Gatuvåld ger svårläkta sår – i själen

Samtidigt som gatuvåldet blir allt grövre kryper det längre ner i åldrarna. Offren är oftast unga pojkar som förutom att de riskerar att få fysiska men för livet många gånger dras med svårläkta sår i själen. Sår som de ibland behöver professionell hjälp med att läka. 

På Södersjukhusets akutmottagning i Stockholm erbjuds alla brottsoffer samtal kring det som har hänt. Forskning och erfarenhet visar att de psykiska skadorna i regel leder till större lidande för den misshandlade än vad de synliga effekterna gör. Akutens två kuratorer samtalar med de drabbade för att försöka lotsa dem vidare till lämplig psykolog, psykoterapeut eller annan professionell kontakt med förmåga att lyssna och föra konstruktiva och befriande samtal samt bygga upp en förtroendefull relation.

Unga män lämnas åt sig själva
– Tyvärr förekommer den formen av omhändertagande på få andra kliniker i Sverige. De senaste 20 åren har vården blivit allt bättre på att möta misshandlade och våldtagna kvinnor och barn som utsätts för olika former av övergrepp. Unga män som utsätts för gatuvåld lämnas däremot fortfarande i stor utsträckning åt sig själva.

Det säger sjuksköterskan Sören Carlsson Sanz, vårdchef och ställföreträdande verksamhetschef vid Södersjukhusets akutmottagning. I mer än 70 procent av fallen är gärningsmannen helt okänd för offret.

– De killar det ofta handlar om är inte precis typen som ropar på hjälp eller självmant söker upp en psykolog. Många betraktar sig själva som tuffingar och en del söker själva bråk.

Sören Carlsson Sanz är projektledare för den antivåldsgrupp bestående av sjuksköterskor och undersköterskor som finns på kliniken och som 1988 bildades på dåvarande Sabbatsbergs akutmottagning (som lades ner 1993). Till teamet är också knutna en docent i kirurgi och en doktorand i victimologi (läran om offren) och man samverkar med akutens kuratorer.

I fjol publicerade gruppen en uppmärksammad undersökning om gatuvåldet i Stockholm. Det var den tredje i ordningen sedan antivåldsgruppen bildades.

Våldet ett folkhälsoproblem
Undersökningen består av två delar där den ena bygger på registerdata från sjukhusets datasystem över misshandelsoffer som togs in på akutkliniken under 1998. Den andra delen bygger på en fördjupad intervjustudie med ett urval av 425 offer.

Sammanlagt under året kom 1 504 patienter till mottagningen på grund av gatuvåld. De var betydligt fler än de som under samma tidsperiod togs in på akuten med stroke, hjärtinfarkt, astma eller diabetes. Som jämförelse kan nämnas att två år senare, år 2000, hade antalet gatuvåldsoffer ökat till drygt 1 900.

– Gatuvåldet har blivit ett folkhälsoproblem. Med förebyggande insatser och bättre omhändertagande och behandling av offren kan vi inte bara förhindra mycket lidande utan också göra stora samhällsekonomiska vinster, säger Sören Carlsson Sanz.

Polisanmäler inte
I den officiella debatten har det med jämna mellanrum hävdats att det inte skett någon påtaglig ökning av gatuvåldet. Vad det handlar om är snarare en illusion skapad av sensationslystna massmedier, anser kritikerna.

– Det beror på att debatten förts av kriminologer som baserar sina uttalanden på statistik om antalet polisanmälda fall. Vår undersökning visar att 44 procent av offren ännu ett år efter misshandeln inte hade gjort någon anmälan.

Åren 1988–1993 gjordes flera studier över inkomna fall på Sabbatsbergs akutmottagning. Under perioden ökade antalet akut omhändertagna våldsoffer från i medeltal 45 till 106 personer per månad. De flesta offren var unga män mellan 18 och 24 år.

Sedan dess har våldet krupit ner i åldrarna. 1998 var majoriteten av offren som kom till Södersjukhuset mellan 15 och 24 år. De allra yngsta mellan 15 och 17 år uppgick till åtta procent av samtliga misshandelsfall (yngre än 15 år registreras inte då dessa tas om hand på barnkliniken).

Gärningsmännen har blivit yngre
– Vad vi också kan se är att våldet tenderar att bli grövre för varje år. Det blir dessutom allt fegare, vilket troligen hänger samman med att inte bara offren utan även gärningsmännen blivit yngre. De måste vara fler för att rå på offret och de använder oftare än förr olika vapen och tillhyggen.

– Just den här fegheten är någonting vi trycker på när vi är ute på skolor och andra institutioner och föreläser. Killarna vill gärna se sig själva som stora och tuffa, men knappast som fega. Framför allt inte inför flickorna, säger Sören Carlsson Sanz.

I den aktuella studien hade sex procent av offren utsatts för knivvåld, en procent för skott från skjutvapen. Av de sju personer som opererades akut hade sex utsatts för penetrerande våld med kniv eller flaska. En avled senare. Men här finns ett mörkertal. Personer som avlider till följd av våldet direkt på brottsplatsen hamnar som regel inte på akuten. I Sverige dör 200 personer per år till följd av skottskador. Majoriteten kommer inte till sjukhus.

I studien dominerar trubbigt våld mot huvudet. Allra vanligast var knytnävsslag. Men även sparkar, baseballträn och andra tillhyggen förekom. Trots det blev de flesta relativt lindrigt skadade. 87 procent av offren skrevs efter undersökning och behandling ut till bostaden.

– Det ska inte tolkas som att alla var färdigbehandlade. Över hälften av dem som går hem från akutmottagningen gör det för att svullnaden ska lägga sig. Sedan får de återkomma till vården för att opereras både en, två, tre och fyra gånger – ofta käkkirurgiskt.

Tre fjärdedelar av offren var alkoholpåverkade. I 75 procent av fallen hade misshandeln skett på offentlig plats, oftast på eller i angränsning till en nöjeslokal. Det var inte ovanligt att ett offer i andra sammanhang själv var gärningsman.

Många offer beskriver i intervjuundersökningen det dominerande problemet i form av sänkt livskvalitet. Deras grundtillit förändras. En del vågar inte längre gå ut på stan om kvällarna, de har blivit misstänksamma mot sin omgivning, ser alltid till att ha »ryggen fri«. De känner sig kränkta och förlorar lätt självförtroendet. I stora folksamlingar känner de sig ofta obehagliga till mods.

Det är inte ovanligt att offret tar på sig skulden: »Jag får skylla mig själv eftersom jag är för tjock, för ful eller för att jag gick dit just vid den tidpunkten.«

Offret tar på sig skulden
– För den som är ung och van vid att bli betraktad som stor, stark och snygg är det inte lätt att förlika sig med tanken att resten av livet leva som halt och lytt med ett minne som en gamling på grund av en obotlig skada i hjärnan.

Många får psykiska problem, somliga blir djupt deprimerade. Fullbordade självmord och försök är inte vanliga, men de förekommer, berättar Sören Carlsson Sanz.

– Det skulle inte förvåna mig om en stor del av de här unga individerna blir morgondagens neurotiker med fullt utvecklade fobier.

Hittills har varje våldsoffer som tagits emot på Södersjukhusets akutmottagning fått en liten broschyr med sig hem i samband med utskrivningen. I den kan man läsa om vanliga psykiska och fysiska reaktioner hos den som blivit utsatt för gatuvåld. I broschyren finns också telefonnummer till kuratorerna på Södersjukhusets akutmottagning samt till andra myndigheter och frivilligorganisationer som ingår i det nätverk antivåldsgruppen byggt upp genom åren och som kan vara till stöd för den som blivit utsatt.

– I enlighet med det handlingsprogram som vi just har färdigställt kommer vi framöver att aktivt söka upp de offer som inte självmant hör av sig efter en viss tid, säger Sören Carlsson Sanz.

Vill göra mer
Han tror att det är viktigt också för personalen att känna att den kan göra någonting utöver det rent fysiska omhändertagandet.

– Många tycker att det känns så meningslöst med alla dessa människor som helt i onödan får sina unga liv och framtidsdrömmar söndertrasade – kanske för alltid.

Så långt personalen hinner försöker de därför åka runt på skolor, fängelser och andra institutioner i syfte att förebygga gatuvåldet. De visar bland annat färgbilder på följderna av gatuvåldet och förklarar hur allvarliga konsekvenserna kan bli även av relativt oskyldigt våld.

– Att ta tag i grundorsakerna; försöka uppnå attitydförändringar och öka medvetenheten om hur sårbar även en ung människa är ger mer motivation för personalen att handskas med våldets konsekvenser.