»Folk röker inte för att de är dumma«

När Margareta von Bothmer undervisade sjuksköterskestudenter om rökningens faror blossade rökarna ännu mer. Och några ickerökare började röka. Om inte kunskap kan få dem att avstå, hur ska de då motiveras?

Sjuksköterskan Margareta von Bothmer försöker ta reda på vad som får oss att välja ett hälsosamt liv, framför ett ohälsosamt. Att varken hot eller pekpinnar hjälper insåg hon tidigt. Hur ska man annars förklara varför läkare och sjuksköterskor själva röker trots att de arbetar med patienter som får amputera benen på grund av rökning eller lider av lungcancer?

Hennes intresse för ämnet väcktes när hon som lärare följde en klass sjuksköterskestudenter under två år. Hon lärde känna sina studenter väl och fick dela deras sorger och glädjeämnen. Men märkte också till sin förvåning att rökarna rökte mer när de fick veta rökningens faror. Och att några ickerökare också började.

– Folk är inte dumma. Det är något annat som driver dem.

Margareta von Bothmer, universitetsadjunkt på Högskolan i Halmstad, forskar för att förstå de psykologiska motiv som gör att människor väljer att röka eller att äta för mycket. Eller vilket annat beteende som helst som de mycket väl vet är skadligt för dem.

Tobaksbolagen har lyckats
På frågan varför vuxna och unga röker svarar barn och ungdomar att det är för att de vuxna är beroende, för att de är stressade och för att stå ut. Det visar Margareta von Bothmers litteraturstudier. Men barn och ungdomar röker av helt andra skäl, anser barnen. De röker för att bli accepterade av gruppen. Där är koden att man ska röka. Att röka är tufft. Då är man häftig.

—Tobaksbolagen har lyckats i sin marknadsföring, säger Margareta von Bothmer. I filmer och i reklamen framställs rökaren som självsäker och socialt kapabel. Bolagen har gjort rökningen inne igen.

Föreställningen att rökaren är fräck och häftig bekräftas också av hennes egna enkäter till 440 elever i årskurs fem och årskurs åtta. Även deras föräldrar, lärare och skolpersonal tillfrågades om vilka faktorer som påverkar ungdomars rökvanor, och deras svar jämfördes. Till sin förvåning upptäckte hon att det fanns ett starkt samband mellan elevernas rökning och om deras syskon rökte eller inte. De som rökte hade oftare rökande syskon än ickerökarna. Av de unga rökarna hade hälften rökande föräldrar, och två tredjedelar av dem hade rökande syskon. Rökande syskon hade alltså större påverkan än de rökande föräldrarna. Elever med ickerökande syskon var själva rökfria i 94 procent av fallen. Hennes uppdrag var egentligen att utvärdera om tio års friskvårdssatsning gett någon effekt. Men hon fann att rökande syskon slog igenom mer än hälsokampanjen. Om äldre syskon, som barnen ville likna, rökte så började de också.

– Det finns inte ett svar till varför människor börjar röka. Det är mer komplicerat än så. Vi svarar på den omgivning vi lever i. Är det enklaste sättet att bli socialt accepterad att röka, för att komma upp i en social hierarki, så börjar man röka.

Tror inte på hotbilder
När rökaren väl är fast i sitt begär lönar det sig varken med hot eller pekpinnar om rökningens skadlighet. Om en läkare eller sjuksköterska kan se ett samband med en sjukdom och patientens rökning kan det påverka patienten att sluta. Men det viktigaste är att patienten själv är motiverad.

– Jag ville hitta den bästa rökavvänjningskursen och intervjuade både rökavvänjare och deras patienter, berättar Margareta von Bothmer.

Hon upptäckte att många av kurserna var baserade på hotbilder om rökningens skadlighet och på uppmaningar om att sluta. Men sådana metoder tror Margareta inte på.

En av rökarna hon intervjuade skämdes så för att hon rökte. Hon hade försökt sluta flera gånger men misslyckats. Margareta von Bothmer som nyss hört om en ny metod gav henne telefonnumret dit. Tre veckor senare ringde kvinnan –glädjestrålande. Hon hade slutat röka! På kursen hade de arbetat med självbilden, självkänslan och självförtroendet. Nu kände kvinnan att hon hade ett värde. Ur den känslan fick hon kraft att fimpa.

Samtalet med henne och andra rökare med erfarenhet av traditionella rökavvänjningskurser har stärkt Margareta von Bothmers tro på empowerment. Metoden har hon lärt sig under sina studier för en Master of nursing vid universitetet i walesiska Cardiff. Empowerment bygger på att man genom att bekräfta en person där hon är, hjälper henne att själv se sin styrka och använda den.

En rökare måste vara motiverad att sluta röka och inte som i många fall börja en rökavvänjningskurs för att läkaren skrivit en remiss, eller för att familjen kräver det. Saknas individens egen motivation väntar ett nytt misslyckande och det blir svårare att lyckas nästa gång. Ibland är bästa metoden att vänta tills motivationen kommer.

Rökslutarkurs blev en flopp
För att testa sin tes att empowerment är den bästa vägen mot ett hälsosamt liv, ville Margareta von Bothmer jämföra den metoden med vanliga rökavvänjningskurser. I en enkät till studenter på Högskolan i Halmstad frågade hon rökare om de ville prova en rökslutarkurs. Det blev en flopp. Alldeles för få ville ställa upp.

– När jag tidigare testat idén bland femtio sjuksköterskestudenter fick jag inte heller napp. Jag trodde att det berodde på att gruppen var för liten och gjorde ett slumpvis urval bland högskolans studenter också. Men resultatet blev likadant.

I stället ville studenterna delta i sociala aktiviteter för att vidga och stärka sina sociala nätverk. Och de ville gärna lära sig avslappning.

När hon fördjupade sitt sökande efter motivet till rökningen fann hon den franske filosofen Maurice Merleau-Pontys teorier. Han anser att kropp och själ hänger ihop. Det går inte att skilja intellektet från kroppen. Det stämde väl med Margaretas erfarenheter av att hot och pekpinnar inte får rökarna att sluta. Merleau-Ponty menar att människan upplever världen med sin kropp och samverkar med världen genom kroppen. Också den tanken stämde väl med hennes litteraturstudier som visat att om gruppen vi vill tillhöra röker, så blir vi rökare.

Enligt Merleau-Ponty tar vi plats i världen genom rörelse.

– Rökaren rör sig med sin cigarett. Hon blir synlig och röken förstärker synligheten. Rörelsen ökar känslan av existens.

Ändra identitet
Precis som bilister blir ett med bilen i trafiken, blir cigaretten snart en del av rökarens identitet. Därför räcker det inte med kunskap om hur farlig rökningen är, utan hon måste bli kvitt bilden av sig själv som rökare. Precis som den överviktige behöver utplåna bilden av sig själv som rund för att kunna gå ner i vikt.

– Alla beteenden har en mening, även de skadliga, säger Margareta von Bothmer.

Därför kan hon inte peka på en rökavvänjningsmodell som passar alla. Hon tror på empowerment som metod för att ändra en persons skadliga beteende, vare sig det handlar om rökning eller övervikt.

– Man måste utgå från den enskilda individens liv. Hennes personlighet – vilket socialt liv hon har, vilka samhällets normer är – för att hitta motivet till rökningen eller vad nu det skadliga beteendet består i. Då kan man lyckas med en förändring.