Etiska dilemman vanliga vid råd per telefon

Telefonsjuksköterskan ställs dagligen inför etiska dilemman. Hur gör hon när någon som ringer för en banal åkomma kan misstänkas ha cancer?

Telefonsjuksköterskan har i regel liten kunskap om vem personen hon pratar med egentligen är och vilken livssituation hon eller han befinner sig i. Den enda information hon får via telefon är den som patienten själv, eller via anhöriga väljer att ge henne.

? Att i det läget meddela patienten att hon eller han troligen har cancer eller någon annan svår sjukdom är inte lämpligt. Samtidigt gäller det att vara tydlig med att patienten snarast måste ta kontakt med en läkare. Det är en svår balansgång.

Det säger sjuksköterskan och docenten Inger Holmström vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid universitetet i Uppsala. Sedan två år driver hon ett interventionsprojekt vid sjukvårdsrådgivningen i Uppsala, där hon fokuserar på att utveckla sjuksköterskornas förståelse för den pedagogiska rollen i mötet med patienter via telefon.

Tillsammans med etikern Anna Höglund har hon bland annat intervjuat tolv erfarna telefonsjuksköterskor om hur de upplever olika etiska problem.

Förutom det som kan uppstå vid misstanke om cancer har Inger Holmström funnit ytterligare fyra dilemman som är vanliga inom telefonrådgivningen:

  • Att det ofta är någon anhörig till den sjuke som ringer. Hur vet sjuksköterskan att den sjuke själv vill detta?
  • Att sjuksköterskan ofta tvingas hänvisa patienten till läkare eller vårdinrättningar som hon vet är nästan omöjliga att få en tid hos.
  • Att det ibland är svårt att bedöma trovärdigheten hos den som ringer.
  • Att diskutera personliga och känsliga problem över telefon trots att hon aldrig kan vara säker på att den som ringer verkligen är den hon eller han utger sig för att vara.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida