Enkelt blodprov visar effekt vid osteoporosbehandling

På tio år byts hela vårt skelett ut. Slitna delar bryts ned och ersätts med nya benceller. Under processens gång utsöndras molekyler i blodbanan. De kan hjälpa forskarna att förstå mekanismerna bakom våra vanligaste skelettsjukdomar, som osteoporos.

Vad som händer under benomsättningen går inte att se på röntgen, men när gammalt skelett ska bytas mot nytt läcker olika ämnen ut i blodet och urinen. Genom att analysera blodprover har forskarna fått reda på mer om processen. En av dem som intresserat sig för området är Per Magnusson, biomedicinsk analytiker och docent i experimentell klinisk kemi på Universitetssjukhuset
i Linköping.

– I skelettet lagras viktiga mineraler som kalcium och fosfat. Om återuppbyggnaden rubbas får skelettet inte de viktiga mineraler det behöver och skelettsjukdomar som till exempel osteoporos uppstår, säger han.

I Norden drabbas ungefär varannan kvinna och var fjärde man över 50 år av benskörhet, vilket är fler än i andra delar av världen. Varför det är vanligare i de nordiska länderna vet man inte riktigt. Det kan bero dels på att sjukdomen har ett stort genetiskt inslag, mer än 50 procent, dels på att bristen på solljus under vinterhalvåret gör att vi bildar mindre mängder vitamin d, som är viktigt för mineraliseringen av skelettet.

Per Magnusson har särskilt intresserat sig för markören skelettspecifikt alkaliskt fosfatas, alp, som är viktig för just mineraliseringen av skelettet. alp är ett enzym som kommer från osteoblasterna, de celler som bildar nytt ben. Hans forskning har visat att skelettspecifikt alp består av tre olika isoformer, ett slags proteinvarianter. Genom att biokemiskt undersöka balansen mellan de olika isoformerna går det att få en hel del information om patientens skelett och benomsättning.

– Vi kan inte diagnostisera till exempel osteoporos genom blodprov. Däremot kan vi snabbt se om medicineringen har effekt och om patienten tar de läkemedel som ordinerats, säger Per Magnusson.

Han anser att flera landsting skulle behöva se över sina rutiner för vård av patienter med misstänkt osteoporos.

– De kommer ofta akut till en ortoped som snickrar ihop dem, sedan händer inget mer. Det borde göras en bentäthetsmätning på alla som kommer in med lågtraumafrakturer. Det skulle löna sig även rent ekonomiskt.

För patienter som gjort en bentäthetsmätning och som medicineras för osteoporos kan det dröja upp till ett par år innan man vet om behandlingen fungerar. Men genom ett blodprov och en analys av patientens skelettspecifika markörer går det att få snabba besked. Men detta görs sällan.

– Det handlar inte om jättedyra tester och de används kliniskt i andra länder, men inte i Sverige, konstaterar Per Magnusson.

Njursjuka är en annan grupp som ofta drabbas av skelettproblem. Nyligen upptäckte Per Magnusson och hans kolleger att ungefär 60 procent av dem som får dialys har en fjärde alp-isoform i blodet, b1x.

– Njursjuka får också problem med förkalkade kärl, och ju längre de gått med sjukdomen, desto större är risken. alp behövs för mineraliseringen av skelettet, men finns även i förkalkade blodkärl. Om vi kan hitta ett sätt att blockera bara isoformen b1x skulle man kanske kunna stoppa förkalkningen av kärlen.