Fredrik fick 8000 mindre än på Volvo

Sjuksköterskorna på Kärnsjukhuset i Skövde är förbannade. Deras löneutveckling är usel och den som begär mer möter inställningen »passar det inte så tar vi någon annan«. Fredrik Svarén kom från Volvo och fick sänka sin lön rejält.

Fredrik Svarén är nästan 30 och har nyligen köpt villa. Det oroar honom lite. För några år sedan lämnade han sitt arbete som maskinoperatör på Volvo för att läsa till sjuksköterska. Det gjorde han för att han tyckte att det var roligt. Mindre roligt var det att inse att han, trots tre års högskolestudier, var tvungen att sänka sin månadslön med 8000 kronor när han anställdes på Kärnsjukhuset i Skövde, ett av sjukhusen i Skaraborg.

Fredrik erbjöds en ingångslön på 16 500 kronor när han började för ett år sedan. Då är 200 kronor extra för tidigare yrkeserfarenhet medräknade.

Ett tag tänkte han sluta som sjuksköterska och återgå till jobbet på Volvo – hans gamla arbetsgivare har lovat att han får komma tillbaka. Men än så länge stannar han kvar.

Lotte Malm har varit sjuksköterska i elva år. Hennes man har varit polis lika länge. När de båda var nyfärdiga inom sina yrken hade de ungefär samma lön. Nu tjänar han 4 000 kronor mer i månaden. »Intressant«, säger Lotte med lätt ironi, »ur jämställdhetssynpunkt«.

Vi möter en grupp medlemmar på sjukhuset i Skaraborg, som är arga och besvikna på usla löner, en närmast obefintlig löneutveckling och en arbetsgivare som de anser inte visar någon respekt för intentionerna i löneavtalet.

Anneli Ågren är fackligt förtroendevald barnmorska på kvinnokliniken. Hon är upprörd över arbetsgivarens sätt att hantera löneavtalet. Där står fina ord om att medarbetarna ska känna stolthet, arbetsglädje och delaktighet.

– Men arbetsgivaren har helt missat det här med verksamhetsanalys och att koppla medarbetarnas bidrag till verksamheten till löneutvecklingen. Det är graverande att man skriver på ett avtal och sedan inte följer det, säger hon.

Lönen ska påverkas av hur man som medarbetare bidrar till verksamheten. Berith Wennström är narkossjuksköterska och berättar hur arbetsgivaren tolkade det i 2005 års lönerevision.

– De tog pengar från löneökningsutrymmet och gav alla allmänsjuksköterskor ett generellt påslag på 400 kronor i månaden. Utan att ta hänsyn vare sig till lönekriterier eller lönedifferentiering.

Ingen här missunnar lågavlönade allmänsjuksköterskor en högre lön. Men dels går generella påslag emot vad som sägs i avtalet, dels kostade satsningen 3,2 miljoner kronor från förra årets löneökningsutrymme. 800 av ungefär 2000 medlemmar fick del av de pengarna och lönerevisionen slutade i oenighet mellan Vårdförbundet och sjukhusledningen.

Med så låga löneökningar som det har rört sig om de senaste åren frågar sig sjuksköterskorna till och med om det är mödan värt att arbeta fram mål och kriterier. Till för ett par år sedan kunde de åtminstone hota med att sluta om de var missnöjda. Det var brist på sjuksköterskor och det fanns alternativa arbetsgivare i form av bemanningsföretag. Men nu kan arbetsgivaren komma med sina skambud utan att Vårdförbundets medlemsgrupper har något att sätta emot.

– Vi blir behandlade annorlunda i dag. Som om arbetsgivaren tänker: »Nu behöver vi inte fjäska för dem«, säger Lotte Malm.

Monika Eriksson berättar att när hon kom till Skövde från Göteborg för fem år sedan fick hon den lön hon sa att hon ville ha. Bra, men den som kommer in högt får stå tillbaka i kommande lönerörelser. »Som att kissa på sig«, säger någon spydigt. Först är det varmt och skönt och sedan blir det kallt och obehagligt.

– Det har blivit en större medvetenhet om olika lönenivåer sedan vi blev en del av regionen, och det är en svår uppgift att försöka förklara varför vi har ett lägre löneläge här, säger Monika Dirnberger-Arvidsson, personalsekreterare på Kärnsjukhuset i Skövde.

Förklaringen hon ger är att marknadsläget är ett annat i Skaraborg än i till exempel Göteborg. Men hon håller inte med om att löneavtalets intentioner inte följs. Individuella satsningar görs och när ingångslöner sätts ser cheferna alltid på vad individen har med sig i bagaget.

Att lönesatsningen på allmänsjuksköterskor blev generell berodde på tidsbrist. Någon individuell fördelning hanns inte med.

– Men man ska inte glömma att merparten av löneökningsutrymmet fördelades individuellt och enligt löneavtalets intentioner, säger hon.

Att det inte längre är någon brist på sjuksköterskor tror inte Monika Dirnberger-Arvidsson har påverkat vare sig klimatet vid anställningsintervjuer eller ingångslönerna. Det minskade löneökningsutrymmet säger hon i stället beror på försämrad ekonomi, marknadsläget och att sjuksköterskorna har blivit fler.