Högskolan gav omvårdnad status
Många blev glada när sjuksköterskeutbildningen kom in i högskolan genom Vård 77, men inte alla. Den svenska utbildningen blev för kort, menade sjuksköterskeföreningarna i Danmark och Norge och blåste till strid.
Plötsligt sa P C Jersild ifrån när någon som var för graderade betyg undrade vad de duktiga studenterna skulle göra om det bara fanns godkänt/icke godkänt: »De duktiga studenternas förbannade skyldighet är att hjälpa de mindre duktiga. Jag stödjer förslaget om att betygen bara ska vara godkänt/icke godkänt.«
– Det var nästan chockerande. Han var ju läkare och författare och jag var bara student, minns Helena Johanson.
Det här hände 1976, under ett möte där betygen i den nya sjuksköterskeutbildningen diskuterades med representanter för bland annat Högskoleverkets föregångare, uhä och yrkesgrupper inom vården. Där satt Helena Johansson med som studeranderepresentant.
– Jag tror att just betygsdebatten, där alltså pc Jersild deltog, hade stor betydelse för det som sedan blev Vård 77. Man pratade mycket om patientens rätt att få en god vård och personalens rättighet att få kunskap för sitt arbete, säger Helena Johanson.
Hon var då ordförande i studentorganisationen ssef. Efter att bland annat ha varit vice ordförande i Vårdförbundet är hon i dag en av cheferna inom centralorganisationen tco.
Utbildningen har varit en ständig debattfråga, inte bara under Vårdförbundets 30 år utan även tidigare. Gång efter gång har förändringar skett, inte minst när det gäller utbildningens längd.
Den stora förändringen – man kan väl nästan kalla det en revolution – kom med det som blev Vård 77. Då först kom sjuksköterskeutbildningen in i högsko-lan och sjuksköterskornas karaktärs-ämne omvårdnad fick en helt annan
status.
– Både vi studerande och shstf krävde att utbildningen skulle utformas så att det blev tydligt att omvårdnaden var en egen kompetens och så blev det också.
Men kanske, säger Helena Johansson, betonade man i diskussionen ibland omvårdnaden för mycket och glömde den tekniska, mer hantverksmässiga metodkunskapen. Man kan ju inte omvårda i gång ett hjärtstillestånd.
– Till slut blev det dock rätt bra och förändringarna var nödvändiga. Utan Vård 77 hade sjuksköterskorna knappast haft samma ställning i vården som de har i dag. Och det har påverkat inom många områden, till exempel lönen, säger Helena Johanson.
Men förändringarna genom Vård 77 slapp inte undan kritik. Både sjuksköterskor med erfarenhet och blivande sjuksköterskor menade att inriktningen på omvårdnad blev alltför dominerande på bekostnad av det medicinska.
Grannländerna Danmark och framför allt Norge blåste till strid. De hävdade bestämt att den nya tvååriga utbildningen var för kort och ofullständig. Deras utbildningar var längre än Sveriges två år, men byggde inte som den svenska på att man hade en undersköterskeutbildning i gymnasiet som grund. Striden pågick under flera år.
På 1990-talet gjordes dock utbildningen för sjuksköterskor om igen och blev treårig. Orsaken var dock inträdet i eu, inte den nordiska kritiken. eu ansåg bland annat att barn- och psykiatriutbildningarna inte var tillgodosedda. I samband med den här förändringen försvann också kravet på att man först skulle gå vårdlinjen på gymnasiet.