För dålig för att klara sitt insulin

Underläkaren hade paus och ansåg inte att det var hennes sak att ta hand om specialistläkarens patient trots att denne var akut dålig.

En 53-årig diabetessjuk man med njursvikt behandlades sedan åtta år med dialys. Han hade haft flera hjärtinfarkter, var underbensamputerad, blind på det ena ögat och hade nedsatt syn på det andra.

När den dialysfistel som han hade i vänster arm inte fungerade längre skickades han akut till ett sjukhus där han fick dialys via en kateter i halsvenen.

Dialysfisteln i armen reviderades framgångsrikt men lite senare fick mannen feber och lades in på en vårdavdelning där det konstaterades att han hade drabbats av sepsis.

Patienten behandlades med antibiotika och tog själv långverkande insulin i kvällsdos och snabbverkande insulin flera gånger om dagen. Han mätte sitt blodsocker och anpassade insulindosen efter resultatet.

Enligt en senare anmälan till Ansvarsnämnden upptäckte patientens syster vid ett besök hos brodern att han var mycket dålig och förvirrad. Hon frågade en sjuksköterska om brodern hade fått sitt insulin och om blodsockervärdet var mätt.

Då det visade sig att inget insulin var ordinerat bad systern att få tala med broderns läkare. Men avdelningsläkaren förklarade för henne att patienten inte hade någon behandlingsansvarig läkare på avdelningen.

Dialysenheten kontaktades, insulin ordinerades och blodsockervärdet mättes.

Via sin syster anmälde mannen avdelningsläkaren till Ansvarsnämnden. Han anser att hon borde ha kontrollerat hans tillstånd och sett till att den ansvariga läkaren kontaktades så att en insulinordination hade kunnat ges. I stället hade avdelningsläkaren spelat dataspel och bara konstaterat att det var dialysläkaren som ansvarade för mannens behandling.

Avdelningsläkaren skrev i sitt yttrande att njurmedicinarna disponerar rum på avdelningen för sina sjukaste patienter. Vården av dem kräver specialistkunskaper och därför deltar underläkarna ytterst lite i vården av de patienterna.

Den aktuella dagen hade avdelningsläkaren och hennes kollega tagit en liten paus och som mannens syster noterade hade hon ett spel på dataskärmen. Hon var inte insatt i patientens behandling eller ordinationer och hänvisade därför systern till den ansvariga njurmedicinaren.

Ansvarsnämnden skriver i sin bedömning att diabetespatienter som behandlar sig själva brukar fortsätta att göra det när de vårdas på sjukhus, men blodglukosvärdet ska antecknas i journalen och insulindosen i ordinationshandlingen.

Sådana anteckningar saknas men av omvårdnadsanteckningarna framgår det att patienten var omtöcknad.

Avdelningsläkaren borde omedelbart ha sökt upp patienten då sjuksköterskan kontaktade henne eftersom patientens besvär tveklöst var akuta. Hon borde också ha kontaktat den njurläkare som ansvarade för patienten. Men Ansvarsnämnden anser inte att underläkarens fel var så allvarligt att det motiverar en disciplinpåföljd.

Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 503/04:b2).

Kommentar: Borde ha följt upp provsvaret

Om en multisjuk patient blir akut sjuk i sepsis och läggs in för tillsyn och vård dygnet runt så är sjukvården skyldig att ta över hans egenvårdsbehandling tills han har återhämtat sig. Här innebär det att ge honom hans insulin och mäta blodsockret, hävdar Anne-Cathrine Mattiasson, docent i omvårdnad, lektor vid Sophiahemmets högskola.

Det var sen eftermiddag då patientens syster kom på besök. Hon fick veta att broderns blodsocker hade kontrollerats flera timmar tidigare. Vid det tillfället fick han inte något insulin och ingen visste heller om han hade fått det under dagen.

? Sjuksköterskan borde ha följt upp provsvaret. Då hade patienten aldrig behövt bli så här dålig, säger Anne-Cathrine Mattiasson.

? Men den behandlingsansvariga specialistläkaren och avdelningsläkaren har inte heller tagit sitt yrkesansvar. Även om patienten brukade sköta sitt insulin själv, borde avdelningsläkaren ha uppmärksammat när han inte kunde det längre Hon föreslår att man säkrar rutinerna för att undvika framtida upprepningar. 

? Man kan inte bemöta och behandla en svårt sjuk patient på det här sättet. Och tar man en paus i arbetet får man räkna med att vara tillgänglig, såvida det inte är rast.

? Kan sjukvården inte erbjuda mer än en sängplats är det kanske lika bra att ta in på patienthotell, säger Anne-Cathrine Mattiasson.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida