Gav Ketogan utan ordination
Mannen drabbades av andningsstillestånd och svåra hjärnskador sedan sjuksköterskan gett honom läkemedel utanför ordinationen.
Den 62-åriga alkoholisten hade ramlat och slagit höger arm och axel. Röntgenundersökningen visade en fraktur på övre överarmen och ett campförband las.
Mannens alkoholmissbruk och sociala situation i övrigt gjorde att han bedömdes behöva sjukhusvård och han fördes över till en ortopedisk vårdavdelning.
På natten var 62-åringen mycket orolig och arg. Han tog av förbandet och klagade på smärta i axeln. Sjuksköterskan förklarade för mannen att han hade ont för att han hade tagit av förbandet och satte det på plats igen.
Patienten bad att få Heminevrin mot sin abstinens och oro. Han hade ordinerats Distalgesic och Heminevrin vid behov. Sjuksköterskan gav honom Heminevrin 300 mg och han fick hjälp ut på balkongen för att röka och bli lite lugnare. Mannen blev lugnare men somnade inte. Ett par gånger under de följande timmarna hjälpte personalen mannen i säng efter toalettbesök och rättade till förbandet.
Vid halv två-tiden ringde mannen och ville ha något mot sin oro. Han mådde inte bra och hade ont i armen. Sjuksköterskan bedömde honom som abstinent och gav honom 1 kapsel Heminevrin á 300 mg men väntade med smärtstillande. En timme senare gav hon två Dexodon mot smärtan men tabletterna hjälpte inte.
Klockan fyra var 62-åringen väldigt orolig och hallucinerade. Sjuksköterskan ringde ortopedjouren som ordinerade två kapslar Heminevrin á 300 mg. Eftersom patienten klagat på smärta hela natten och tabletterna inte hade hjälpt så
gav sjuksköterskan honom en injektion Ketogan 5 mg intramuskulärt.
Mannen somnade och sov sedan lugnt och med god andning resten av natten. Vid tio-tiden dagen därpå upptäckte personalen att patienten andades tungt och rossligt och var okontaktbar.
Patienten fördes till intensivvårdsavdelningen där han respiratorbehandlades ett dygn. Datorröntgen visade att delar av hjärnan lidit av syrebrist och fått skador.
Efter ett par dagar fördes mannen över till en vårdavdelning. Han kunde då på uppmaning krama handen men var i övrigt okontaktbar.
Händelsen rapporterades enligt lex Maria till Socialstyrelsen som konstaterade att nattsjuksköterskan hade gett mannen Ketogan utan ordination och anmälde henne till ansvarsnämnden. Socialstyrelsen anför att sjuksköterskor enligt Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:10, §5–14) inte är behöriga att ordinera läkemedel.
Kombinationen Heminevrin och Distalgesic kan verka andningsdeprimerande, en risk som ökade då patienten dessutom fick Ketogan. Förmodligen var det ett andningsstilleståndsliknande tillstånd som drabbade patienten, tror Socialstyrelsen.
Sjuksköterskan borde ha insett den uppenbara risk som läkemedelskombinationen innebar, särskilt med hänsyn till patientens tillstånd, anser Socialstyrelsen.
Sjuksköterskan skriver i sitt yttrande att de flesta patienter som vårdas på avdelningen är ordinerade analgetika för sina frakturer. Ketogan är ibland ordinerat, ibland ges det enligt pm post operation, och Heminevrin ges ofta, speciellt nattetid, till gamla patienter i postoperativt förvirringstillstånd.
Heminevrin och opioider ges ofta samtidigt och Heminevrin brukar vara ett förstahandsval vid oro, enligt den lista med ordinationer på läkemedel som kan ges vid behov.
Sjuksköterskan har tidigare vårdat patienter som fått stora doser Heminevrin mot delirium tremens och samtidigt fått Panodil, Dexofen och Ketogan mot sin smärta.
Sjuksköterskan skriver att hon »förstås skulle ha sett att denna patient på grund av sitt långvariga missbruk var mycket skör och inte tålde så stora doser« men hon såg mannen som en postoperationspatient och följde avdelningens generella ordinationer för postoperativ smärtlindring.
Ansvarsnämnden konstaterar att mannen inte hade genomgått någon operation utan vårdades på sjukhus på grund av sin sociala situation. Han omfattades alltså inte av de generella ordinationerna för postoperativ smärtlindring där Ketogan ingick.
Genom att ge 62-åringen läkemedlet har sjuksköterskan överträtt sina befogenheter men hon kan inte ensam klandras för de allvarliga konsekvenserna av medicineringen.
Mannens tillstånd borde ha övervakats mer kontinuerligt än vad som gjordes, anser nämnden och låter disciplinpåföljden stanna vid en erinran.
Beslutet har vunnit laga kraft (HSAN 588/00:a5).