En enda tillsynsmyndighet

I slutet av september antog regeringen direktiven för den kommitté som bland annat ska utreda om inte ansvaret för all tillsyn över äldreomsorgen kan läggas på en enda myndighet.

Tillsynen över äldreomsorgen måste bli bättre konstaterade riksdagen i våras efter motioner från fp, kd och m.

Landstingen och kommunerna tar inte sitt gemensamma ansvar. De samverkar inte som de ska och sämst är de på gemensam vårdplanering, hävdade riksdagen.

Regeringen fick i uppdrag att undersöka om en enda myndighet kan ansvara för både socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

Med nuvarande organisation har Socialstyrelsen förutom tillsynsansvaret över hälso- och sjukvården också ett övergripande ansvar för socialtjänsten i riket medan länsstyrelserna har det regionala tillsynsansvaret över hur kommunerna tillämpar socialtjänstlagen. Uppdelningen mellan länsstyrelserna och Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter leder till svårigheter vid tillsyn i gränsområdet mellan kommunal och landstingskommunal verksamhet.

Länsstyrelserna har också i uppgift att informera och ge råd till allmänheten och biträda socialnämnderna, främja samverkan på socialtjänstens område mellan kommuner och andra samhällsorgan, samt se till att socialnämnderna sköter sina uppgifter på ändamålsenligt sätt.

Då riksdagen beslöt införa tillstånd för att få bedriva enskild vård, boende eller verksamhet för äldre, funktionshindrade, med flera, föreslogs dessutom att länsstyrelserna blir tillståndsgivande myndighet.

Socialstyrelsens tillsynsansvar över hälso- och sjukvården vidgades i januari till att omfatta all personal och all verksamhet, oavsett om den sker i privat, kommunal eller statlig regi. 

Det nya utredningsuppdraget har stoppats in i den översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter som regeringen fastställde kommittédirektiven för i slutet av september.

I dem sägs det att tillsynen över äldreomsorgen måste inriktas på frågor om laglighet och rättssäkerhet, samt på att säkra kvaliteten och kompetensen i vården och omsorgen så att de äldres självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet säkras.

Informationen om den enskildes möjlighet att klaga måste bli bättre och tillsynsorganisationen tydligare så att det aldrig råder någon tvekan om vart man ska vända sig med sina synpunkter och klagomål.

Den sista mars 1999 ska arbetet vara klart.