Här är labbet i centrum

Akutvårdsmottagningen på lasarettet i Borås var först i landet med att inrätta ett eget kliniskt kemiskt laboratorium. Förut stoppade de långa svarstiderna upp allting, särskilt under jourtid. I dag är det få som kan tänka sig att vara utan de biomedicinska analytikerna.

Det skulle bli näst intill katastrof om de biomedicinska analytikerna försvann härifrån. Sedan vi fick ett eget labb går allt så mycket snabbare, säger sjuksköterskan Lena Claesson som har arbetat på akutvårdscentralen i mer än 20 år.

Förut var det de långa svarstiderna som stoppade upp allting, anser hon.

Det var i samband med att akutvårdscentralen byggdes om för fem år sedan som mottagningen fick ett eget laboratorium. Det är cirka 25 kvadratmeter stort och centralt placerat i »hjärtat« av mottagningen.

Labbet sköts av en ensam biomedicinsk analytiker och är
bemannat från sju på morgonen till två på natten. Mellan 2.00 och 7.00 finns alltid minst två biomedicinska analytiker på
centrallaboratoriet som kan rutinerna på akutvårdslabbet och snabbt kan ta sig dit vid behov. Av klin kems cirka 40 biomedicinska analytiker är det 23 som delar på att bemanna akutlabbet.

? Från början var vi sex stycken. Så intresset för att arbeta här är rätt stort. Men eftersom du är ensam på labbet passar det inte alla. Den som arbetar här måste vara serviceinriktad och själv våga ta kontakt med den övriga personalen, säger Karin Danehammar som är funktionsansvarig och den som hållit i projektet från allra första början.

Ständig dialog med övrig personal
För tre år sedan övergick projektet till att bli permanent. Samtidigt blev laboratoriet ackrediterat enligt samma principer som gäller för centrallaboratoriet.

? Personligen tycker jag att det jätteroligt att vara på akuten. Här inser man verkligen vad våra provsvar betyder. Samtidigt har jag fått lära mig en hel del om sjukvården som jag inte kände till när jag vistades bakom de låsta dörrarna på centrallabbet.

Det finns en ständig dialog med den övriga personalen och de biomedicinska analytikerna får ofta svara på frågor kring olika analyser. Mest är det sjuksköterskorna som undrar, men även läkarna vill ofta diskutera vilka prover som kan vara lämpliga att ta. Många gör sin at-tjänstgöring här och är inte alltid lika säkra som de lite äldre läkarna, berättar Karin Danehammar.

Lena Claesson är sektionsledare på medicinsektionen. Men liksom de andra sjuksköterskorna alternerar hon mellan medicin, kirurgi, primärvårdens jourcentral och ortopedsektionen. Just den här måndagen är hon på kirurgsidan.

? Förr slog vi i litteraturen om det var något prov eller någon analys vi undrade över. Nu är det bara att gå in på labbet så får vi svar direkt, säger Lena Claesson.

Hon är också glad över att slippa det eviga springet med de isinpackade syra-bas-proverna till centrallaboratoriet, som ligger i andra änden av sjukhuset.

? En annan stor fördel är att det är så lätt att få hjälp med kapillärprover när vi inte lyckas med venösa prover. Förr drog vi oss för att ringa labbet eftersom det tog tid, vilket resulterade i att vi ibland höll på ganska länge med de svårstuckna patienterna innan vi gav upp.

Många studiebesök
Vi försöker få tag på några läkare som kan beskriva skillnaderna mellan förr och nu. Men vi lyckas inte hitta några som varit på akuten så länge som fem år. De flesta förstår inte riktigt våra frågor. Det tycks vara en självklarhet för dem att det finns ett labb på akuten. Men när Borås 1998 flyttade delar av kem lab till akuten var de först i landet med en sådan modell. Sedan har akutmottagningarna på Karolinska sjukhuset i Stockholm och Akademiska universitetssjukhuset i Uppsala infört liknande system.

? Vi har rätt många studiebesök här. Det kommer sjuksköterskor och läkare från hela landet för att se hur vi jobbar, säger Karin Danehammar.

Den här måndagen har hon tagit sig till labbet för Vårdfackets skull. Den som tjänstgör är Maja Andersson som arbetat som laboratorieassistent och biomedicinska analytiker i drygt 40 år. Hon ser både för- och nackdelar med att arbeta på akuten.

? Det trevliga är att det inte är så instängt här som inne på centrallaboratoriet.

Men arbetsbelastningen är ganska ojämn. När det är mycket att göra blir det lätt stressigt och när det är för lugnt kan det bli tråkigt, säger hon, samtidigt som en sjuksköterska kommer in och ber henne att komplettera en tidigare inlämnad provremiss med ytterligare några analyser.

? Sådana kompletteringar är ganska vanliga. Det är ju så enkelt att göra det i och med att vi finns här, säger hon.

Distriktsläkarna tog initiativet
Initiativet till att öppna ett labb på akuten kom ursprungligen från distriktsläkarna. På helgerna och efter klockan 17 på vardagarna har de sin jourcentral här. De hade länge klagat över de långa svarstiderna. På vårdcentralerna finns egna labb.

Läkarna var därför vana vid att snabbt få svar på framför allt infektionsprover. Men på akuten, där det är som mest bråttom, upplevde de att det ibland tog en evighet att få svar. Ett vanligt strep a för identifiering av streptokocker och ett crp kunde ta allt från 30 till 60 minuter. Ofta orkade varken läkaren eller patienten invänta svaret.

? Resultatet blev att läkarna ibland chansade och gav penicillin för säkerhets skull. I dag får de svar inom en kvart, vilket naturligtvis är en stor kvalitetshöjning, säger Karin Daneham-mar.

För att analyserna ska gå så snabbt som möjligt görs de på helblod i stället för serum. De behöver därför inte centrifugeras, vilket ger en tidsbesparing på åtminstone tio minuter. På labbet finns även små patientnära maskiner för analyser av blodstatus, sr, syra-bas, b-glukos graviditetstest och mononukleos. Urinstickorna avläses blixtsnabbt i en liten maskin som är kopplad direkt till datorn där analysresultaten skrivs in automatiskt. Det enda personalen behöver göra är att verifiera dem. I ett hörn står även ett mikroskop för enkel cellräkning i likvor och ledvätska.

Snart kommer även en maskin som ska kunna analysera hjärtmarkörer. I dag tar det cirka 1,5 timme att få svar på dessa, mot en kvart med den utrustning som är på gång. Även Natrium, kalium och kreatinin står på personalens önskelista. De proverna har av kostnadsskäl hittills skickats till klin kem.

? Vid inköp av utrustning har vi varit noga med att den ska vara snabb, säker och ta lite plats. Vi kan inte ha maskiner som tidvis står stilla på grund av underhåll.

Alla remisser skannas in i datorn via en remissläsare ? om de är rätt ifyllda vill säga.

? Det är ju en annan fördel med att finnas på plats. Är något fel på remissen eller någon exempelvis har glömt en etikett på ett rör upptäcker vi det snabbt och kan genast rätta till problemet, säger Karin Danehammar.

Uppkopplade mot centrallabbet
Det är inte bara de analyser som görs på akutlabbet som går att få snabba svar på. Även de prover som skickas till centrallaboratoriet besvaras betydligt fortare än tidigare.

? I och med att vi är uppkopplade mot centrallabbets datasystem matar vi in alla remisserna i datorn och får alla svar utskrivna här nere. Det gör att vi sparar åtminstone en halvtimme på de prover vi skickar med rörposten. Personalen på kem lab behöver ju bara centrifugera proverna och köra dem i maskinerna. Resten sköter vi.

? En annan stor fördel är att vi på plats kan hjälpa läkarna med att söka efter gamla provsvar i labbdatasystemet, analyser som har gjorts vid någon vårdcentral eller avdelning. Det sparar mycket tid för dem.

Få av personalen kan i dag tänka sig att gå tillbaka till den gamla ordningen. För några år sedan fick de svara på en enkät om akutvårdslabbet. Hela 70 procent upplevde att akutvårdslabbet underlättade arbetet på mottagningen.