Hon erkände aldrig ett fel
Trots att det var 150 år sedan hon levde och verkade är hennes omvårdnadsteorier fortfarande aktuella. Nu har elva forskare skrivit boken som berättar om vem Florence Nightingale egentligen var.
Florence Nightingale ses fortfarande som en av de stora omvårdnadsteoretikerna och professor emeritus i omvårdnadsforskning, Elisabeth Hamrin, säger att hon har stor respekt för Florence Nightingales kunskaper. Elisabeth Hamrin och ytterligare tio författare berättar om denna förgrundsgestalts liv och gärningar i boken Florence Nightingale – en granskning i nutida perspektiv, utgiven i Vårdförbundet SHSTFs FoU-serie.
Vi får möta den unga Florence, yngsta dotter till rika, aktiva och nöjeslystna föräldrar. Hon växer upp i det viktorianska Storbritannien där flickor av hennes börd inte förväntades ägna sig åt mycket annat än umgängesliv och handarbete. Det räckte inte för Florence. Hon ville något mer med sitt liv och som 17-åring skrev hon i sina anteckningar att Gud hade talat till henne. Han kallade henne i sin tjänst, men vilken tjänst det var visste hon inte ännu.
En värld i elände
Vändpunkten i Florence Nightingales liv kom när hon var 24 år. Hon hade tillsammans med familjen rest mycket i Europa och fått upp ögonen för en värld fylld av elände, svält och smuts. Hon ville lindra lidandet, och så småningom kom hon till insikt om att hon ville göra det genom att vårda sjuka. Hennes beslut att ägna sig åt sjukvård ledde till en brytning med familjen. Framför allt modern och systern kunde inte acceptera att Florence ville viga sitt liv åt något som dittills skötts av kvinnor mer eller mindre upplockade direkt från gatan.
Florence införde begrepp som frisk luft, rent vatten, renlighet, ljus och fullvärdig kost i en sjukhusvärld som på den tiden snarast utgjorde ett hot mot hälsan. Kända är också hennes insatser under Krim-kriget där insikterna i vikten av god hygien ledde till att dödligheten bland sårade soldater minskade radikalt. Hon startade en sjuksköterskeskola och var engagerad i att förbättra militärsjukvården i Indien, hon skapade omvårdnadsteorier och var en flitig skribent och debattör. Men hur är det egentligen, duger hon fortfarande som förebild?
Maktmänniska
Ja, svarar författarna till boken om Florence Nightingale, samtidigt som de uttalar en viss tveksamhet kring hennes personlighet. I det som finns skrivet om och av Florence Nightingale framskymtar en maktmänniska som aldrig kunde erkänna att hon hade fel. För fel hade hon ibland. Till exempel är hennes motstånd mot upptäckterna inom bakteriologin svårt att förstå i dag. Liksom hennes inställning att kvinnor inte borde bli läkare. Hon såg omvårdnad som ett kvinnligt yrkesområde som skulle hållas skilt från manliga yrkesområden som medicin och kirurgi.
”Florence är död”, parollen som ibland har dykt upp i samband med dagens lönekamper, syftar på Florence Nightingales syn på sjuksköterskeyrket som ett kall. Och så såg hon på det. Hon hade en stark tro på Gud och ansåg också att andligheten var en viktig del av yrket. Men däremot är det en missuppfattning att tro att hon med det menade att sjuksköterskor skulle arbeta utan betalning. Att sjuksköterskorna skulle ha lön för sitt professionella arbete var självklart för Florence Nightingale.
Hon grundade den första sekulariserade utbildningen för sjuksköterskor, hon såg ”nursing” – eller omvårdnad – både som en konst och en vetenskap, hon underströk vikten av att observera patienten och ansåg att noggrann dokumentation av omvårdnad skulle komma att underlätta för forskningen. Florence Nightingale var ovanpå allt detta en skicklig lobbyist som med sina goda kontakter i parlamentet lyckades driva igenom många av sina idéer. Så nog kan hon duga som förebild även i dag.
Florence Nightingale – en granskning i nutida perspektiv är utgiven i Vårdförbundets FoU-serie som rapport nummer 50. Den kan beställas genom:
SHSTF-material
Box 49023
100 28 Stockholm