Inga belägg för att piercing ökar smittrisk i vården
Att ha en ring i näsan eller en pärla i tungan behöver inte nödvändigtvis innebära ökad risk för nosokomial smitta.
På Akademiska sjukhuset i Uppsala håller den interna styrgruppen för vårdhygien och smittskydd som bäst på att fundera ut skriftliga rekommendationer till personalen om hur den bör förhålla sig till piercing och andra kroppssmycken.
? Troligen kommer vi att rekommendera att smycken tas av om ingångshålet är infekterat eller inte läker som det ska. Det gäller både vid hål för piercing och för vanliga örhängen. Men att förbjuda piercing som sådan kan vi inte göra så länge som det inte finns några vetenskapliga belägg för att det skulle vara farligt ur smittsynpunkt.
Det säger hygiensjuksköterskan Christer Häggström vid avdelningen för mikrobiologi.
Ingen smittspridning
? Vi har aldrig haft någon smittspridning på sjukhuset som vi har satt i samband med piercad personal. Däremot finns det många äldre sjuksköterskor och avdelningsföreståndare som söker stöd hos oss och vill att vi på enheten för vårdhygien ska förbjuda personal att vara piercade. Men ur hygienisk synpunkt har vi inte hittat några studier som vi skulle kunna luta oss mot för ett sådant beslut.
Christer Häggström har, utan resultat, via olika medicinska databaser försökt hitta vetenskapliga artiklar om piercingens betydelse för nosokomial smittspridning.
I Livsmedelsverkets författningssamling från 1996 (SLV FS 1996:36), som getts ut efter samråd med Socialstyrelsen, står att: ?Ringar i näsan, läpparna eller andra utsatta ställen måste betraktas som olämpliga, eftersom undersökningar visat att dessa ofta medför infektioner som lätt kan spridas till livsmedlen.?
? Vilka undersökningar Livsmedelsverket stödjer sina slutsatser på har jag ännu inte lyckats få något svar på, säger Christer Häggström som anser att fokuseringen inte bör ligga på piercingen i sig utan på handhygienen.
? Smycken på händerna är naturligtvis ingenting att rekommendera. De fungerar som gömställen och växthus för bakterierna. Och händerna är ju personalens arbetsinstrument.
Armband, armbandsur och färgat nagellack anses inte heller lämpligt då detta på samma sätt kan dölja mindre bakteriehärdar som i kontakt med patienten kan leda till nosokomial infektion.
Handhygien A och O
Naturligtvis kan det växa potentiellt farliga bakterier på piercingsmycken. Speciellt om de sitter i näsan eller i munnen. Inte minst vårdpersonalens näsor är ofta koloniserade av gula stafylokocker.
? Men det är ju inte så att stafylokocker eller andra bakterier droppar från ringen ner på patienten. Det som är farligt för patienten är vad personalen har på händerna. Pillar de på sina ringar kan det fastna bakterier på fingrarna, men det kan det när folk tar sig runt eller i näsan också. Tyngdpunkten måste därför i alla lägen ligga på handhygienen och handdesinfektionen, säger Christer Häggström.
På Vårdhögskolan i Borås anser skolledningen att studenterna inte bör vara piercade när de är ute på klinisk praktik.
I ett PM som har utarbetats av prefekt Birgitta Fryklund (tidigare hygiensjuksköterska) i samarbete med hygienkommittén på Borås lasarett klargörs ?att det är olämpligt att ha piercingringar eller dylikt, eftersom piercingring i näsa eller mun lätt kan bli infekterad och innebära en smittrisk för patienter?.
Etiska hänsyn
? Vi gjorde den här skrivningen som ett svar på de reaktioner vi fick från avdelningspersonal som tyckte det var olämpligt att våra studenter kom dit piercade. Dels ur etisk synpunkt, eftersom många äldre patienter kan känna sig otrygga av att vårdas av piercad personal, dels för att skydda infektionskänsliga patienter. Det finns visserligen inga studier som visar att piercing ökar smittrisken, men har man en piercingring ökar risken för att man är där och fingrar med händerna, säger Birgitta Fryklund.