Hon vägrar se revirstrider

Socialstyrelsens nya generaldirektör återkommer ofta till ordet samarbete och vill inte tänka för mycket på revirstrider. Om dagens sjukvård säger hon att det största hotet mot den är att personalen slits ut och inte orkar ta det stora ansvar de alltid tagit.

Socialstyrelsen är en gigantisk myndighet vars främsta uppgift är att utöva tillsyn över hälso- och sjukvården. I toppen på myndigheten finns generaldirektören. Sedan omkring tre månader är det en kvinna som heter Kerstin Wigzell och som, utan omsvep, vågar erkänna att hon inte vet särskilt mycket om omvårdnad. Lika rättframt konstaterar hon att hennes främsta chefsegenskap är förmågan att se helheten. En egenskap som hon anser att hon har god nytta av på en arbetsplats med ett så stort verksamhetsområde som Socialstyrelsens.

Hon är glad i sitt jobb, Kerstin Wigzell. Hon tycker att Socialstyrelsen är en spännande arbetsplats och bland det bästa med den är att personalen är så oerhört sakorienterad och engagerad. Finns det någon baksida av medaljen så är det väl just en viss svårighet att se till helheten. Som generaldirektör är det viktigt för henne att få alla anställda att känna ett gemensamt ansvar för det som hon ser som verkets främsta uppgift: att kritiskt granska utifrån ett klient/patientperspektiv.

Spänning medicin–socialt
Spänningen mellan det medicinska och det sociala finns där. Den är ett arv från tiden då medicinalstyrelsen slogs samman med dåtidens socialstyrelse. Rädslan för att medicinen skulle ta över helt och hållet gjorde att många på Socialstyrelsen inte såg fram mot sammanslagningen. Kerstin Wigzell har hörts säga i åtskilliga intervjuer att hon vill att samarbetet mellan dessa båda områden ska förbättras. På frågan om hur, svarar hon att man redan är på gång.

– Vi håller på att starta en ny enhet på hälso-och sjukvårdsavdelningen där de båda sektorerna ska arbeta tillsammans med äldreomsorgen. Den ska ledas av en direktör från den sociala sidan. Om vi ska bli trovärdiga i vårt budskap till kommuner och landsting måste vi visa att vi själva kan samarbeta. Samarbetet kommer också få oss att bättre förstå de problem som finns i verksamheten.

Men hon anser inte att ordet konflikt rätt beskriver förhållandet mellan den sociala och den medicinska sidan på den myndighet hon leder. Hon kallar det i stället en samexistens där man respekterar varandras kunskaper.

Socialsekreterare i botten
Kerstin Wigzell började sin karriär som socialsekreterare och hon tycker att socialtjänsten har mycket att lära av hälso- och sjukvårdens professionalitet och sätt att förena forskning och praktik. Om sjukvården har något att lära av socialtjänsten så är det förmågan att se helhet och strukturer. Hon tror inte att det är någon nackdel för verket att hon inte är medicinare och tror heller inte att hennes personal anser det. Även om hon inte är omedveten om att det tidigare knorrats från en del håll. Själv säger hon sig aldrig ha tillhört den falang inom socialtjänsten som varit misstänksam mot läkare. Strider mellan personalgrupper är heller ingenting som hon vill lägga ner krut på, eller ens ha för ögonen. ”Om jag ska gå omkring och tänka på det finns det risk för att jag blir alltför försiktig.”

En inställning som även gäller den spänning som finns mellan omvårdnad och medicin. Ann Bonair är sjuksköterska och specialsakkunnig i omvårdnad på Socialstyrelsen. Hon har tidigare sagt i en intervju att det är svårt att där få gehör för omvårdnadsfrågorna. Kerstin Wigzells kommentar är att ”om det är så, så är det synd”. Men hon håller fast vid sin ”strutsstrategi” som hon anser är nödvändig för att inte förlora sig i eventuella motsättningar mellan läkare och sjuksköterskor. Vilket hon understryker att Socialstyrelsen inte ska bidra till.

– För vår del är det viktigast att vården fungerar för patienten – vår uppgift är inte att lyfta fram just omvårdnad, säger hon och erkänner samtidigt att hon måste sätta sig in i och lära sig mer om vad omvårdnad egentligen är.

Hennes spontana definition av sjuksköterskornas karaktärsämne är annars att det måste vara något som alla personalgrupper inom sjukvården kan och ska ägna sig åt. Under sin korta tid som generaldirektör har hon heller inte hunnit sätta sig in i det arbete som Socialstyrelsens expertgrupper gör. Därför kan hon inte svara på några frågor om vilka resultat expertgruppen för omvårdnad har uppnått. Men hon kommer att sträva efter att involvera fler sjuksköterskor i Socialstyrelsens olika expertgrupper.

– Vi måste ha kontakter med alla personalgrupper.
Kerstin Wigzell tycker att Socialstyrelsen ganska väl kan utföra alla de uppgifter som åläggs verket. Hela tiden kommer nya uppdrag från regeringen att granska, utvärdera eller sprida kunskap och det är bra, säger hon.

– Det är ett tecken på att våra kunskaper är efterfrågade, men vi måste få mer tid att också formulera frågorna själva.

En ledarskapskris
Allmänt sett befinner sig inte Socialstyrelsen i någon ekonomisk kris. Ordet kris tycker hon däremot, åtminstone delvis, passar in på dagens svenska sjukvård. Det största hotet mot hälso- och sjukvården anser hon är den frustration och vilsenhet som börjar sprida sig bland dess personal. Krisen ser hon som en ledarskapskris.

– Jag har alltid respekterat och sett upp till personalen inom hälso-och sjukvården för att de är så ansvarstagande. Till skillnad från personalen inom socialtjänsten, som ser sig som en kugge i ett större sammanhang, tar de ett stort personligt ansvar för patienterna.

Om de slutar att ta det ansvaret – då står svensk sjukvård inför en kris.

Till viss del tror Kerstin Wigzell att personalens osäkerhet kring vart förändringsarbetet inom vården ska leda kan förklaras med att politikerna inte fått den hjälp de behövt från professionen för att kunna besluta om hur resurserna ska minskas. Chefer i vården har tidigare inte accepterat att medverka, i dag hoppas hon att det är bättre. Politiker, säger hon, måste koncentrera sig på politiska visioner. De ska ge förutsättningar, inte gå in och peta i verksamheten.

Sjukvårdspersonalens arbetsmiljö är ingenting Socialstyrelsen kommer att göra till sin sak. Den måste landstingen sköta själva, säger Kerstin Wigzell.

När det gäller själva vården, som ju är Socialstyrelsens sak, tycker den relativt nytillträdda generaldirektören att psykiatrin är den sektor som är mest problematisk. ”Hur många med psykisk störning får egentligen den vård de behöver?”, frågar hon sig. Socialstyrelsen kommer att fortsätta sin särskilda granskning av psykiatrin, vården av barn och ungdomar som far illa och äldreomsorgen.

– Äldreomsorgen är spjutspetsen när det gäller integrering mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård. Alla förstår att gamla människor behöver både och.

Vinnarna kan samarbeta
Debatten kring ädelreformen har satt fokus på de stora ideologiska skillnaderna mellan två yrkesrevir. Och det tycker Kerstin Wigzell har varit bra. Hon säger sig vara optimist och därför tror hon på att personalen från de båda sektorerna nu är inställda på samarbete.

– De som är inställda på att samarbeta är kommande vinnare. Det är inte ett vinnande koncept att streta emot, säger Socialstyrelsens nya generaldirektör.