Infekterad tå borde ha undersökts mer noggrant

Sjuksköterskan undersökte inte den 85-åriga kvinnans tå tillräckligt noga. Hon missade därför vid två tillfällen en infektion som krävde akut behandling.

Den 85-åriga kvinnan fick ont i höger pektå. Hon bodde i ett gruppboende.

Den sjuksköterska som tittade till 85-åringen ansåg att rodnaden hon såg var en följd av den fotvård kvinnan fått någon dag tidigare. Hon tyckte inte att den gamla damen såg ut att vara smärtpåverkad utan beslöt att avvakta och ta upp problemet med läkaren dagen därpå.

Kvinnans väninna, som var med vid undersökningen, ansåg dock att 85-åringen hade fruktansvärt ont och ordnade en transport till sjukhuset. Där bedömdes kvinnan vara smärtpåverkad. Hon hade feber och tån var påtagligt svullen med fluktuation och en rodnad som sträckte sig upp på halva underbenet. 

Patientens tå inciderades och tömde sig rikligt med pus. Hon ordinerades antibiotika med två sorters penicillin och daglig spolning av såret.

Tre veckor efter sjukhusvistelsen fick 85-åringen ont i ett ärrbråck hon fått efter en gallstensoperation 1968. Bråcket hade utretts på sjukhus två år tidigare. Det innehöll tarm och kunde reponeras men kvinnan hade hjärtbesvär så man avstod från operation.

Den tjänstgörande sjuksköterskan beslöt efter att ha gett smärtlindring att avvakta med eventuella åtgärder tills nattsköterskan kom två timmar senare.

Båda ansåg att kvinnan var smärtfri men nattsköterskan ringde en halvtimme senare ändå jourhavande läkare som anlände efter en timme. 

Läkaren kunde inte reponera bråcket, uppfattade att patienten haft ont i över ett dygn, och remitterade henne akut till sjukhuset för inklämning i bråcket. Eftersom 85-åringen haft flera liknande attacker det senaste året opererades hon.

En månad senare fick kvinnan åter igen problem med höger pektå.

Samma sjuksköterska tjänstgjorde som första gången kvinnans tå smärtat. Tån var infekterad, det kom lite var och sjuksköterskan planerade att ta upp det med läkaren nästa dag för antibiotikabehandling och remiss till ortopeden.

Kvinnans väninna ansåg dock att 85-åringen borde läkarbedömas redan på kvällen och ordnade än en gång tranport till sjukhuset.

Där konstaterade läkaren att patienten hade feber och ont. Tån var kraftigt svullen uppåt fotens ovansida och på underbenet fanns lymfangittecken. Tillståndet bedömdes som septisk artrit i tåleden och behandlades med incision. Mörjigt innehåll tömdes, leden spolades och patienten fick stanna på infektionskliniken för intravenös antibiotikabehandling.

Väninnan anmälde de två sjuksköterskorna till Socialstyrelsen som i sin tur anmälde dem till Ansvarsnämnden.

Enligt Socialstyrelsen har den ena sjuksköterskan inte undersökt 85-åringen tillräckligt noga. Hon har därför missat en tåinfektion med abscess, lymfangit och feber som krävde akut behandling.

Den akuta septiska artriten med feber och lymfangit måste ha funnits där redan vid sjuksköterskans bedömning två timmar tidigare men hon har inte dokumenterat någon bedömning.

Kvinnan skulle också ha fått en akut läkarbedömning av sina besvär.

Socialstyrelsen anser att ett bråck som smärtar och inte är reponerat innebär en fara för tarmgangrän. Sjuksköterskan ska då se till att en läkare genast undersöker patienten. 

Visserligen kan kvinnans psykiska tillstånd med minnesstörning och hallucinationer ha försvårat bedömningen, men samtidigt ökar behovet av läkarbedömning då anamnesen är svårbedömd, konstaterar Socialstyrelsen.

Ansvarsnämnden skriver i sin bedömning att det är oklart hur länge patienten hade buksmärtor. Det var därför inte fel av sjuksköterskan att avvakta och samråda med nattsköterskan. Anmälan mot henne ska inte leda till påföljd. 

Nämnden hävdar att både den djupa sårinfektion med misstänkt osteit som konstaterades på sjukhuset första gången och den kraftiga svullnaden i tån och lymfangiten upp i underbenet andra gången sannolikt fanns där när sjuksköterskan undersökte tån.

Hon borde ha undersökt patienten noggrannare båda gångerna och sett till att kvinnan snarast kom till sjukhus, anser nämnden och ger sjuksköterskan en erinran. Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 249/01:b1).