Hon vårdar barn på världens största sjukhusfartyg: ”Mycket dans och glädje”

Fram till sommaren ska sjukhusfartyget Global Mercy utföra 800 kirurgiska operationer i Senegal. Svenska sjuksköterskan Kristina Flemming är en av hundratals volontärer på skeppet. ”Vi möter mycket glädje och tacksamhet”, säger hon.

Vilka arbetsuppgifter har du?

– Hittills har jag jobbat på en barnavdelning med ortopedpatienter. Vi har 18 platser och två extrabäddar. Barnen kommer hit kvällen innan de ska opereras och leker och busar. Sedan duschas de och görs i ordning för operation. Efteråt ger vi sjuksköterskor smärtstillande – morfin, alvedon eller ibuprofen. Det ingår även i jobbet att leka och spela spel med barnen. Varje dag har vi en utestund när vi kör ut dem på soldäck i rullstolar. Då blir det alltid dans. Någon spelar trumma, någon sjunger. Jag har märkt att de uppskattar när jag är med och dansar, så det gör jag ofta.

Du jobbar till vardags på Capio Sankt Görans sjukhus i Stockholm. Hur hamnade du på Global Mercy?

– Jag såg ett tv-program om Mercy Ships, där de följde en sjuksköterska och en kock. Det var så jag upptäckte organisationen och att de hade en filial i Sverige. Jag gick på ett informationsmöte där de sa: ”Ja, vi behöver dig”. Sedan tog det ett tag att bli antagen, det var lite bökigt att ansöka och man behövde ha några års arbetslivserfarenhet.

Har du tidigare erfarenhet av volontärarbete?

– Nej. Men sedan jag var ung har jag haft en dröm om att få jobba i Afrika. Innan jag utbildade mig till sjuksköterska var jag journalist och i det yrket är det svårt att arbeta utomlands, så det här var ett mål när jag omskolade mig. Jag läste på Röda Korsets högskola och där fick jag möjlighet att göra en utbytesperiod i Tanzania. Efter examen insåg jag att både Röda Korset och Läkare utan gränser kräver att man har specialistutbildning eller kompetens inom global hälsa. Plus att man helst ska kunna franska. Så jag blev lycklig när Mercy Ships hörde av sig i december.

Hur är det att jobba på ett sjukhusfartyg?

– Global Mercy är helt nybyggt och supermodernt. Det finns elva däck och sjukhuset ligger på däck tre och fyra. Vi har sex operationssalar samt pre-op och post-op-avdelningar. Totalt bor det 500 personer på båten, och här finns bland annat en skola för de 60 barn som är här med sina föräldrar som arbetar. Vissa är ute i flera år.

Hur ser villkoren för sjuksköterskor ut?

– Jag är här i åtta veckor och jobbar treskift ungefär som hemma. Skillnaden är att jag inte kan lägga mitt eget schema. Alla får betala sin egen resa och en summa för mat och bostad. Men just nu är det gratis eftersom någon har donerat en massa pengar. Man delar hytt med en annan person. Det är skönt att kunna stänga om sig och sova ordentligt, särskilt mellan nattpassen. Med öronproppar störs jag inte av båtmotorerna och sover bättre än hemma.

Får du någon återhämtning?

– Ja, jag försöker lämna skeppet och göra utflykter eller gå på marknader i stan när jag är ledig. På båten finns även gym, fik och soldäck där jag sitter och läser.

Vilka besvär opereras patienterna för?

– Många har felställda ben på grund av vitaminbrist eller undernäring. De kan vara kobenta, hjulbenta eller ha en fot som sticker ut åt fel håll. Efter operationen är de gipsade i två veckor innan de får stödja på benen. Barnen ligger i en specialbyggd våningssäng en meter över marken. Under dem ligger deras ”caregiver”, som kan vara en förälder eller släkting, som hjälper till att tvätta dem, se till att de får mat och att de gör sin sjukgymnastik. När de lämnar sjukhuset får de med sig kalcium och d-vitamin för att stabilisera benstommen. Medan de är här vill vi att de får i sig mycket mjölk och yoghurt, sådant som de kanske inte har råd eller möjlighet att äta hemma.

Vilka andra åkommor förekommer?

– Mycket som inte finns i västvärlden, till exempel Noma som orsakas av bakterier som äter upp kött och vävnad och gör att man kanske inte har läpp eller näsa kvar. Det förekommer också brännskador som orsakats av eld och oljor, gomspalt och olika bristsjukdomar. Operationerna följer ett treveckorsschema. Just nu är det ortopedi, men sedan sker till exempel käk-, ansikts- och plastikkirurgi.

Har du upptäckt några skillnader i arbetssätt mellan sjuksköterskor från olika länder?

– Vi jobbar efter amerikansk standard. Det finns en avdelningssjuksköterska som allt ska gå igenom, så jag tar inga egna beslut, utan utför mest saker. Det är väldigt annorlunda för jag är van att bestämma själv, vara med på ronder och säga vad jag tycker.

Vad är mest annorlunda i sjukhusmiljön?

– Glädjen och röran! Det är väldigt mycket folk och saker på avdelningen, eftersom patienter och anhöriga har olika kärl, frukter, spel och instrument. Ingen håller sig på sin egen plats, alla umgås, pratar, dansar och sjunger tillsammans. Om det kommer en ny patient så samlas alla runt den. Det är härligt, tycker jag. Hemma är allt så strikt. Det ska vara tyst och du går inte fram till någons säng om du inte blir inbjuden. Alla är väldigt glada och kärleksfulla. Jag har fått träningsvärk i ansiktet för att jag ler så mycket!