Förebygga typ 2-diabetes kräver aktivt program

Typ 2-diabetes går att förebygga och överdödligheten kan minskas för riskpersoner som ingår i ett program där de får hjälp att öka sin fysiska aktivitet och att äta bättre. Men åtgärderna måste sättas in tidigt för att ha effekt.

Det visar studier som Karl-Fredrik Eriksson, docent och överläkare vid kliniken för kärlsjukdomar i Malmö-Lund, Universitetssjukhuset Mas, har gjort.

Medelålders män med sämre insulinkänslighet och/eller nedsatt glukostolerans (IGT) kan ändra livsstil. Genom att öka sin dagliga aktivitet, träna upp konditionen och förbättra kostvanorna minskar risken för att de ska få typ 2-diabetes och dö i förtid.

? Men det krävs ett aktivt program för att det ska fungera, säger Karl-Fredrik Eriksson.

Ändrat liv studerat
I undersökningen ingick 423 män med IGT, alla 48 år, när studien startade. En tredjedel av dem utgjorde en referensgrupp som fick rutinmässig information. Övriga ingick i ett aktivt program, inledningsvis under 6?12 månader.

Männen som ingick i programmet delades in i tre grupper: en grupp fick hjälp att ändra sin kost, en motionerade och den tredje gjorde båda delarna.

Alla som ingick i det aktiva programmet förbättrade sina värden. Men de som både ändrade kosten och motionerade sänkte sina glukosvärden och ökade insulinkänsligheten mest. Gruppen följdes sedan upp årligen i ytterligare fem år. Männen i den aktiva gruppen hade vid 54 års ålder mer än halverat risken för diabetes i förhållande till referensgruppen. När männen var 60 år hade de samma överlevnad som de som inte hade nedsatt glukosintolerans. I referensgruppen var däremot dödligheten fördubblad jämfört med normalbefolkningen.

Träning ger resultat
? Sedan början av 1900-talet har man intuitivt vetat att fysisk träning har effekt. Man visste knappt vad diabetes var för sjukdom, men man såg att urinmängderna minskade vid träning, berättar Karl-Fredrik Eriksson.

Nu, 100 år senare, är det belagt. I Finland, Kina och USA har liknande studier som den i Malmö gett samma resultat. Det är därmed bevisat att det går att förebygga typ 2-diabetes. I den amerikanska studien hade livsstilsförändring dessutom bättre effekt än blodsockersänkande medicin.

För att nå effekt är det viktigt att förebygga i ett tidigt skede. Den försämrade insulinkänsligheten utvecklas successivt. Aptiten styrs normalt av aktivitet och energiomsättning. Men blir aktiviteten för låg sätts denna reglering ur spel och aptiten ökar i stället. Om man rör på sig för lite, äter fel och går upp i vikt krävs högre och högre koncentration av insulin för att kroppen ska kunna ta hand om sockret. De insulinproducerande cellerna går på högvarv. Så småningom, kanske efter decennier, börjar insulinproduktionen dala och blodsockret stiga.

? Ofta har det gått tio år innan sjukdomen konstateras. Då kan kärlskador redan vara ett faktum. Därför är det viktigt att hitta riskpersonerna tidigt, säger Karl-Fredrik Eriksson.

Trots att betydelsen av bra kost och fysisk aktivitet egentligen är en gammal och numera ganska känd kunskap är det svårt att få människor i riskzonen att ändra livsstil. Det krävs både ett uppspårande och ett upplysande arbete ? ett folkhälsoarbete.

? Det handlar om att få människor att röra på sig. Bygg fler cykelvägar och minska bilkörandet till jobbet. Då kommer vi att röra på oss mer. Gå i trappor och ta en lunchpromenad, föreslår Karl-Fredrik Eriksson.
 

Lästips:
Diabetes prevention program research group. Reduction in the incidence of type 2 diabetes with lifestyle intervention or metformin. New England Journal of Medicine 2002; 346:393?403.

Eriksson K-F & Lindgärde F. Prevention of type 2 diabetes mellitus by diet and physical exercise. Diabetologia 1991; 34:891?898.

Eriksson K-F & Lindgärde F. No excess mortality
in men with impaired glucose tolerance who participate in the Malmö prevention trial with diet and exercise. Diabetologia 1998; 41:1010?1016.

Rössner S. Hälsa till alla! Brombergs, 2001.

Tuomilehto J, Lindström J & Eriksson J G med
flera. Prevention of type 2 diabetes mellitus by changes in lifestyle among subjects with impaired glucose tolerance. New England Journal of Medicine 2001; 344:1343?1350.