Ingen såg misären

Ingen såg misären
Foto: Istockphoto

Stjäla pengar till mat, inga rena kläder, mobbning och för lite stöd från samhället. Fyra kvinnor berättar om sin uppväxt med intellektuellt funktionsnedsatta mammor i Ingrid Weibers forskning.

2 september 2015

Alla intervjuade uttrycker blandade känslor för sina mammor, av kärlek, skam, rädsla och skuld. De kände kärlek, trots sina mammors bristande föräldrainsats, skam och skuld när mammans brister visade sig för släktingar och vänner, men också rädsla för mammans skrämmande beteende.??

De intervjuade skiljer sig åt i ålder och därmed hade de sina barndomsupplevelser i olika decennier. Ändå var deras upplevelser relativt lika. När de tänkte på sin barndom talade Ellen, Cecilia och Monika om ett liv i fattigdom. Brittas mamma däremot kunde bidra med det nödvändiga, så Britta hade ingen erfarenhet av fattigdom. Från tidiga tonåren var Cecilias lösning på sin ekonomiska situation att stjäla stora summor från sin mammas manliga vänner för att kunna köpa kläder och mat. Ellen kommer ihåg att det många dagar inte fanns någon mat alls hemma. På grund av bristen på näring växte hon inte som hon skulle. Skolsköterskan skickade henne därför flera gånger till skolläkaren för undersökning och vägning. Men Ellen kommer inte ihåg att det här ledde till någonting annat än en rekommendation att dricka vispgrädde, vilket hennes mamma avfärdade med att det var för dyrt att köpa.?

Ellen, Monika och Cecilia kommer ihåg bristen på mat. Cecilia och Monika kommer inte ihåg att de någonsin åt någon riktig frukost under hela sin barndom. Monikas mamma saknade förmågan att planera och laga tillräckliga mängder av mat så att det räckte till hela familjen och hennes pappa lagade sällan mat eller gick och handlade. Det verkade finnas en överenskommelse mellan föräldrarna att det var moderns uppgift. Det fanns alltså sällan tillräckligt med mat och barnen var tvungna att förse sig med det lilla som fanns, som bröd och honung.??

Ellen och Monika pratade om sina mammors skrämmande beteenden. Monika hade ibland svårt att sova på natten eftersom hennes mamma ofta hade svåra ångestattacker. Hon kunde kasta tallrikar och andra saker, skrika och göra en massa väsen. Tre av de intervjuade berättade att deras mödrar ofta hamnade i konflikter, såväl med sina barn som med andra. Ellens mamma brukade låsa dörren till sovrummet där Ellen och hennes syskon fanns, antingen som straff eller som ett skydd för barnen när hon gick till arbetet eller för att träffa en pojkvän. Det skrämde dem mycket. Ibland var de inlåsta i flera dagar. ?

Både Ellen och Britta mobbades av sina skolkamrater. Cecilia var mycket tuff mot sina kompisar och blev därför aldrig mobbad. På grund av mobbningen som startade när hon var 10 år försökte Britta undvika att gå till skolan. Lärarna hade inga bra sätt att hantera det här problemet. Mobbningen resulterade i känslor av ensamhet, uteslutning och sorg för både Ellen och Britta, känslor som ökade när de insåg hur olika deras situation var jämfört med kamraternas.??

Ellen, Monika och Cecilia kunde aldrig minnas att deras mammor någonsin väckte dem på morgonen under barndomen och därför kom de alltid upp för sent. När Ellen vaknade gick hon upp, tog på sig de kläder hon kunde hitta och gick till skolan utan frukost och utan att tvätta sig och borsta tänderna. Ibland väckte Monikas pappa henne men Monikas mamma sov alltid på morgonen, Cecilia hade liknande minnen. Alla fyra intervjuade hade periodvis hög frånvaro från skolan. Den mesta tiden kom de försent och alla utom Monika skolkade ofta. Faderns och syskonens intresse för Monika hindrade henne från att skolka.

?Inställningen till att städa och tvätta varierade mellan mammorna. Ellens, Monikas och Cecilias mammor verkade sakna intresse eller förmåga att hålla huset eller lägenheten ren och försedde inte sina barn med rena, säsongsanpassade kläder. Brittas mamma däremot skötte sitt hem. ?

Tre av de intervjuade tog ansvar för sina familjer som väldigt unga. Cecilia var bara fem år när hon förstod att hon var tvungen att ta ansvaret. Monika var undantaget eftersom hon var yngst av sju syskon, så hon togs om hand av sina systrar och bröder. Och Britta behövde inte ta något ansvar eftersom hon inte hade några syskon och mamman lyckades ta hand om hushållet.?

Alla intervjuade beskriver hur de kämpade för att hålla familjens situation hemlig för omvärlden. Ändå beskriver Cecilia och Monika att de signalerade i skolan att någonting var fel men ingen vuxen reagerade på signalerna och ställde frågor: Cecilia rakade av sitt hår och båda var ofta frånvarande. Monika kan inte komma ihåg att lärarna någon enda gång frågade om hennes familjesituation.?

Männen i mammornas liv startade ibland konflikter som barnen försökte hindra. Cecilias mamma hade en partner som levde med dem i sju år och var väldigt aggressiv. Cecilia kände ansvar för att skydda sin mamma från den här aggressiva mannen. Det innebar att hon ofta inte ville gå till skolan för att kunna skydda sin mamma om han blev våldsam.??

Ellen berättade om den ständiga oro som hon kände för sina syskon. Det ansvaret kände hon också när hon flyttade hemifrån som fjortonåring. En av hennes syskon flyttade in hos henne två år senare när hon hade skaffat en lägenhet som var stor nog och kommande år var det fler syskon som gjorde samma sak.?

Alla de intervjuade kände att de inte kunde lita på det mammorna sa. Britta var tretton år när hon insåg att de svar hon fick från sin mamma inte var sanna. Britta tyckte det var väldigt besvärligt men kunde inte komma på något sätt att hantera situationen. Cecilia frågade aldrig sin mamma någonting. Hon visste att det var meningslöst.?

Ellen var tvungen att undertrycka sina egna behov av kärlek och omsorg och försökte i stället ge detta till sina syskon. Det var svårt för henne att se att hon hjälpte sina syskon eftersom hon var osäker på om det hon gjorde var bra. Cecilia hade vänner som försedde henne med uppskattning och bekräftelse. Det var viktigt för henne eftersom mamman inte verkade bry sig om henne alls. Monika kände också sig ofta osäker och vände sig till sina syskon och sin pappa för att bli sedd och uppskattad.??

Alla fyra intervjuade flyttade hemifrån i sina tidiga tonår. De beskriver det som att de flydde från en allt mer omöjlig situation. Cecilia, Britta och Ellen började arbeta tidigt för att tjäna egna pengar medan Monika, som studerade, fick hjälp av sin äldre bror som hon bodde hos under sin gymnasietid. Britta försökte klara sina tidiga skolår genom att vara hemma ensam. På eftermiddagarna efter skolan var hon ensam i lägenheten med sin katt och sina böcker. När mamma kom hem var friden över. I sina sena tonår började Britta självmedicinera med alkohol och cannabis. Hon insåg slutligen att hon skulle kunna bearbeta sina barndomsupplevelser genom terapi. Cecilia kontaktade barnpsykiatrin när hon var sjutton. Hon fick terapi där under en kort tid och nämnde också att hon senare i livet hade gått i terapi längre för att lära sig att hantera barndomsminnena.?

Ellen kommer ihåg hur socialtjänsten gjorde flera hembesök efter att ha fått anmälningar om vanvård. Men hembesöken var alltid förannonserade så Ellens mamma tvingade barnen att städa och fixa allting i lägenheten och sa precis vad de skulle säga. Därför hittade socialtjänsten aldrig några bevis på vanvård. Cecilia kommer ihåg att två eller tre rapporter lämnades in till de sociala myndigheterna. Men ingen av de fyra kommer ihåg att de fick något konkret stöd från myndigheterna. Alla de intervjuade tror att de skulle haft nytta av att någon förklarade varför de hade en annorlunda situation. Ellen, Monika och Cecilia skulle också ha tyckt det var bra om deras mammor hade fått hjälp att strukturera hushållssysslorna, med rena kläder och tillräckligt med mat.?

Cecilia hade nära vänner som stöttade henne och förstod. Det här var viktigt för henne eftersom hon inte kommer ihåg att hon kunde lita på någon enda vuxen under sin barndom. Cecilia flyttade till en annan skola i nionde klass när hon insåg att hon måste höja sina betyg för att komma in på gymnasiet. Den nya skolan var specialiserad på elever med speciella behov. En lärare i den nya skolan kände till henne sedan tidigare och engagerade sig för att ge henne stöd. Varje morgon väckte han henne, hämtade upp henne och körde henne till skolan. Tack vare den hjälpen kunde Cecilia läsa upp sina betyg och komma in på gymnasiet. Ellen beskriver sig själv som ett överpresterande och perfektionist som en konsekvens av sin barndom. När hon fick sin första lägenhet överdrev hon städningen. Det var också ett sätt att visa att hon inte var lik sin mamma.

?När Britta blev gravid var det inte självklart för henne att hon ville ha barn. Under graviditeten hade hon mycket ångest. När hennes dotter föddes minskade ångesten men försvann inte helt. Hon var orolig för att hon skulle behandla sitt eget barn så som hennes mamma hade behandlat henne. Hon hade ingen förebild och därför var hon osäker på hur hon skulle vara en bra förälder.?

Oro och ångest har varit en återkommande del av Brittas och Cecilias liv från barndomen in i vuxenlivet. När Cecilia precis hade fått sitt andra barn fick hon panikattacker och svår ångest. Hon påmindes om sina barndomsupplevelser. Sedan dess har Cecilia haft regelbundet återkommande panikattacker. ??

Tre av de intervjuade har kroniska sjukdomar som de får leva med varje dag. Ellen och Cecilia är förtidspensionärer, Cecilia på deltid. Deras sjukdomar har psykosomatiska inslag och de ser det delvis som en effekt av sin barndom.?

Alla fyra kvinnorna inser att de bär bördor från barndomen, vilket till stor del har påverkat deras fortsatta liv. Som barn kände de att de var annorlunda jämfört med sina kamrater och att deras dagliga liv skilde sig från ett vanligt familjeliv, men att deras okunskap om orsaken till situationen gjorde att de inte kunde hantera det. De uttryckte att deras tidigaste år har gett dem svåra sår i själen. ??

Översättning och bearbetning: Iréne Wanland

Avhandlingen:

Children in families where the mother has an intellectual or developmental disability: incidence, support and first person narratives
http://korta.nu/Ingrid 

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida