Getingstucken fick inte läkarhjälp
Eftersom treåringen var mycket allergisk borde sjuksköterskan ha låtit en läkare undersöka honom efter getingsticket.
En treårig päls- och pollenallergisk pojke blev getingstucken i foten. Familjen var inte hemma, mamman hade glömt hans allergimediciner och visste inte hur pojken skulle reagera på sticket.
Mamman kontaktade sjukvårdsupplysningen som uppmanade henne att kontakta närmaste vårdcentral. Sjuksköterskan på vårdcentralen sa till henne att lägga en halv Treo över bettstället med lite vatten, bada med Alsollösning och avvakta.
En halvtimme senare kom mamman med pojken till vårdcentralen eftersom hon var orolig över att pojken fått huvudvärk. Sjuksköterskan bedömde att pojken var opåverkad utan tecken på allergisk reaktion och sa åt mamman att ha bettstället under uppsikt ett par dagar samt lägga på omslag med Alsolsprit.
Pojken las senare samma dag in på barnsjukhuset sedan han börjat kräkas och fått »gåshud«. Han vårdades på sjukhuset över natten för misstänkt anafylaktisk reaktion tills hans tillstånd stabiliserats. Pojken var helt opåverkad då han skrevs ut.
Mamman anmälde sjuksköterskan till ansvarsnämnden och hävdar att hon vid båda besöken på vårdcentralen begärde att få träffa en läkare men att sjuksköterskan ansåg det onödigt med motiveringen att man inte brukar reagera på ett första getingstick. Mamman undrar vilken rätt sjuksköterskan hade att ställa diagnos.
Sjuksköterskan skriver i sitt yttrande att mamman vid telefonpåringningen berättat om pojkens allergier men att han då endast hade en minimal rodnad över bettstället. Hon gav därför sedvanliga råd.
När pojken en halvtimme senare kom till vårdcentralen frågade hon honom om han hade ont i foten. Det hade han inte och han var varken kallsvettig, cirkulatoriskt påverkad eller hade några andra tecken på annalkande anafylaxi. Det fanns därför ingen anledning att kontakta läkare.
Sjuksköterskan blev senare uppringd av mamman som meddelade att pojken var inlagd för anafylaktisk chock (häftigt eller plötsligt uppträdande allergiska symtom i form av feber, hudutslag, lokala vätskesvullnader och cirkulatorisk kollaps). Hon konstaterar i sitt brev till nämnden att pojken inte hade några kliniska tecken på det vid sitt besök på vårdcentralen.
Mamman har ifrågasatt sjuksköterskans »rätt att ställa diagnos« men sjuksköterskan konstaterar att hon ställer diagnos varenda dag, både per telefon och vid oplanerade patientbesök på läkarmottagningen. Med ledning av den information som patient och anhöriga ger ställer hon en omvårdnadsdiagnos som i viss mån också kan kopplas till en medicinsk diagnos.
Ansvarsnämnden anser det fel av sjuksköterskan att ge mamman råd om egenvård per telefon trots mammans uppgifter om att han var mycket allergisk. När pojken sedan kom till vårdcentralen med huvudvärk borde hon ha ordnat ett läkarbesök eller åtminstone hållit honom kvar för observation.
Men eftersom hon trots allt har undersökt pojken och inte funnit några tecken på påverkan anser nämnden inte att hennes försummelser ska medföra disciplinpåföljd. Två av nämndens ledamöter reserverade sig mot beslutet och ansåg att sjuksköterskan borde ha fått en erinran. Beslutet har … (HSAN 1813/00:a4).