Ludvig Noreen: Höjningen av högkostnadsskyddet ett slag under bältet för vanligt folk

I dag den 1 juli 2025 höjer regeringen högkostnadsskyddet för läkemedel med nästan en tusenlapp – från redan höga 2 900 till 3 800 kronor. Det innebär att det blir dyrare för vanligt folk att köpa medicin. Är det verkligen värdigt ett land som vi kallar välfärdsstat? Den frågan ställer sig Ludvig Noreen, journalist och sjuksköterskestudent.

Höjningen slår extra hårt mot dem som redan lever i ekonomisk utsatthet. Ta till exempel multisjuka Agda – en fattigpensionär som vänder på varje öre. Varje månad går hon till apoteket på tvärgatan mitt emot där hon bor. Med rollatorn i handen tar hon sin kölapp. Men när det blir hennes tur att betala kostar medicinen nu 900 kronor mer än förra veckan. För många kanske det är en hanterbar summa – men för Agda är det skillnaden som gör att hon inte har råd att hämta ut sina receptbelagda läkemedel.

Det här är verkligheten för många i Sverige. Fattigpensionärer som redan lever på existensminimum – för dem är en höjning på 900 kronor inte liten. Den är avgörande.

Runt 300 000 pensionärer i Sverige lever i ekonomisk utsatthet. Många är beroende av garantipension, som år 2025 ligger på högst 11 900 kronor före skatt, samt bostadstillägg eller annan hjälp för att klara sig. För dem som redan lever på marginalen blir en höjning av kostnaderna för medicin och sjukvård en avgörande belastning.

Vård för en halv månadsinkomst

Att betala för sin vård kan kosta en fattigpensionär uppemot en halv månadsinkomst per år, med nuvarande högkostnadsskydd på 1 450 kronor för öppenvård och ett sjukresetak som nyligen höjts med 500 kronor till 1 960 kronor. Till detta kommer mediciner som inte ens ingår i högkostnadsskyddet. Svensk sjukvård – den där “gratis” vården – blir för många en kostnad de inte klarar av.

Och vad skulle man annars göra dyrare än människors vård och livsnödvändiga mediciner? Det finns ju alltid statens miljardslukande konsultnotor, tjänsteresor och IT-projekt som spräcker budgeten eller aldrig levererar. Dessutom höjs riksdagsledamöternas månadsarvoden med 3 000 kronor, stadsrådens med 5 000 och statsministerns med 6 000 kronor. Det kittlar säkert dödsskönt i kistan – men som tur är inte den typen av kista som fattigpensionären Agda hamnar i när hon dör av obehandlad KOL.

Obehandlade sjukdomstillstånd dödar

Konsekvensen för vanligt folk – särskilt för dem som lever i fattigdom – är tyvärr att man helt enkelt inte har råd med sin sjukvård och sina läkemedel. Vi som arbetar inom vården vet alltför väl vad som händer när sjukdomar lämnas obehandlade, när människor med fattigdom, missbruk och multisjuklighet inte får den hjälp de behöver.

På akutmottagningen har jag själv sett patienter komma in med misstänkt sepsis, förgiftade av överdoser eller med höftfrakturer. ”Hon hade legat i flera veckor under miserabla förhållanden.” Obehandlade sjukdomstillstånd dödar – och det är en tragisk verklighet för många.

Jag minns en patient vi fick in med diabetes, KOL och inkontinens. I journalen stod det: ”bor hemma”. Kroppsvikten? 25 kilo. Jag stannade upp. ”Ett barn kan väl ändå inte ha KOL?” tänkte jag. Men när jag gick in fick jag mig en chock. Där satt en kvinna i 70-årsåldern – tunn som en skugga, med huden spänt över skelettet. Hon log försiktigt.
Hon var en människa som vården hade lämnat för länge sedan. Kanske för att hon varit för sjuk, för fattig, för ensam för länge. Kanske hade hon inte längre möjlighet att hämta ut sin medicin.

Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. När priset på medicin och vård blir för högt för dem som behöver den mest, sviker vi det löftet.

Fattigdom påverkar hälsan

Vi vet att fattigdom påverkar hälsan – och att ohälsa påverkar ekonomin. Men när staten gör det dyrare att vara sjuk, när läkemedel och vård kostar mer än folk har råd med – då skapar man de här situationerna. Människor som går under, långsamt, i tysthet.

Är det verkligen värdigt ett land som vi kallar välfärdsstat? I hälso- och sjukvårdslagen står det tydligt: ”Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.” När priset på medicin och vård blir för högt för dem som behöver den mest, sviker vi det löftet.