Etikkommentar Evy Lidell.

Sjuksköterskan anger tonen.

Vårdpersonalens ansvar är speciellt eftersom människor som söker vård är till en början både beroende och sårbara säger Evy Lidell, universitetslektor i omvårdnad vid Högskolan i Halmstad i sin kommentar till novellen Lite kan man väl kräva av Anna Jansson i Vårdfacket 3/05.

– Många nickar nog igenkännande när de läser novellen. Flera patienter har behövt omfattande insatser. Det har inneburit mycket stress och personalen ger uttryck för att de inte räcker till – de hinner inte bli färdiga till kvällspasset. Dessutom kommer det en ny patient som är smärtpåverkad och överviktig. Det är platsbrist på avdelningen och det saknas liftar. Situationen är kaotisk, konstaterar Evy Lidell.

Hon säger att situationen sätter det etiska förhållningssättet på prov. Sjuksköterskan i novellen har ett dubbelt ansvar. Dels måste hon värna om patienten, som är extra sårbar i den situation hon befinner sig i, och dels måste hon ta hänsyn till personalen och deras arbetssituation.

– Sjuksköterskan slår an en ton då hon med en suck rapporterar om den nya patienten. Och den övriga personalen avslöjar också ett negativt förhållningssätt till patienten som är överviktig.

Enligt Evy Lidell kan sjuksköterskan hantera situationen på olika sätt. Ett sätt är att konstatera och acceptera personalens jargong. Det sättet kan verka rimligt i en situation som den här. Försvaret för ett sådant handlande är att det inte finns någon tid att sitta ner och diskutera personalgruppens attityder.

– Ett annat sätt är att tänka och handla utifrån närhetsetik, och det är ett sätt som inte kräver någon extra tid. Patientens situation är sådan att den gör henne helt beroende av personalen som i sin tur får makt. Beroendet, smärtan, övervikten och den akuta situationen gör patienten extra sårbar. Det är synnerligen viktigt att bemötandet blir respektfullt och att hennes integritet bevaras.

– Om sjuksköterskan har ett förhållningssätt som visar medlidande och respekt för patienten redan vid första rapporteringen så slår hon an en välljudande ton på de moraliska strängarna. Detta ?smittar? av sig på alla i personalgruppen och medvetandegör förhållningssättet i relation till den sårbara patienten.

Sjuksköterskan har enligt Evy Lidell ett stort ansvar i att redan från början våga slå an en ton som förhindrar att patienten utsätts för kränkande attityder av personalen.

– Patienten skall inte utsättas för ytterligare lidande för att bemötandet är inkompetent. Eller uttryckt på annat sätt, patienten skall inte förorsakas sår i själen.

Evy Lidell påpekar att det också är ett sjuksköterskeansvar att värna om personalen. Etiken i ledarskapet är en viktig del i personalens välbefinnande. En kort dialog med medarbetarna om hur patienten kan tas om hand så att hennes värdighet bevaras är ett sätt att respektera och göra medarbetarna delaktiga i beslut och medvetna i sin omvårdnad utifrån ett moraliskt tänkande.

– Det är förståeligt att irritationen blossar upp hos en helt slutkörd personalgrupp. Den akuta situationen kunde kanske ha underlättats genom hjälp från någon annan enhet eller från en personalpool. Sjuksköterskan signalerar att hon ser och förstår att deras arbetssituation känns tung.

På sikt behöver avdelningen få mer utrustning, konstaterar Evy Lidell, så att personalen inte tvingas göra tunga lyft. Det bör också finnas ett forum där det är tillåtet för personalen att tala ut. Yrkesmässig handledning av personalen i omvårdnadssituationen är ett sätt att få till ökad medvetenhet i omvårdnaden.

– Med ett långsiktigt stöd för att öka medvetenheten över hur man på avdelningen tänker i en omvårdnadssituation och med utbildning i att alltid sätta patienten i centrum skulle klimatet på avdelningen kunna vända.