Hitta nya hjulspår
Detta skrivs i mitten av septem-ber och fortfarande råder högsommarvärme i stora delar av Sverige. Men när ni läser detta har säkert hösten intagit landet, och frågan är hur man ska klara en lång och kall vinter efter en sån här sommar. Livet blir så enkelt när himlen ständigt är blå och man inte behöver ha några ytterkläder. Det blir nog svårt att vänja sig vid kylan, men förhoppningsvis har kroppen laddat upp med en hel del nya celler under den långa sommaren.
För mig är hösten den tid på året då det händer allra mest på jobbet. Och det händer särskilt mycket inom den svenska hälso- och sjukvården.
Den 2 september presenterade till exempel socialminister Lars Engqvist en ny satsning på vården. Bland annat ska en nationell handlingsplan för hälso- och sjukvården tas fram och presenteras nästa år. Den ska innehålla inriktning och mål för vilken sorts sjukvård som ska bedrivas i Sverige.
Vårdförbundet har vid flera tillfällen efterlyst en nationell handlingsplan för sjukvården och det är positivt att regeringen nu tar ett sådant initiativ. Men det blir verkningslöst om inte alla aktörer med makt att förändra sjukvården sluter upp bakom.
Hittills har sjukvårdsdebatten mest handlat om politiska och ideologiska motsättningar, något som har lett till att allmänhetens tillit till den svenska sjukvården och till de ansvariga politikerna har urholkats.
Regeringens förslag, som också slog fast att sjukhus ska drivas utan vinstintresse, ledde till flera protester bland framför allt representanter från landets borgerligt styrda kommuner och landsting. Men om inte de övriga politiska partierna sluter upp och visar att de på allvar vill ta ett gemensamt ansvar för utvecklingen av sjukvården riskerar regeringens förslag att bara bli ännu ett i raden av utspel om sjukvården som kommer att försvaga allmänhetens tilltro till den ytterligare. Om detta skrev jag i en debattartikel i Sydsvenska Dagbladet den 8 september med anledning av att de så kallade Ystaddagarna inleddes, då över 300 ledande aktörer inom sjukvården samlades för att under tre dagar diskutera vårdens utveckling. I artikeln uppmanade Vårdförbundet de ansvariga politikerna att ta chansen och fatta ett konstruktivt nationellt beslut om vilken sorts sjukvård som ska bedrivas.
Men när Lars Engqvist på konferensens första dag redogjorde för innehållet i sitt och regeringens förslag väckte det en hel del missnöje hos de församlade cheferna och ledarna inom vården. Många kände sig överkörda, de ansåg att deras synpunkter på förslaget inte togs på allvar. Och jag tror att detta kommer att försvåra det kommande samarbetet kring ett nationellt grepp om sjukvården. Det är synd, för under de tre dagarna i Ystad framkom det tydligt att det finns en stark vilja till samförstånd och uppslutning kring en gemensam vision för sjukvården.
Jag hoppas att Lars Engqvist inser detta, lyssnar på kritiken och ser till att få till stånd konstruktiva möten med alla berörda parter. Det finns oerhört mycket kunskap bland chefer, ledare, politiker, tjänstemän och de olika yrkesgrupperna i vården. Det vore ett stort misstag att inte ta vara på denna.
Det är också viktigt att Lars Engqvist tar till sig de bra idéer, och det nytänkande, som finns i landets borgerligt styrda kommuner. Men politikerna i dessa får heller inte vara nödbedda, de måste också se att regeringens initiativ är en möjlighet att göra något för hela landets hälso- och sjukvård.
Med en handlingsplan för sjukvården blir det möjligt att byta fokus, att inte längre fortsätta i gamla hjulspår. Primär- och äldrevården är exempel på områden där förändringar, om de görs på rätt sätt, skulle kunna lösa många av hälso- och sjukvårdens problem.
Regeringens förslag handlar också till stor del om satsningar på primärvården, med bland annat ökad etableringsfrihet för vårdpersonal.
Efter vad som framkommit i medierna vill socialministern ha en primärvård som är uppbyggd kring familjeläkarsystemet. Risken finns att vi får tillbaka det gamla husläkarsystemet, där verksamheten var uppbyggd endast kring läkarna i stället för alla de yrkesgrupper som är viktiga för patienterna i primärvården. Det är därför nödvändigt att vi från Vårdförbundets sida tar fram förslag som bygger på en helhetssyn utifrån befolkningens behov. Ett system där de olika vårdprofessionernas kunskap och kompetens tas tillvara, där de har inflytande över hur arbetet ska utformas och verksamheten utvecklas.
Jag välkomnar idéer och förslag från er om detta!