I Norrahammar ställer sjuksköterskorna diagnos

Distriktssköterskorna bedömer självständigt patienter som kommer till infektionsmottagningen i Norrahammar. De skriver både ut recept och sjukskriver, men målet är att minska antibiotikaanvändningen och öka egenvården.

7 januari 2002

Snöflingor, stora som vantar, singlar ner på isbarken som täcker torget. Det är halt och allmänt ruggigt, det är riktiga förkylningstider. Trots det är det ingen rusning till vårdcentralen i Norrahammar den här vinterdagen. På den öppna sjuksköterskemottagningen för infektioner (SIM-mottagningen) vinkar man adjö till sin sista patient för dagen redan vid elvatiden. Och det trots att man varit back-up för kollegerna på vårdcentralen i Råslätt, som ägnat hela dagen åt internutbildning.

Ändå har sjuksköterskorna under sim-mottagningens första år tagit hand om ungefär en tredjedel av alla patienter på vårdcentralen – ställt diagnos, ibland utfärdat recept men framför allt undervisat dem i egenvård.

Norrahammar är en gammal bruksort. Men nu är bruket
nerlagt och samhället förvandlas mer och mer till en förort till Jönköping. Tretton minuter tar det för lokaltåget från Norrahammar in till centrala Jönköping.

Blandat sjukdomspanorama
Sjukdomspanoramat är därför en blandning av de många barnfamiljernas åkommor och de som kommer av ett långt arbetsliv på bruket. Överst på tio-i-topplistan hittar vi inte oväntat övre luftvägsinfektion eller i dagligt tal förkylning. Lite längre ner återfinns såväl öroninflammationer som astma och bronkit.

Läkarsituationen på vårdcentralen i Norrahammar är också den alltför välbekant. För ett år sedan fanns det bara en ordinarie läkare, vårdcentralen hade då fyra läkartjänster. Många sjukbesök gällde just förkylning, halsfluss, öroninflammation och urinvägsinfektioner – de diagnoser som nu tas om hand på sim-mottagningen.

De tog många läkartimmar i anspråk och inte minst många sjukskötersketimmar. Det var besvärligt att få loss läkartider för den här patientgruppen, och många gånger slutade de långa telefonsamtalen mellan sjuksköterska och patient med en uppmaning att åka till jourmottagningen i Jönköping på kvällen.

Det var upprinnelsen till sim-mottagningen, som inleddes på försök för ett år sedan. Initiativtagare var Angela Eckerby, distriktssköterska och chef för vårdcentralen. Den 9 februari i fjol slog man upp portarna för de första besökarna.

SIM-mottagningen sköts av Angela Eckerby, Gunvor Hederos, Leena Tjärnén och Åsa Thörnberg. Alla är distriktssköterskor utom Åsa Thörnberg, men hon vikarierar som distriktssköterska.

– Det finns de som säger att det vi gör, det har sjuksköterskor gjort i alla tider: ställt diagnos, talat om för doktorn vilken krämpa patienten lider av och fått ett recept utskrivet, säger Angela Eckerby.

– Men de har fel. För det första gör vi det vi gör på ett mycket mer strukturerat sätt efter ett väl genomarbetat flödesschema, och för det andra sköter våra sjuksköterskor också dokumentationen.

Eftersom Åsa Thörnberg är sjuksköterska sa hon först nej till att delta men övertalades att gå med i försöksverksamheten.

Vad tycker hon utmärker dem som deltar?

– Man måste vara en som vågar stå för de beslut man fattar, men heller inte rädd för att fråga om man är osäker, säger hon.

Men blir inte sjuksköterskan mer »medikaliserad« när hon tar över en del av läkaruppgifterna? Åsa Thörnberg tycker inte det. Det låter kanske konstigt, men målet för distriktssköterskorna är att ge mindre vård:

– Att få ett recept med sig är för många meningen med besöket på vårdcentralen. Det försöker vi ändra på, vi uppmuntrar patienterna till mer egenvård och att komma bort från medicinerna. Det tycker jag är omvårdnad.

Vårda sig själv
Leena Tjärnén påpekar att det i vårdcentralens vårdfilosofi ligger att patienten kan bestämma över mer själv, kan vårda sig själv. Ett mål är att bygga upp patienternas självförtroende. Och framför allt föräldrarnas när det handlar om sjuka barn. Leena Tjärnén är bekymrad över deras dåliga tillit till sin egen förmåga.

Gunvor Hederos tycker inte heller att sim-mottagningen är medikaliserande:

– Jag skriver ut fler recept i andra delar av min verksamhet än när jag tar emot patienter i den öppna mottagningen.

Distriktssköterskorna har lyckats i sin föresats att försöka förmå de presumtiva patienterna att inte komma till mottagningen i första taget. Det tycker de sig i alla fall se på de patienter som verkligen kommer – de är sjukare i dag än förr.

– De tar näsdroppar och Alvedon och väntar längre med att komma, säger Leena Tjärnén.

Men det är inte bara för att vårda sig själva som de väntar längre. De vet också att de kan komma till SIM-mottagningen utan att beställa tid och att de får träffa en distriktssköterska samma förmiddag. Tidigare ringde många redan första dagen de var sjuka för att försäkra sig om att de skulle få en tid för läkarbesök två dagar senare.

När SIM-mottagningen inleddes var distriktssköterskorna rädda att patienterna skulle vara missnöjda med att inte få komma till doktorn direkt. Den farhågan har kommit på skam. Hittills är det bara någon enstaka patient (av närmare tvåtusen) som klagat. Tvärtom tycks många vara nöjda med att få träffa just en sjuksköterska.

– De säger att vi lyssnar, att vi har tid – och de vågar erkänna om de slarvat med att ta sina mediciner, säger Gunvor Hederos.

Fast i själva verket har inte sjuksköterskorna mer tid än läkaren. Med den genomströmning av patienter de har under den öppna mottagningens två timmar blir det inte mer än ungefär en kvart per patient.

Färre jourbesök
Distriktsläkaren Bengt Hultberg är den distriktsläkare som fanns på vårdcentralen i Norrahammar när försöket drogs i gång. Han är också fortfarande den av läkarna som är mest involverad i projektet. Han vill först inte riktigt svara på frågan om vad som är så bra med försöket.

– Jag vill vänta med att säga om det är bra eller inte tills utvärderingen är klar.

Utvärderingen görs på två plan. Mest nyfiken verkar Bengt Hultberg vara på den medicinska utvärdering som ska göras av den ST-läkare som är placerad i Norrahammar. Den utvärdering som gäller kostnadseffektivitet tror han sig redan veta svaret på:

– Vi har redan statistik från jourmottagningen inne i Jönköping som visar att det totala antalet besök har ökat med fem procent, men från vårt distrikt har det minskat med 20 procent.

Bengt Hultberg anser att SIM-projektet har två mål: att minska antalet besök på jourmottagningen och att minska antibiotikaanvändningen. För honom personligen innebär tjänstgöringen under SIM-mottagningen fördelar:

– Jag är som doktor mindre stressad. Mellan halv tio och tolv har jag »fri tid«. Ibland får jag titta på patienter från den öppna mottagningen, ibland skriva ut recept. Belastningen varierar,  ibland kan det vara mycket, men det kan också vara lite. Då får jag tid till andra arbetsuppgifter, främst administrativa.

Ett teamarbete
Vad säger hans kolleger? Överlag är reaktionerna positiva. De tveksamma röster som hörts kommer från läkare i slutenvården. Bengt Hultberg är också noga med att påpeka att det inte handlar om att »halvsula« några sjuksköterskor till barfotaläkare.

– Det här är ett teamarbete. Sjuksköterskorna tar proverna och ställer diagnos enligt flödesschemat, läkaren finns tillgänglig i bakgrunden. Läkaren måste också vara frikopplad för det här, han kan till exempel inte ha en mottagning samtidigt.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida