Inget hinder för lönelyft
Jag hör en del säga att Kommunals avtal har försämrat möjligheterna för Vårdförbundets medlemmar att utverka rejäla lönelyft. Inget kan vara felaktigare. Vårt avtal som gäller fram till den 1 april 2005 erbjuder stora möjligheter till löne-förbättringar. Varken Kommunals avtal eller den dåliga ekonomin i kommuner och landsting är hinder för detta eftersom den centrala tanken är att vi ska koppla ihop löneutvecklingen med verksamhetsförbättringarna.
Därför finns det ingen anledning för någon av Vårdförbundets medlemmar att känna sig nerslagen. Utvecklingen på arbetsmarknaden talar till vår fördel. Det finns fortfarande öppningar och mitt budskap till er är att Kommunals avtal på inget sätt har försämrat våra möjligheter till löneförbättringar.
Bristen på våra yrkesgrupper kommer att fortsätta öka och det tvingar arbetsgivarna att tänka i andra banor.
De måste skaffa sig lönestrategier. De måste äntligen lära känna verksamheterna och våra yrkeskunskaper. De måste lära sig att inte bara se till den delen i avtalet som handlar om löneutrymmet utan utnyttja de möjligheter som ligger i tanken att koppla lönen till verksamhetens mål och resultat. Det innebär också att de måste sluta misstro sina chefer. Cheferna måste få mandat att både utveckla verksamheten och sätta löner och utnyttja sin kreativitet tillsammans med personalen.
Tack Theresé ifrån Sundsvall, för det mejl du har skickat mig. Jag ber om ursäkt för att jag i en intervju uttryckte mig klumpigt och gav intrycket att jag bara månar om de medlemmar som är sjuksköterskor.
Alla Vårdförbundets medlemmar är självklart förtjänta av lönelyft. Jag lovar uttrycka mig med större omsorg i framtiden.
I de fall undersköterskornas lönenivåer hamnar för nära sjuksköterskornas måste vi arbeta för att det sker en löneutveckling för dessa och då självklart inte bara för dem utan för biomedicinska analytiker, barnmorskor och röntgensjuksköterskor.
Alla våra yrkesgrupper är nyckelgrupper och jag vidhåller det jag har sagt tidigare: Vi måste se fler av de kliniskt verksamma med mer än 30 000 kronor i månaden i lön.
Den utvärdering vi har gjort av förhandlingsresultaten så här långt, visar att både arbetsgivarna och vi har svårt att överge de gamla maktstrukturerna och det gamla sättet att arbeta.
Vi måste både som individer och som organisation sluta tala om grupper i lönelyftsammanhang. Vi måste lägga upp individuella lönestrategier och bli bättre på att följa upp de individer som hamnar konstigt i förhållande till andra grupper som inte har utbildning.
Vi måste jobba för bättre chefslöner. Det försiggår en slags grupplönesättning för chefer i kommuner och landsting som är olycklig. Den individuella lönesättningen ska självklart även gälla chefer. Det är inte rimligt att vi har olika löner för chefer därför att de har olika grundprofessioner. Läkare som är chefer ska inte med automatik ha högre löner än sjuksköterskor som är chefer.