är fackliga rävar med lång erfarenhet inom lokala avdelningar. Vårdfokus har pratat med fyra doldisar som också kandiderar. De vill bland annat ta lärdom av den privata sektorn, ge mer facklig tid till förtroendevalda i kommuner och bekämpa diskriminering på arbetsplatsen.

Den 31 januari var sista dagen att nominera kandidater till den nya förbundsstyrelsen som väljs på kongressen i maj. Många av de nominerade är tidigare ledamöter i förbundsstyrelsen eller ordföranden i lokalavdelningar (se faktaruta). Men det finns också ett antal ”uppstickare”.

En av dem är Carin Lhotsky, specialistsjuksköterska med inriktning på barn och unga, som i höstas blev invald i styrelsen för Vårdförbundet Stockholm. Sedan 2019 arbetar hon heltid med fackliga uppdrag, men hon ser sig ändå som en nykomling i sammanhanget.

– När jag blev tillfrågad om att ställa upp svarade jag ja utan att egentligen veta vad det innebär. Nu har jag tagit reda på mer och tror att det är en roll som passar mig. Förbundsstyrelsen ska ha övergripande ansvar och helhetssyn på förbundet. Det lockar mig att bana väg och hitta lösningar på okänd mark, säger Carin Lhotsky.

Hon beskriver sig själv som en person som gillar att diskutera, något hon är van vid sedan barndomen.

– Jag är uppvuxen i en familj med åtta barn. Jag befann mig åldersmässigt i mitten av den syskonskaran. Alla middagar handlade om att göra sin röst hörd. Då lärde jag mig både att argumentera och att förstå när jag förlorat en diskussion och det är läge att ta ett steg tillbaka.

Lyfter fram privat sektor

Mamman var fackligt engagerad i Lärarförbundet och Carin Lhotsky fick ibland sitta med på möten.

– Det jag minns starkast är fascinationen över att man inte fick prata när man ville, utan att ordet fördelades, säger hon.

Styrelsearbetet i Stockholmsavdelningen är hittills roligare än hon väntat sig.

– Här finns många privata arbetsgivare. Vi i Vårdförbundet är skickliga på att prata med arbetsgivare inom regioner och kommuner, men jag tror att det finns mycket att lära av medlemmar som arbetar inom den privata sektorn för att hitta nya vägar framåt.

Carin Lhotsky har särskilt ansvar för medlemmar i chefsposition, ytterligare en grupp som kan ha stor betydelse för förbundets framtid, enligt henne.

– Snart ska vi ha en första digital träff med dem. Det finns mycket att diskutera, till exempel om man kan vara förtroendevald som chef och hur vi kan få med fler av första linjens chefer. Det skulle kunna göra otroligt stor skillnad.

Sitter i TCO-rådet

Samverkan över fackliga gränser är en annan viktig fråga för henne. Sedan i höstas sitter Carin Lhotsky som representant för Vårdförbundet i TCO-rådet i Stockholm.

– Det fanns en ledig stol och jag tog den.

Chansen att bli invald i förbundsstyrelsen tror hon däremot är ”försvinnande liten”.

– Tyvärr är det nog så. Men jag är glad och stolt över nomineringen. Jag känner inte särskilt många av de andra kandidaterna, vilket kan vara både en fördel och en nackdel om jag skulle bli invald, men konstaterar att det finns flera med väldigt gedigen erfarenhet.

Vill stötta kommunalt anställda

En annan ”doldis” – åtminstone på nationell nivå – är distriktssköterskan Pernilla Widholm Jolgård som arbetar inom hemsjukvården i Härryda. Sedan 2019 är hon styrelseledamot i Vårdförbundet Västra Götaland. Om hon blir invald i förbundsstyrelsen tar hon med sig ett starkt kommunfokus.

– Här i regionen har vi 49 kommuner. Mitt uppdrag är bland annat att stötta förtroendevalda i tio av dem. Kommunerna har ganska få av våra medlemmar anställda och de förtroendevalda har väldigt lite facklig tid. De springer med andan i halsen till mötena och hinner inte alltid läsa på.

Pernilla Widholm Jolgård vill stärka förtroendevalda i kommunerna eftersom hon tror stenhårt på samverkan för att nå fackliga framgångar.

– Arbetsgivarna pratar med varandra över kommungränserna och det behöver vi också göra. Här i Västra Götaland har vi bland annat nätverk för skolsköterskor som är förtroendevalda. En viktig fråga för dem är att få chefer att förstå deras uppdrag.

Hon jobbar knappt halvtid kliniskt, resten fackligt. Att ha en fot i verksamheten är avgörande för att hålla koll på vad medlemmarna tycker är viktigt.

– Jag märker att de framför allt bryr sig om vad som händer på arbetsplatsen. Därför måste Vårdförbundet vara bra på att kommunicera beslut nedåt i organisationen. När den centrala överenskommelsen om förkortad nattarbetstid tecknades runt 2017 ingick inte de kommunanställda och många blev missnöjda. Då är det viktigt att förklara varför det blev så och vad de fick i stället. Jag lägger mycket tid på att läsa avtal och förstå dem så att jag kan svara på frågor som medlemmar har, säger Pernilla Widholm Jolgård.

Rekryteringsproffs från Skåne

Kristina Lindbåge, tjänstledig sjuksköterska på barnakuten i Kristianstad, uppmärksammades på senaste Vårdgalan för sitt fackliga engagemang. Team support och utbildning inom Vårdförbundet Skåne fick då ta emot rekryteringspriset för sitt framgångsrika uppsökande arbete under pandemin.

– Med avdelningen i ryggen och arbetsgivarnas godkännande lyckades vi hitta trygga platser att möta medlemmar på, bland annat med en husbilsturné, i tält och i en hisshall där vi kunde hålla avstånd. Vi har även bjudit på lunch och fika, säger Kristina Lindbåge.

Team support och utbildning lyckades snabbt ställa om till ett digitalt arbetssätt utan att tappa medlemsfokus och avdelning Skåne har tack vare det rekryterat 80-100 nya medlemmar i månaden det senaste året.

– Det är i dialogen med enskilda kollegor som vi gör störst skillnad. För mig är det viktigt att förmedla vikten av facklig organisering, säger Kristina Lindbåge.

Hon sitter i valberedningen i sin lokalavdelning men har ännu inte innehaft någon styrelsepost. Att kandidera till förbundsstyrelsen har hon aldrig funderat på tidigare.

– Men när jag fick frågan tackade jag ja. Inom Vårdförbundet har jag mest jobbat med rekrytering, men jag har också bred erfarenhet inom kvinnorörelsen, studieförbund och region- och kommunpolitik. Det är en bra grund att vara värderingsburen, tror jag.

Idag arbetar hon 40 procent i Team support och utbildning och 60 procent som gruppledare för Socialdemokraterna i rollen som vice ordförande i omsorgsnämnden i Kristianstad kommun.

Finns det en risk att hamna på två stolar samtidigt, den fackliga och den politiska?

– Nej, man lär sig vilken hatt man ska ha på sig i vilket sammanhang. Som politiker företräder jag kommunens medborgare och som representant för Vårdförbundet företräder jag medlemmarna.

Brinner för jämlik vård

Våren 2020 tog röntgensjuksköterskan Lilia Vargas Alaeb strid för sina kollegor på Capio S:t Göran i samband med sommarplaneringen det året. Både facket och arbetsgivaren anklagades för bristande transparens.

– Jag engagerade mig för medarbetarnas skull. Jag är modig och vågar kliva fram och säga min åsikt, särskilt om jag vet att flera står bakom. På APT och liknande är det ofta jag som ställer frågor. En arbetsplats ska ha högt i tak.

Samma höst valdes hon in i styrelsen och på senaste årsmötet blev Lilia Vargas Alaeb vice ordförande i avdelning Capio. Till Vårdförbundet anslöt hon sig under studietiden, då facket besökte universtitetet.

– Jag har varit politiskt intresserad hela min uppväxt och vill påverka.

Hon brinner särskilt för jämlik vård och att kämpa mot diskriminering på arbetsplatser.

– Lön och arbetsmiljö är det som är viktigast för medlemmarna just nu, och vi får inte glömma att negativ särbehandling hör till sådant som påverkar arbetsmiljön för den enskilda som utsätts. Här på Capio har vi nyligen genomfört en enkätundersökning som visar att anställda har upplevt diskriminering, och då måste vi gräva och ta reda på bakgrunden. Jag reagerar också starkt när jag läser i media om patienter vars symptom journalförts som ”kulturell svimning”.

Innan hon utbildade sig till röntgensjuksköterska pluggade Lilia Vargas Alaeb bland annat it och media. Hon tog examen för tre och ett halvt år sedan. Den relativt korta yrkeserfarenheten och att ha jobbat ”på golvet” under pandemin tror hon kan tillföra nya och viktiga perspektiv i förbundsstyrelsen.

– Capio är en ganska ny avdelning. Det mesta vi gör, det gör vi för första gången. Vi har fått hitta egna sätt att arbeta på och hitta vår plats.