Gav inte patienten ordinerat dropp
Sjuksköterskan hade lärt sig att man inte ger dropp till en patient i livets slutskede.
En 95-årig kvinna som hade vårdats tio dygn på sjukhus för hjärtinfarkt fördes över till ett äldreboende för fortsatt vård. Hon hade varit uttorkad och fått glukosdropp på medicinkliniken och kunde inte äta eller dricka tillräckligt själv.
I inskrivningsanteckningarna noterades det att den ansvariga läkaren hade ordinerat infusion av Glukos 5 procent om patienten intagit mindre än 800 ml vätska per dygn, och i läkemedelslistan med tillägget att Rehydrexinfusion 1 000 ml kunde ges som alternativ.
Två dagar senare fick kvinnan en Rehydrexinfusion som avslutades vid lunchtid dagen därpå. Läkaren ordinerade sedan ett uppehåll till nästa morgon då en ny infusion skulle starta.
På morgonen gav sjuksköterskan kvinnan en smärtstillande injektion men ingen infusion. Både Furix och Morfin i injektion var vid behovsordinerade.
Patientens tillstånd försämrades men inte heller då gav sjuksköterskan henne det ordinerade vätskedroppet. En kollega till sjuksköterskan fann kvinnan med väsande andning, blekt cyanotisk och ångestfylld.
Hon underrättade sjuksköterskan som gav den boende Furix.
Nästa dag påbörjades den ordinerade infusionen. Kvinnans allmäntillstånd förbättrades under dagen så att hon kunde samtala med sina anhöriga.
Dagen därefter avled hon stilla.
Socialstyrelsen anmälde sjuksköterskan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för att han inte kontaktat ansvarig läkare om ordinationen och inte antecknat i omvårdnadsjournalen att han inte följde läkarordinationen.
Sjuksköterskan skriver i sitt yttrande att han på morgonen hade fått i 95-åringen 200 ml vätska genom att droppvis fukta munnen. Han ville därför vänta och se om det gick att fortsätta så.
Den aktuella dagen arbetade han dubbla pass och på eftermiddagen fick han hand om ytterligare en avdelning med lika många boende, totalt 48 personer. Han hade mycket att göra men tittade till den boende och hennes anhöriga varje gång han passerade avdelningen.
Trots hans försök att tillföra små mängder vätska försämrades kvinnans tillstånd och han fick ge henne ännu en Furixinjektion.
Ansvarsnämnden skriver att kvinnan helt klart befann sig i livets slutskede och att man då främst riktar in sig på att patienten inte ska ha smärta, ångest eller andra obehag.
Men eftersom hon hade ordinerats vätsketillförsel i dropp enligt vissa kriterier var det fel av sjuksköterskan att låta bli att följa ordinationen utan att kontakta läkaren, oavsett om hans bedömning var riktig eller inte. Han har inte heller dokumenterat sitt ställningstagande i journalen.
Nämnden ger honom en varning. En nämndledamot reserverade sig mot påföljden som han tycker kan stanna vid en erinran.
Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 2430/02:b6).