Gynnar individuell lönesättning vården?

Avsikten med individuell lönesättning är att den ska gynna verksamheten. Varför det inte alltid blir så ska forskare på Arbetslivsinstitutet ta reda på.

31 mars 2006

Det är arbetsgivarna, Sveriges kommuner och landsting, som har bjudit in de fackliga organisationerna till det treåriga samarbetsprojektet.

Nyligen avslutade forskarna Lotte Alsterdal och Jan Wallenberg på Arbetslivsinstitutet ett forskningsprojekt om hur den individuella lönesättningen på tre arbetsplatser, varav två inom vården, fungerade. Från den studien identifierade de två traditioner när det gäller att sätta lön.

Den ena kallar de för lönetraditionen och den innebär att lönesättning ses som ett isolerat system skött av representanter för arbetsgivare och fack. Den har generella regler och standardiserade kriterier. Lönetraditionen samexisterar med den nya traditionen, vardagstraditionen, där lönen kan ses som en del av verksamheten.

Vardagstraditionen bygger på att man vet vad som är viktigt i den egna verksamheten, och på att det finns förtroende mellan medarbetare och lönesättande chef.

– För att det ska fungera ska lönekriterierna tas fram i samråd mellan chefer och medarbetare och spegla vad som är viktigt i omvårdnadsarbetet, säger Lotte Alsterdal.

Båda traditionerna behövs och det gäller att de kan mötas på ett konstruktivt sätt. Därför vill hon studera de spänningar som finns mellan dem.

Båda har förstås också sina brister.

Om en arbetsplats inte fungerar så kan det ställas på sin spets om vardagstraditionen, som ju bygger på samtal, får dominera. Då är det befriande med regler. Men arbetet inom vården är alldeles för sammansatt för att låta sig beskrivas bara enligt lönetraditionens villkor.

Projektet inleds den första april och förväntas pågå under tre år.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida