Etiksamtalen får inte bara föras i de fina salongerna

— Min ambition i Statens medicinsk-etiska råd är att ta ner frågorna till vardagsnivån, säger Margareta Albinsson, vice ordförande i Vårdförbundet. 

12 april 1999

Statens medicinsk-etiska råd (smer) diskuterar alltid principer, aldrig enskilda fall, även om sådana kan vara orsak till att en fråga tas upp. Margareta Albinsson anser att det finns en risk för att rådet därigenom  fjärmar sig från verkligheten.

– Principfrågor kan ha sina fördelar men vi måste vara vaksamma så att inte teorierna blir alltför högtflygande. Etik handlar om faktiska människor och möten, och det vi resonerar om ska omsättas i praktiken.

God tid till diskussioner
Margareta Albinsson tog plats i rådet på ett tco-mandat sedan hon på förbundskongressen 1993 blivit invald i Vårdförbundets styrelse. Många av ledamöterna har suttit betydligt längre.

– Det finns en önskan hos de som varit med länge att det ska vara en linje i rådets uttalanden så att det stämmer med hur det resonerats tidigare, säger hon.

Arbetssättet är diskussioner på ett heldagsmöte i månaden och internat ett par gånger om året. Digra handlingar ska läsas in däremellan. Rådet tar alltid god tid på sig att diskutera varje ärende eftersom man ska ta en principiell ställning och i sitt uttalande försöker ge en idealbild av rådets värderingar. Forskningsetik, xenotransplantationer, vävnadsbanker och Estonia hör till det man senast har diskuterat.

Få arbetar praktiskt i vården
Margareta Albinsson beklagar att bara få av de 21 i rådet arbetar praktiskt i vården. En målsättning för henne är att flytta diskussionerna till verkligheten och de reella personer som ska fatta besluten.

– Det är min ambition i rådet. I verkligheten råder det inga idealsituationer. Där den etiska problematiken finns är det praktiken som gäller.

– Teknisk utveckling i kombination med neddragningar och äldre och sjukare patienter gör det oerhört viktigt att få tid att resonera om arbetet och få insikter av varandra så att inte den humanistiska människosynen tappas bort. I prioriteringssammanhang kan den ena patienten vara mer behjärtansvärd än den andra, därför är det viktigt att diskutera beslut.

Margareta Albinsson säger att vårdpersonalen tänker mer på patientens integritet och självbestämmande nu än då hon började som sjuksköterska för 20 år sedan. Då såg många patienterna som objekt, och arbetet skulle gå fort så att personalen kunde gå och fika. Å andra sidan förekom det inte att svårt sjuka eller döende patienter var utan nattvak.

Somliga hävdar att den vård de ger redan har passerat gränsen för det etiskt acceptabla.

– Som system ja, men resonerar man så blir det ett urskuldande, i stället för att se hur vi skulle kunna jobba med det vi har – till exempel ge vård på rätt nivå. Vi måste ingjuta mod och livskraft.

–Etiken formas i de sammanhang där den diskuteras och därför kan det vara en fara om samtalen bara hålls i de fina salongerna. Tid och utrymme kan nog skapas om vi organiserar arbetet utifrån patienten. Utnyttja allt från kafferaster till samlingar för att prata etik. Man kan ha en bra, tillåtande stämning även på arbetsplatser där arbetssituationen är fruktansvärd. Det handlar nog mest om ett förhållningssätt.

En del tycker att smer är lite uddlöst.

– Eftersom yttrandena diskuterats fram blir vi väl det, samtidigt som det är en styrka i att gå fram enade. Men vi borde kunna diskutera om vi inte skulle vara lite mer provocerande, lite taggigare.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida