Fråga rätt kräver övning

När man släpper sina egna tabun känns det naturligt att ställa frågor om alkoholvanor. Distriktssköterskan Solbritt Karlsson har aldrig varit med om att en patient har blivit sårad av att hon har frågat »Hur mycket dricker du?«

På vårdcentralen i Hyltebruk är det numera nästan lika odramatiskt att fråga om alkohol som om rökning eller motion. Distriktssköterskan Solbritt Karlsson minns när tabustämpeln försvann för henne. Hon läste 60 poäng missbruk och beroendevård i Växjö och insåg både hur enormt kunskapsområdet var, och att beroende inte var något fenomen som drabbar »de andra«. Det kunde lika gärna vara hon som drack för mycket.

För tolv år sedan frågade en läkare om hon ville arbeta i ett projekt om kvinnor och alkohol. Hon fick lära sig att formulären om alkoholkonsumtion som användes inom vården framför allt riktade sig till och besvarades av män. När kvinnoprojektet drog i gång 1994 utformades därför en enkät som ställde mer emotionella frågor.

I stället för att fråga »Hur mycket dricker du?« frågade de »Har du någon gång druckit för att komma över motgångar?«. 800 av vårdcentralens kvinnliga patienter besvarade enkäten. De 20 som identifierades som riskkonsumenter erbjöds, och gick också, i stödsamtal.

Solbritt Karlsson ser inte någon anledning att i samtal fråga kvinnor på något annat sätt än hon frågar män. Det gäller alltid att gå varligt fram och känna in var patienten befinner sig. Huvudsaken är att man själv känner sig bekväm med att fråga. Den som inte gör det riskerar att visa det med kroppsspråket eller genom att ställa frågor på ett fördömande sätt.

– Jag har aldrig upplevt att patienterna tycker att det är kränkande att få frågor om alkohol. Det är en diskrepans mellan vad personalen tror är känsligt och vad som faktiskt är det.

Bara att få frågor om alkoholvanor påverkar dem som riskerar att fastna i ett beroende. Men att fråga så att det känns naturligt kräver träning. För fem år sedan drev en läkare på vårdcentralen i Hyltebruk ett projekt med målet att våga ställa frågor om livsstil. Personalen undervisades om sambandet mellan alkohol och diabetes, höga blodfetter, hög hjärtrytm, magbesvär, gikt, depression.

– Det händer så mycket i kroppen när man dricker och en metod är att fråga patienten om han eller hon är intresserad av att få veta vad, säger Solbritt Karlsson.

Gång på gång fick personalen öva sig att i hälsointervjuer ställa frågor om alkohol, tobak, kost och motion så att det till sist kändes naturligt.

– Ett sätt att avdramatisera frågor om alkohol är att fråga hur mycket patienten dricker i stället för att fråga om han eller hon dricker. Då visar vi att vi förväntar oss att de flesta dricker alkohol, säger Solbritt Karlsson.

Hon brukar börja sin kontakt med att kartlägga vad ett riskbruk egentligen är. Till sin hjälp har hon en testa-dig-själv-broschyr från Alnarådet.

– Bara att räkna om folköl eller vin i centiliter starksprit brukar fungera som en väckarklocka.

Riskbruksprojektet
Riskbruksprojektet har som mål att frågorna om alkoholvanor ska få en självklar plats i vardagssjukvården. Landstingen får söka pengar för att öka personalens kunskaper om beroendefrågor. Familjemedicinska institutet, Fammi, har haft regeringens uppdrag att genomföra projektet. Under våren flyttas det över till Statens folkhälsoinstitut.
Läs mer: www.fammi.se

Rutiner saknas ofta
En enkät som Socialstyrelsen har låtit gå ut till landets vårdcentraler visar att 70 procent av dem saknar rutiner och program för att identifiera alkoholvanor. Intervjuer med bland andra primärvårdschefer visar också att förebyggande arbete med levnadsvanor saknas i deras uppdragsbeskrivningar och inte efterfrågas av landstingen.
Läs mer: Hälsofrämjande hälso- och sjukvård? En kartläggning av hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser
www.socialstyrelsen.se