Enkel kurva bra stöd för att behålla viktnedgång

För att behålla sin viktnedgång är det betydelsfullt att förstå vikten av att äta regelbundet. En enkel kurva som visar hur blodsockernivån svänger under dagen har visat sig ge goda resultat.

11 april 2005

I mitt arbete som distriktssköterska använder jag sedan 1999 en del av tiden till att stödja patienter som vill gå ned i vikt. De söker ofta på grund av sjukdomar och besvär som förvärrats av övervikten. Jag träffar patienter både individuellt och i grupp.

Både patienterna och jag lägger ned mycket tid och engagemang, och det känns viktigt att det blir ett varaktigt resultat. Det är lätt att tappa sugen vid arbete med långsiktiga beteendeförändringar, som det handlar om när viktnedgångar ska bibehållas, och återfall är vanliga.

I min magisteruppsats i folkhälsovetenskap ville jag därför utvärdera resultatet i mina viktgrupper. Jag ville veta varför vissa kunde behålla sin viktnedgång och andra inte. De flesta gick ned i vikt de första sex månaderna, men därefter gick flera upp i vikt igen.

Vid våra genomgångar i grupperna blev det tydligt att de som behöll en regelbunden måltidsordning, tre mål mat och två till tre mellanmål per dag, behöll sin viktnedgång, medan de som började hoppa över mellanmål eller måltider gick upp i vikt. Jag ville därför se om jag med en studie kunde visa att det verkligen var på det sättet.

Två grupper för behandling av övervikt startades på vårdcentralen Blåsippan i Härnösand. Samma grundmetod, en beteendeförändrande gruppbehandlingsmodell (Melin), användes. Metoden har utvecklats vid överviktsenheten på Huddinge universitetssjukhus. Ett tillägg i metoden gjordes i grupp 2. Den så kallade kurvan användes som en återkommande övning. Kurvan är ett pedagogiskt instrument som på ett enkelt sätt visar hur måltidsordningen på morgonen och förmiddagen har betydelse för hunger/sug på eftermiddagen och kvällen.

Motivationen är avgörande för beteendeförändring. Enligt Prochaska med flera finns det olika steg i vars och ens motivation till förändring. De som söker själva till en viktgrupp är, i de flesta fall, motiverade. De som har en sjukdom som blir bättre av viktnedgång har också en stark drivkraft. Jag ser det som en fördel att ta tillvara den motivationsfaktorn och ha en fungerande rutin för viktbehandling inom eller i nära anslutning till sjukvården. För att hålla motivationen vid liv är det därför bra att under hela behandlingen återkomma till varför man vill gå ner i vikt.

I båda grupperna fanns fler intresserade än platser och ett urval gjordes efter bmi, som skulle vara över 28. Hänsyn togs också till om riskfaktorer fanns, exempelvis högt blodtryck, diabetes, knä- eller fotproblem. Grupp 1 bestod av 14 deltagare med bmi 28-42 och i grupp 2 ingick nio deltagare med bmi 31-42. Alla var kvinnor. Grupp 1 träffades 24 gånger under år ett och tre gånger år två. I den gruppen användes kurvan två gånger det första året. Grupp 2 träffades 18 gånger år ett och sex gånger år två. Kurvan användes fem gånger det första och fyra gånger det andra året.

En jämförelse av bmi-utvecklingen över tid mellan behandlingsgrupperna gjordes. När grupperna varit i gång cirka sex månader hade båda grupperna minskat ungefär lika mycket i vikt. Efter ett år hade vissa i grupp 1 återgått till sin tidigare vikt, medan några bibehöll sin viktnedgång mer eller mindre. Grupp två behöll sin viktnedgång och hade en fortsatt nedåtgående kurva. Efter två år fanns 11 av 14 kvar i grupp 1, och 8 av 9 i grupp 2.

Jag hade tidigare försökt komma på ett enkelt sätt att visa på måltidsordningens betydelse för hunger, sug och överätning över dagen, eftersom det var det vanligaste problemet för de patienter jag träffade. Jag ritade därför en enkel kurva för att illustrera måltider och mellanmål och märkte att det blev bra diskussioner runt den. Alla kom ihåg kurvan vid nästa träff.

I båda grupperna använde jag kurvan redan från början, med diskussioner efteråt. I grupp 1 användes den endast ett fåtal gånger, men i grupp 2 återkom jag regelbundet till den. Varje deltagare i grupp 2 fick, när de kände sig trygga i gruppen, rita sin egen kurva på en tavla och diskutera eventuella förändringar. Diskussionerna ledde till att det blev tydligare att de som lyckades hålla sin vikt var de som hade behållit sin måltidsordning.

Min erfarenhet är att återfall, med viktuppgång som följd, inträffar när måltider hoppas över. Det leder till överätning vid nästa mål och/eller ett sötsug som är svårt att stå emot. Grupperna är för små för att jag ska kunna dra några generella slutsatser av resultatet. Men eftersom återfall är vanligt tycks det ändå vara betydelsefullt med regelbundna diskussioner om måltidsordningen och dess betydelse för hunger, sug, och överätning. Olika omständigheter gjorde att grupp 2 träffades färre gånger än grupp 1 det första året och fler gånger än grupp 1 år två.

Det första året håller motivationen av egen kraft, medan behov av stöd från gruppen är större efter längre tid. Det kan också vara en del av förklaringen till att grupp 2 lyckades bättre med att behålla sin viktminskning.

Kurvan har haft stor betydelse för mitt sätt att arbeta. Jag kan hänvisa till den och alla i gruppen känner igen och förstår den. För deltagarna i gruppen har det varit ett enkelt instrument, som har ökat medvetenheten hos var och en om sin aktuella måltidsordning. Den visar på sambandet, vilket gör återfall möjliga att förebygga. Nu använder jag alltid kurvan vid kontakter med mina viktpatienter, eftersom den är enkel att använda och förstå.

Att vi jobbar i team på vårdcentralen har också varit ett stöd för mig, även om det är jag som har huvudansvaret för grupperna. En läkare, en sjukgymnast och en kurator ingår i teamet. Vi träffas regelbundet och diskuterar frågor som rör överviktsbehandling och livsstilfrågor och hur vi hanterar dessa. De är också med vid några gruppträffar och bidrar med sin kunskap.

Viktgrupperna har gett mig mycket erfarenhet. Vi hade roligt och deltagarna fick kunskap om hur man kan gå ned i vikt utan att banta. De var mycket positiva till gruppbehandlingen och menade att gruppen var ett stort stöd. Många hade tidigare inte vågat prata i grupp och växte när det fungerade bra. I en grupp lär man av varandra, vilket gör gruppledarens roll mindre viktig. En erfarenhet som en i gruppen delger de andra påverkar mer än om jag som gruppledare säger samma sak.

Det är viktigt att vi som arbetar med livsstilsfrågor får jobba med dem som är motiverade till förändring. Jag vet att många, liksom jag, har svårt att få tid för förebyggande vård, då övriga arbetsuppgifter ofta måste gå före. Desto viktigare är det då att det vi gör, ger så bra resultat som möjligt. Jag hoppas att fler skriver och berättar om sina erfarenheter av att arbeta med dessa frågor.

KURVAN
Ett pedagogiskt instrument
Insulin, som frisätts när man äter, är lägre när man inte ätit på ett tag och ibland ännu lägre efter intag av sött, på grund av reboundeffekt. För att göra det enkelt kallas kurvan för en blodsockerkurva, även om fler faktorer än blodsockernivån styr hunger och sug (Paulùn). Kurvan är ett enkelt sätt att visa på samband mellan måltidsordning och hunger/sug, vilket är det viktigaste. Det är inte bra att ha för höga toppar eller djupa dalar i sin kurva. Den horisontella linjen finns där för att det ska bli tydligare hur höga eller djupa dessa toppar och dalar är.

Artikeln bygger på Evalena Horns magisteruppsats Behandling av övervikt och fetma i grupp, institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet 2003. Den kan beställas på evalena.horn@lvn.se.

TEXT: Evalena Horn

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida