Glädjande besked

6 oktober 2003

Sorgen efter mordet på utrikesminister Anna Lindh vilar ännu tung över vardagen. I debatten om psykiatrins utveckling höjs fortfarande röster med krav på förändringar. Men det är inte lagstiftningen det är fel på. Däremot behöver psykiatrireformen följas upp. Statsministerns besked i regeringsförklaringen om att stärka den psykiatriska vården och tillsätta en psykiatrisamordnare som löpande ska lämna förslag om psykiatrins former och samverkan mellan kommuner, landsting och myndigheter är glädjande.

Flera händelser under senare tid har visat att psykiatrin behöver sina utlovade förstärkningar. Kvaliteten i vården måste säkerställas.

Men kravet på säkerhet och kvalitet gäller inte bara psykiatrin. Dagen då utrikesminister Anna Lindh avled deltog jag i en nationell konferens om patientsäkerhet i Stockholm. Vi tvingades bryskt avbryta den, men tänker i början av nästa år fortsätta där vi slutade.

Samstämmigheten är stor mellan oss på den fackliga sidan, Socialstyrelsen och arbetsgivarna.

Vi är eniga om att frågorna om kvalitet och patientsäkerhet behöver intensifieras på alla områden. Arbetet med kvalitetssystem och avvikelsehantering måste fortsätta. Det måste genomsyra hela verksamheter och inte bara användas när något särskilt inträffar.

Vi är lika överens om att motverka skuldbeläggandet och öppet diskutera problemen och riskerna på arbetsplatserna. Den brittiske professorn James Reason gav i sitt anförande på konferensen stöd för den kritik Vårdförbundet tillsammans med Läkarförbundet brukar framföra när det gäller personfixeringen i lex Maria. Också han tycker det är viktigare att komma till rätta med felen i systemen – att se över organisation, rutiner och arbetsbelastning – än att straffa individerna.

Lika viktigt är det att gå från ord till handling och byta till rätt fokus när man ska förändra verksamheterna. Vi talar ofta och gärna om att utgå från patienterna, men gör det sällan.

Inför det förändringsarbete som ska ske finns mycket stöd och idéer att hämta i Vårdförbundets vårdpolitiska idé. De bör komma till nytta i alla de kommuner och landsting där man nu möter drastiska förslag om besparingar. Med fokus på patienterna blir det lättare att plädera för både rimligare tempo i förändringsarbetet, organisation och bemanning och därmed också lättare att behålla trovärdigheten hos allmänheten.

Jag fick nyligen ta del av en undersökning som Jesper Olsson på Landstingsförbundet har gjort i anslutning till sin avhandling om drivkrafter och resultat när det gäller förändringsarbetet i vården. De visar att personalens inflytande väger tyngre än patienternas när det gäller förbättringsarbetet på vårdcentraler och kliniker. Resultatet är tänkvärt. Vi bör fråga oss om vi gör rätt saker.

Kvalitet och hög säkerhet i vården är framför allt en tillitsfråga för patienter, anhöriga och vårdens uppdragsgivare. Personalens behov får därför inte utgöra den främsta drivkraften när det gäller förändringar. Man måste utgå från dem som vården är till för och jämföra vårdens resultat. Då får man förbättringar i arbetsmiljön på köpet. Resultaten i Jesper Olssons undersökning bör bli en varningsklocka.

Även om de ledningar som har tillfrågats i Jesper Olssons undersökning tycker att deras förbättringsinitiativ har lett till framgångar så är det inte mer än en tredjedel av dem som kan redovisa produktivitetsförbättringar. Bara en fjärdedel upplever att de förbättringar som har gjorts har givit ekonomiska vinster. Man kan inte heller med fakta styrka någon ökad patienttillfredsställelse.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida