Här ska inga fler blåsor bli uttänjda

Här ska inga fler blåsor bli uttänjda
Jenny Cederberg undersöker Astrid Espersson med ultraljudsscanner efter gastroskopin. Foto: André de Loisted

Patienterna kunde inte kissa men fick ändå inte hjälp. Efter flera Lex Maria-anmälningar urinscannas nu varenda patient som kommer upp från akuten.

Jenny Cederberg vill veta direkt hur mycket urin som står i blåsan när teamet tar emot en ny patient. Tidigare kunde patienter skrivas in utan att hon hade koll. Numera tänker hon hela tiden på att både akut sjukdom och smärta ökar risken för att patienten inte kan tömma blåsan, även om lite urin kommer ut.

 

Urinblåsescanning görs nu på alla patienter som kommer upp från akuten. Foto: André de Loisted

Hon är sjuksköterska på den kirurgiska akutvårdsavdelningen, kava, på Skånes universitetssjukhus i Lund. Kava har samma svårigheter med bemanning som andra vårdavdelningar, för dagen är sex vårdplatser stängda. Men även om det är tajt med tiden håller Jenny Cederberg och kollegan Carina Alm hårt på att personalen följer riktlinjerna för urinblåsekontroll. De följer också upp alla avvikelser som rapporteras.

— Det har blivit lite som en ny värld. Jag har jobbat här tio år och tidigare tänkte vi inte så mycket på risken med skadad urinblåsa. Nu är vi medvetna om att många av våra patienter, speciellt män, har svårt att kissa på grund av smärta, allmäntillstånd eller operation. Våra traumapatienter kan dessutom ofta inte komma upp ur sängen, säger Jenny Cederberg.

Kavas skärpning är en del av Skånes universitetssjukhus utbildningssatsning för att öka följsamheten till riktlinjer kring urinkatetrar och urinblåseövervakning, som scanning och tömning. All personal ska följa reglerna i Vårdhandboken.

Bakgrunden är en lång rad Lex Maria-anmälningar som chefsläkarna gjorde efter att ha funnit patientfall med allvarliga händelser i en stor journalgranskning. Patienternas urinblåsor hade tänjts ut av att det hade samlats för mycket urin. Uttänjd urinblåsa är en vårdskada som kan leda till att den drabbade behöver urintappa sig själv, eller få en kvarliggande urinkateter. I värsta fall kan patienten få livslånga problem med att kissa.

Sjukhusets analys visade att orsaken till vårdskadorna var bristande rutiner och underbemanning, som ledde till för hög arbetsbelastning och för få vårdplatser.

Nu har personalen fått gå på halvdagsföreläsningar och webbutbildning. De har också spelat in en kortfilm, som utgår från två av de anmälda fallen. I filmen förklaras på cellnivå vad som händer när urinblåsan blir utspänd, att muskelfibrerna får svårare att dra ihop sig. Därför kan en patient med en halvliter urin i blåsan, som borde känna sig rejält kissnödig, ändå ha svårt att kissa.

Om problemet har minskat på Skånes universitetssjukhus går inte att slå fast. De har mätt på två olika sätt som visat olika resultat. Antalet ärenden till chefsläkaren ökar och det anmäls fler fall enligt Lex Maria. Senast i januari Lex Maria-anmälde sjukhuset en incident där en äldre man behövt tappas på så mycket som 4,5 liter urin. Däremot visar journalgranskningar att antalet fall av uttänjd urinblåsa minskar.

Jenny Cederberg går iväg för att se om Astrid Espersson har vaknat till på sin sal. Hon hämtades nyligen tillbaka till avdelningen efter en gastroskopi. Astrid Espersson ligger och tittar ut över hela Lund genom salens fönster.

— Jag har haft en magblödning, som beror på att jag äter blodförtunnande för förmaksflimret. Men nej, så kissnödig känner jag mig inte, säger hon.

Ändå visar urinblåsescannern att 700 milliliter har hunnit samla sig och det är hög tid att ta en tur till toaletten. Jenny Cedergren stöttar henne dit och gör en kontrollscanning efteråt.

— Titta på den här lilla fläcken på skärmen. Den visar att du bara har 9 milliliter kvar, så nu kan du ringa din skjuts hem.

Två patienter med olika risker

I den utbildningsfilm som Skånes universitetssjukhus gjort beskrivs två av de patientfall som Lex Maria-anmälts. Patienterna kallas Bengt och Cecilia och har helt olika riskfaktorer för att inte kunna kissa eller tömma blåsan helt, när de kommer till sjukhuset.

Bengt är gammal, har kognitiv svikt, diabetes, förstorad prostata, oro och är sängliggande. Cecilia, däremot, är frisk, men ska sövas och opereras, kommer att ligga till sängs, ha smärta och få opiater.

Båda drabbades av vårdskadan överfylld urinblåsa under sjukhusvistelsen.

Skadliga volymer

  • Vid sjukhusvård finns flera tillstånd som ökar risken för blåsövertänjning. Det är exempelvis akuta och smärtsamma sjukdomar och skador, ryggläge, integritetsproblem, oro och stress.
  • Patienterna kan ha svårt att känna att de behöver kissa. Därför är det personalens ansvar att hjälpa till med regelbundna toalettbesök och övervaka förmågan att tömma ut urin.
  • När blåsvolymen är större än 500 ml blir det allt svårare att tömma blåsan och risken för kroniska skador ökar. Om volymen är över 1 liter krävs ofta långvarig kateterbehandling.
  • Om urinblåsan blir överfylld, men töms inom 1–2 timmar, så är risken liten för bestående skador. Dröjer det längre kan återhämtningen bli svårare.

Övervakning med scanner

Före mätning ska patienten ges tillfälle att tömma blåsan.

  • 100–150 ml residualurin:
    Ny kontroll efter 3 timmar.
  • 150–300 ml residualurin:
    Ny kontroll efter 2 timmar.
  • 300–400 ml residualurin:
    Ny kontroll efter 1 timme. Åtgärder för att stimulera blåstömning.
  • Över 400 ml residualurin:
    Tappning alternativt kvarliggande urinkateter.

KÄLLA: Vårdhandboken

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida