»Fosterdiagnostik förhindrar aborter«

— Skött på rätt sätt skyddar och ökar fosterdiagnostik människors självbestämmande. De som är mot är ofta lite moralistiska. Och romantiska. Man ska ta vad som kommer. Varför ska man det? 

–Det säger moralfilosof Christian Munthe vid filosofiska institutionen på Göteborgs universitet. Efter en avhandling om abortetik 1992 inbjöds han att delta i ett projekt om fosterdiagnostik vid Centrum för forskningsetik i Göteborg.

– Genetikerna tog emot folk som var oroliga för att föda skadade och handikappade barn. Jag skulle kartlägga specialisternas etiska värderingar. Det visade sig att deras motiv var väldigt blandade, motsägelsefulla och oklara. De var själva dåliga på att dra slutsatser av de värderingar de ansåg sig ha.

Christian Munthe anser att det finns tre sätt att hantera fosterdiagnostik: Att förbjuda den helt. Att erbjuda den allmänt. Eller ett mellanläge med en gräns för vilka typer av sjukdomar eller egenskaper som tillåts motivera abort. Han konstaterar att det visat sig omöjligt att gradera tillstånden.

– Och det är grunden för att vi har fri abort i Sverige. För en kan det vara en katastrof att få ett barn med Downs syndrom, medan det för en annan är helt i sin ordning. Ingen individ väljer bort ett barn enbart på grund av barnet.

– Handikapporganisationerna har kallat förslaget om att bara de vilkas foster är tillräckligt allvarligt skadade, och de som aktivt söker information, ska informeras om fosterdiagnostikens resultat för »dödslistan«. Och med all rätt, den omfattade ju dem som samhället ansåg att vi lika gärna kunde ta bort. Det är inte riktigt rumsrent att välja bort barn, men finns det en lista på när fosterdiagnostik får göras så blir det resultatet. Jag tycker inte att vi ska ha såna lagar, säger Christian Munthe.

Han hävdar att fosterdiagnostik till största delen är abortförhindrande, när besked erbjuds både dem med allmän oro och dem med förhöjda risker.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida