Förlossningspsykos: Viktigast att du är där
Psykosen kan drabba den nyblivna mamman snabbt. Därför gäller det att vara nära henne för att hinna se till att hon får behandling och blir tryggare.
En liten del, ungefär 0,1 till 0,2 procent, av alla nyförlösta kvinnor drabbas av förlossningspsykos. I sitt avhandlingsarbete har Inger Engqvist, barnmorska och psykiatrisjuksköterska, intervjuat sjuksköterskor i psykiatrisk vård i Västsverige om deras möten med drabbade kvinnor. Sjuksköterskorna beskriver ett kalejdoskop av symtom. Kvinnorna har ofta vanföreställningar relaterade till barnet, som att det har övernaturliga krafter, är Gud, Jesus eller djävulen, eller att barnafadern inte är barnets riktiga pappa. Sjuksköterskorna brottas med svåra känslor i förhållande till kvinnorna och känner ibland ångest inför att inte klara av att skydda barnet från mamman om hon skulle bli destruktiv.
Symtomen på förlossningspsykos kan komma smygande, men de kan också drabba den nyblivna mamman utan förvarning och överrumpla både henne och omgivningen. Då är det väldigt viktigt att den som ser förändringen, som sjuksköterskan eller barnmorskan, agerar snabbt och ser till att hon får behandling. Annars är risken för självmord fem procent och risken för att kvinnan ska döda sitt barn fyra procent.
Inger Engqvist betonar betydelsen av närvaro. Att sjuksköterskan är tillsammans med kvinnan och visar henne hur hon tar hand om barnet och skyddar det är ett viktigt stöd och underlättar tillfrisknandet. Men för att orka med att vårda en psykotisk nybliven mamma måste sjuksköterskan också ha handledning där hon kan prata om de svåra känslor som väcks. ??Inger Engqvist har även följt nyblivna mödrars egna berättelser om sina upplevelser under psykosen på internationella chattsidor på internet. De har suttit hemma i sin egen miljö och berättat om sina mycket svåra upplevelser.
— Det som har berört särskilt är den känsla av rädsla och skräck som de beskriver och som man verkligen kan känna, säger Inger Engqvist.
Kvinnorna berättar att de är kontrollerade av något de inte kan se, som kameror, mikrofoner eller något annat som bevakar dem. De är självupptagna och känner sig likgiltiga inför sina barn; den psykotiska upplevelsen intresserar dem mer. Från personalens sida hade de önskat större förståelse; de tycker sig ha fått dålig vård och hade behövt mer tid med personalen.