En friad i kammarrätten
Kammarrätten upphäver ansvarsnämndens beslut om erinran för en sjuksköterska som inte dokumenterat en felaktigt utförd medicindelning.
Ärendet rör en 70-årig kvinna som 1980 drabbades av stroke och blivit beroende av hemtjänst och hemsjukvård. Kvinnan avled hösten 1997 och ett halvår senare anmälde hennes dotter två av de sjuksköterskor som var inblandade i mammans vård till ansvarsnämnden.
Dottern hävdade bland annat att hon kontaktat den ena sjuksköterskan redan i december 1995 sedan hon upptäckt att medicinerna i mammans veckodosett flera gånger hade delats fel av hemtjänstpersonalen.
Efter ett läkarbesök ett halvår senare, då nya mediciner skrevs ut, kontrollerade dottern åter sin mammas veckodosett och konstaterade att undersköterskan delat en av de nya medicinerna fel.
Hon ringde då åter upp sjuksköterskan och ifrågasatte delegeringen av uppgiften att dela medicin samt krävde att det inträffade skulle framföras till en läkare på vårdcentralen. Men sjuksköterskan antecknade inte ens samtalet i journalen.
Den andra sjuksköterskan anmäldes för att hon en vecka senare ändrade i medicinlistan utan att kontakta läkare eller anteckna i journalen, samt för att hon inte noterade att dottern hade ringt och ifrågasatt hanteringen av medicinlistan.
Ansvarsnämnden konstaterade att det vid den aktuella tidpunkten inte fanns något krav på skriftlig delegering av den typ av arbetsuppgifter som undersköterskan utfört men att sjuksköterskan borde ha dokumenterat dotterns telefonsamtal om feldosering sommaren 1996 och även rapporterat den.
Nämnden gav henne därför en erinran men friade den andra sjuksköterskan eftersom hennes avsikt med att ändra på medicinlistan var att förhindra feldosering i väntan på en ny medicinlista.
Den fällda sjuksköterskan överklagade ansvarsnämndens beslut till kammarrätten och patientens dotter överklagade beslutet att fria den ena sjuksköterskan och enbart ge den andra en erinran.
Efter att ha hållit muntlig förhandling bakom lykta dörrar med den sjuksköterska som fällts i ansvarsnämnden anser kammarrätten att sjuksköterskan haft fog för sin bedömning att undersköterskan hade kompetens att handha medicindelningen.
Det är enligt kammarrättens utredning inte bevisat att patienten blivit felmedicinerad varken före, efter eller då den felaktiga medicindelningen gjordes sommaren 1996. Det var därför inte fel av sjuksköterskan att inte rapportera till läkare. Däremot borde hon ha antecknat feldelningen i patientens journal.
Men eftersom sjuksköterskan så fort hon uppmärksammats på feldelningen vidtog adekvata åtgärder och eftersom det inte fanns någon risk för felmedicinering anser kammarrätten att hon ska slippa disciplinpåföljd och upphäver HSAN:s beslut.
Den andra sjuksköterskan har inte hört av sig till kammarrätten. Rätten konstaterar att ändringar i ordinationsunderlag bara får göras av läkare men bedömer sjuksköterskans fel som ringa eftersom hon ändrade för att förhindra feldosering och gjorde det efter att först ha läst noga på läkemedelsförpackningarna och inhämtat information från patienten och hennes make.
Kammarrätten friar även henne (kr 7667-1998).