Fungerar lönesamtalet?

Snart är det dags igen. Lönen ska sättas efter dialog med verksamhetsnära chef. Och medarbetarens bidrag till verksamhetens utveckling ska vara en del i löneutvecklingen. Har du det så?

3 februari 2006

De allra flesta, 80 procent av Vårdförbundets medlemmar, har haft lönesamtal under det senaste året. Det visar en enkätundersökning som förbundet genomförde i slutet av förra året. Av de omkring 1000 medlemmar som besvarade enkäten ansåg hälften att det fanns viss eller hög grad av samband mellan deras lön och deras bidrag till verksamheten.

I de kommentarer som har lämnats med svaren säger flera att det är lönlöst med lönesamtal eftersom den närmaste chefen

Inte har befogenhet att sätta lön. Ordföranden för avdelningen i Västerbotten, Lena Sjölin, är en av dem som kämpar i motvind när det gäller att få arbetsgivaren att följa intentionerna i löneavtalet.

– Hos oss har inte ens hälften av medlemmarna medarbetarsamtal, och ännu färre har lönesamtal. Landstinget är i nuläget inte intresserat av att ta reda på om det skulle kunna fungera. Vi har inte den förhandlingsordningen här, säger hon.

Lönerna i Västerbotten avgörs i stället i förhandlingar mellan verksamhetschefer och fackliga förtroendevalda. Landstinget centralt presenterar både en bestämd summa pengar och direktiv för hur de ska fördelas. På de få enheter där man har lönesamtal har de verksamhetsnära cheferna inget mandat att sätta lön eftersom en lönepott har bestämts över deras huvuden.

– Arbetsgivarna skulle i stället kunna fråga efter verksamhetsanalyser och individuella prestationer och bestämma löneutrymmet efter att ha fått svar på det, säger Lena Sjölin.

Enligt henne vill arbetsgivarna också utjämna löneskillnaderna. Ett exempel är den satsning på distriktssköterskor som gjordes förra året. Lönerna låg på mellan 19 000 och 25 000 kronor per månad. »En alldeles för råddig lönebild«, ansåg landstinget och gjorde en kollektiv lönehöjning som inte grundade sig på medarbetarnas prestationer.

Ordföranden i personalutskottet i Västerbottens landsting, Monica Swärd, bekräftar att landstinget och Vårdförbundet har olika åsikter om hur lönesättningen ska gå till.

– Vi har i utskottet gett direktiv om vilka personalgrupper som ska prioriteras. Den individuella delen är liten, säger hon.

Landstingsledningen har uppmanat alla verksamhetschefer att genomföra medarbetarsamtal med alla anställda. Däremot finns det inget krav på några lönesamtal.

– De här samtalen är ingen förhandling, utan den anställda ska få veta hur de fått sin lön, säger Monica Swärd.

Men det råder fortfarande en samsyn nationellt kring intentionerna i löneavtalet mellan förbundet och arbetsgivarna. Det anser både Vårdförbundets förhandlingschef, Edel Karlsson Håål, och Peter Hattendorff, förhandlare på Sveriges kommuner och landsting. Han säger att den centrala arbetsgivarorganisationen inte har fått några signaler om att löneprocessen inte fungerar ute i landsting och kommuner.

– Arbetet med löneavtalet går successivt framåt, men det går för långsamt. Vi förväntar oss att alla arbetsgivare ska leva upp till avtalets intentioner, säger Edel Karlsson Håål.

Bara knappt 40 procent av medlemmarna i enkätundersökningen om lönesamtal svarade att det finns tydliga lönekriterier på arbetsplatsen. Just avsaknad av lokala lönekriterier är ett exempel på hur arbetsgivare ute i landet brister i att organisera löneprocessen, enligt förhandlingschefen. Trots att sådana behövs för att de verksamhetsnära cheferna ska kunna bedöma sina medarbetares insatser.

I kommentarerna till undersökningen skriver också många medlemmar att det är svårt att påverka lönen eftersom det finns en redan given lönepott som är mycket begränsad.

Ändå anger avtalet tydligt att det är medarbetarens bidrag till verksamheten som ska avgöra lönen, inte en förutbestämd lönepott. Vårdförbundet vill att första linjens chefer ska ha inflytande även över budgetprocessen för att där kunna påverka löneutrymmets storlek.

– Man kan inte utgå ifrån att alla arbetsplatser har samma löneökningsbehov. På en del arbetsplatser har kanske många medarbetare bidragit till att verksamheten har utvecklats, medan det på andra håll inte är så, säger Edel Karlsson Håål.

Det missnöje som finns över löneprocessen bland Vårdförbundets medlemmar förstärks av en minskad löneutvecklingstakt. Enligt Lena Sjölin ligger ingångslönen för en nyutexaminerad sjuksköterska i Västerbotten numera på mellan 17 700 och 18 000 kronor per månad. För ett par år sedan var den ungefär 1 000 kronor högre.

– Vi har inga rekryteringsproblem nu och det avspeglar sig i lönerna, säger hon.

Lönesystemet är utsatt för marknadens påverkan och när det inte råder brist på arbetskraft minskar löneutvecklingen.

– Löneutvecklingstakten på hela arbetsmarknaden har gått ned. Sverige håller på att anpassa sig till en lägre lönenivå och det påverkar även våra medlemmar. Men det innebär inte att vi i Vårdförbundet accepterar en lägre löneutveckling än andra. Vi förväntar oss att uppvärderingen fortsätter, säger Edel Karlsson Håål.

I det centrala löneavtalet garanteras ett löneutfall på minst två procent. Fram till för ett par år sedan var ökningsnivån i genomsnitt fyra procent. Men på flera håll i landet har de senaste åren dessa två procent kommit att bli ett lönetak som inte går att komma över.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida