Ett slag för barnfriden
När jag började i första klass gick jag i Midsommarkransens folkskola i södra Stockholm. Den var en stor och imponerande tegelbyggnad från seklets början, från den tid då man åtminstone i min hembygd satsade rejält på sina skolbyggnader. (Huset står för övrigt kvar, men är nu helt omränt av vår tids viktigaste byggen: vägarna.)
Ibland funderar jag över symboliken i detta. Vilken signal om skolans och skolbarnens värde gav de beslutsfattare som bestämde att det skulle byggas rejält – och vilka signaler uppfattar dagens skolbarn i sina mögliga baracker?
Därmed inte sagt att allt var frid och fröjd i det tidiga 1900-talets skolor. Pedagogik och elevvård lämnade en hel del övrigt att önska. Men är det så mycket bättre i skolan i dag? Varje dag utsätts till exempel unga flickor i Sveriges skolor för sexuella trakasserier, i ord eller handling. Och alltför ofta står de vuxna handfallna inför det som sker.
Du har kanske redan hunnit läsa om Doris Marydotter och hennes insatser för att stärka tjejerna (och även killarna; göra dem starka nog att till exempel inte använda könsord i nedsättande betydelse om sina kvinnliga klasskamrater). Bläddra annars tillbaka till sidan 6 i det här numret av Vårdfacket och läs om ett sätt att ta itu med de trakasserier som ständigt pågår på skolgårdar och i skolbyggnader runt om i landet.
Det här är ett exempel på hur medborgare i landet av kvinnligt kön behandlas. Ett annat är övergreppen mot kvinnor, inte minst inom den egna familjen. Om det är det att fjällen lyfts från våra ögon eller om tonen och umgänget verkligen blivit råare under senare år må vara osagt; debatten om våldet mot kvinnor – i familjens hägn eller i samhället utanför – har upprört oss och nu också lett till en översyn av lagstiftningen om våldet och övergreppen mot kvinnorna.
I den ändan har regeringen nyligen lagt fram Våld mot kvinnor, ett paket av nya, skärpta eller omarbetade lagar till skydd för misshandlade kvinnor. Nyligen skickades det till lagrådet, senare under våren ska det läggas på riksdagens bord.
Med en ny lag om grov kvinnofridskränkning ska man ta itu med dem som misshandlar fruar eller mödrar eller andra familjemedlemmar. Genom att förbjuda köp av sexuella tjänster vill man komma åt könshandeln. Begreppet omskärelse mönstras ut, med begreppet könsstympning kallar man en spade för en spade. Parallellt med detta skärps straffskalorna för brott där offren för det mesta är kvinnor.
Några ändringar av lagstiftningen när det gäller våldtäktsbrott kommer inte nu. Regeringen tänker låta en utredning göra en total översyn av bestämmelserna på detta område. Mer om detta finns att läsa på sidan 38.
Det här är gott och väl. Men räcker det? Och var ska man börja för att färre män och kvinnor ska behöva mötas i domstolarna framöver? Kanske räcker det inte med att besluta om kvinnofrid. Kanske behöver vi också införa begreppet barnfrid.
Varför inte börja i skolan? I det nyss nämnda blocket om sexuella trakasserier i skolorna låter vi Karin Winther komma till tals. Hon är skolsköterska och därmed en nyckelperson när det gäller unga flickors hälsa och välbefinnande.
Karin Winther tillhör tyvärr en krympande personalgrupp. De senaste årens kommunala besparingar har drabbat inte minst skolhälsovården; skolsköterskor, skolläkare, kuratorer och psykologer har blivit färre. Eftersom antalet vuxna personer i skolorna minskat också i övrigt har det naturligtvis blivit svårare att ingripa mot övergrepp av detta slag.
Som så ofta blir rådet: Börja i skolan. Krymp inte skolhälsovården! Minska inte lärarkåren! Ge utrymme för barnfrid!
Och fortsätt på arbetsmarknaden. Varför fortsätter våra landstingspolitiker att år efter år undervärdera de kvinnor som arbetar i vården? Jo, vi vet att det är ont om pengar. Men lönen är, som bekant, mer än pengarna, mer än betalt för gjord insats. Inte minst för männen är lönens storlek ett statusmått. Ju högre lön, dess bättre karl. Och vice versa, förstås.
Är det därför de manliga arbetskamraterna numera vägrar att låta jämföra sina löner med barnmorskornas? Barnmorskemålet tas nu i repris i AD, med Jämo som ombud för de båda barnmorskorna från Örebro. Läs mer på sidan 16.
För övrigt noterar vi att kvinnofriden, Birger Jarls klassiker från 1200-talet, nu återkommer i lagstiftningen. Birger Jarl har ju fått symbolisera de gamla edsöreslagarna, det vill säga hemfrid, kyrkofrid, tingsfrid och kvinnofrid.
Ordet ed-söre är en sammansättning av ordet ed och den gamla formen av ordet svärja. Stormännen kring Birger Jarl svor en ed på att på hemmaplan se till att hålla de lagar de var med om att stifta. Det är måhända lite omodernt att svära eder. Men inför höstens val vore ett vallöfte om mera kvinnofrid och barnfrid i vårt land, inte minst i form av resurser till den viktiga elevvården, inte ur vägen.