Intensivvård

Inifrån iva ‒ nu sköljer tredje vågen in över Sörmland

Inifrån iva ‒ nu sköljer tredje vågen in över Sörmland
Teamet på iva vid Mälarsjukhuset granskar den trakeostomi som nyss lagts in. Foto: Kicki Nilsson.

För ett år sedan dog en av fyra patienter på covid-iva vid Mälarsjukhuset. I dag är det en av tio. Vården har blivit säkrare och bättre och det gör personalen stolt - men de är mycket trötta nu. Vårdfokus har besökt Mälarsjukhuset som återigen måste öppna nya platser.

Det ligger patienter i åtta av de tolv sängarna på nyöppnade c-iva på Mälarsjukhuset. På grund av sjukdom bland personalen fattas det sjuksköterskor för dagen, så Torbjörn Camnérus som är en av de mer erfarna, har själv ansvaret för fyra patienter. Han rör sig snabbt mellan sängarna och arbetar lugnt och effektivt: fyller på läkemedel, kontrollerar syresättningen, dokumenterar och uppmärksammar varje förändring.

Torbjörn Camnérus är en av flera sjusköterskor på iva-avdelningen som har lång erfarenhet. Foto: Kicki Nilsson

I andra delen av salen ska en patient få en trakeostomi i stället för den tjocka andningstuben via munnen. Sjuksköterskan Angelica Lundkvist förbereder patienten för ingreppet. Operationsdukar läggs ut och sterila instrument radas upp på ett bord. Läkaren Axel Nyberg lägger snittet och röret förs in. Allt går bra.

‒ Den här patienten har varit hos oss ganska länge och då är det vanligt att de får en track, ett hål på halsen där man går in med en kortare tub i luftvägarna. När de har det kan de vara mera vakna, berättar Angelica Lundkvist.

Värst drabbade i första vågen

Det har gått ett år sedan Vårdfokus besökte Mälarsjukhuset första gången. Då, under första vågen, var Sörmland värst drabbat i landet. På bara ett par veckor hade sjukhuset tvingats öppna tre c-iva-avdelningar där patienterna låg på rad. Personal togs in från hela sjukhuset, dessutom bussades sjuksköterskor och undersköterskor varje dag från Katrineholm.

I augusti var Vårdfokus i Eskilstuna igen för att berätta om att den sista c-iva hade stängts eftersom antalet patienter minskat så kraftigt. Sedan dess har Mälarsjukhuset klarat sig med en sal för fem-sex covidpatienter. Men inte längre.

Nu är vi på plats igen och den här gången ska jag och fotografen Kicki Nilsson få följa med in på covid-avdelningen som nyligen återöppnats.

‒ Vi har ju sett hur smittspridningen ökat i samhället och förstod att vi skulle få fler patienter hit till oss också. Så innan påsk tog vi beslutet att återigen göra om vår uppvakningsavdelning till covid-iva för att få fler platser. Det visade sig vara helt rätt, för vi hade inte klarat påsken annars, säger Karin Junker, sjuksköterska och vårdenhetschef på iva.

Allt fler i intensivvård

Antalet covidfall i Sverige har ökat vecka för vecka och belastningen på intensivvården är nu högre än när det var som värst under andra vågen i januari. Enligt Svenska intensivvårdsregistret får just nu 413 covid-patienter intensivvård. Läget blir mer och mer ansträngt för varje dag och flera regioner bedömer att toppen ännu inte är nådd. I Sörmland har antalet smittfall ökat tio veckor i rad.

Hon följer med oss till omklädningsrummet och letar fram vita byxor och kortärmad tröja. Vi byter om, spritar händerna och tar på oss andningsmask, skyddsglasögon och knallröda foppatofflor i storlek 39 som får passa till både fotografens 35:or och mina egna 41:or.

På Mälarsjukhuset har de sedan länge slutat med rock och långärmat och ingen använder längre stridsmaskerna som provades ut förra året. Plastförkläde tas på vid patientnära arbete.

Alltid koll på patienten

Inne på c-iva fortsätter sjuksköterskan Angelica Lundkvist till nästa patient. Det är den enda kvinnan av de åtta patienterna och hon ska snart få lämna iva. Patienten ska göras i ordning och Angelica behöver få iväg en rapport till den mottagande avdelningen. Sedan måste hon följa upp hur det går för mannen som nyss fick en trakeostomi. Tempot är högt, det piper och tjuter hela tiden.

Mälarsjukhuset, intensivvård covid-19
I stället för den tjocka andningstuben genom munnen får patienten en trakeostomi. Foto: Kicki Nilsson.

‒ Det är mycket olika läkemedel som vi måste ha ständig koll på. Man måste också vara snabb med byte av läkemedel för de här patienterna är jättekänsliga. Det kan hända saker väldigt fort och då måste man agera på en gång. Det är därför vi är hos dem hela tiden, någon har alltid koll på patienten.

Angelica Lundkvist är ny som intensivvårdssjuksköterska. Hon började på Mälarsjukhuset i juni förra året – men är redan en erfaren pandemisjuksköterska.

‒ Ja, jag vet ju inget annat egentligen, för mig är det så här intensivvård är. Men det har varit ganska tufft. Vi har många patienter samtidigt och det är svårt att ha hundra procent koll hela tiden. Som ny på iva skulle jag i vanliga fall haft ansvar för en patient, som kanske dessutom var lite lättare. I dag har jag två, vissa dagar har det varit tre.

Slangar och sladdar i olika färger går till de många maskiner som ser till att patienterna hålls vid liv. På olika skärmar visas kurvor och siffror över hjärtrytm, blodtryck, puls och syremättnad. Flera olika läkemedel tillförs kontinuerligt. Intensivvården är extremt högteknologisk, men samtidigt är den basala omvårdnaden viktig för patientens välbefinnande och för känslan av värdighet. En tvättsvamp hindrar slangarna från att ligga och trycka mot bröstet, avlastande förband förhindrar trycksår, patienterna tvättas och rakas, händer och fötter böjs och masseras.

Angelica Lundkvist, iva-ssk Mälarsjukhuset
Angelica Lundkvist är ny som intensivvårdssjuksköterska – men redan en erfaren pandemisjuksköterska. Foto: Kicki Nilsson.

För Angelica Lundkvist känns det svårt att hon inte hinner göra allt för patienterna som hon skulle vilja.

‒ I vanliga fall är det mycket småpyssel runt omkring patienten, men det hinner vi inte alltid nu utan man får prioritera det som är livsavgörande. Det känns också tungt att vi inte hinner se personen bakom patienten. Vi ser bara hur de klarar andningen, vad de har för problem, vad de har för läkemedel, för det är det man måste hålla koll på för att de ska överleva.

Bättre överlevnad

Just när det gäller överlevnaden har det gått åt rätt håll, jämfört med hur det var för ett år sedan. Då dog var fjärde patient, i dag är det var tionde. Det berättar Karin Frisell, överläkare och medicinskt ansvarig för covidvården på Mälarsjukhuset.

‒ För ett år sedan visste vi ingenting. Vi försökte behandla de första covidpatienterna vi fick in som vanlig influensa, men de betedde sig inte riktigt så. En influensapatient som behöver intensivvård brukar ligga i respirator tre till fem dygn och covid-patienterna behövde ligga extremt mycket längre. Det var ju ganska nedslående att de aldrig kom ur respiratorn, men nu har vi vant oss vid förloppet, säger hon.

Karin Frisell, överläkare Mälarsjukhuset
Karin Frisell är överläkare och medicinskt ansvarig för covidvården på Mälarsjukhuset. Foto: Kicki Nilsson

Karin Frisell beskriver att patienterna ofta följer samma mönster. De brukar bli som sämst kring dag 9 efter första symtom och kommer då till iva. Om de blir intuberade blir de snabbt mycket bättre, men sedan blir de ofta sämre igen och behöver läggas i bukläge. Men så långt det går försöker man att undvika att söva och intubera patienterna och i stället öka på högflödet med mer syrgas och vända patienten ofta.

‒ Bland det första jag gjorde förra våren var att beställa 30 högflödesapparater, men när de äntligen kom i juni var första vågen nästan över. Men att vi nu har fått in rutinen att använda högflöde har gjort stor skillnad. Att vi dessutom har lagt till olika läkemedel som högdos kortison och Fragmin mot tromboser gör att vården är mycket bättre nu, säger Karin Frisell.

Stolta men trötta

Hon tycker att det har varit en otroligt intensiv inlärningssituation för alla.

‒ Tänk vilken start det har varit för de nya sjuksköterskor som kommit hit och fick börja jobba med detta från första början. Så småningom när vi får lägga det här bakom oss tror jag att det blir något man kommer kunna stoltsera med, att man var med i det här.

Att stoltheten finns där redan nu ser Karin Frisell, men hon ser annat också.

‒ Alla är trötta, vi är trötta på den här situationen men också trötta i kroppen. Det är ett tungt arbete och nyckfullt ibland. De flesta dör efter beslut om att avsluta intensivvården för att det inte är meningsfullt att fortsätta, men det händer att patienter snabbt blir dåliga och dör framför våra ögon och det är jobbigt.

Bemannar med egen personal

Att vården av covid-patienter har blivit mindre osäker betyder mycket för personalen. Det är ett annat lugn även om det är stressigt, tycker sjuksköterskan Angelica Lundkvist.

‒ Det känns positivt att vi klarar fler nu och att vi vet mer om hur vi ska behandla. Vi har rutiner på plats i arbetsgruppen och har jobbat ihop oss mer, säger hon. Att känna de som man arbetar med ger trygghet. Och att vi kan varandras namn! Bara det gör det mycket enklare.

Nu är det inte heller personal från andra avdelningar som bemannar covid-iva, säger vårdenhetschefen Karin Junker.

Karin Junker, vårdenhetschef iva Mälarsjukhuset
Karin Junker är sjuksköterska och vårdenhetschef på iva vid Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Foto: Kicki Nilsson.

‒ Nej, vi har i huvudsak klarat oss med vår egen personal. Det har varit en stor fördel för oss att vi har ett bra utgångsläge med en otroligt stabil personalgrupp. Vi kunde också anställa fyra nya sjuksköterskor som blev klara med sin vidareutbildning i juni.

Operationspersonal från Katrineholm och Eskilstuna har bemannat enstaka pass och efter att c-iva återöppnades har det blivit fler pass för operationspersonalen i Eskilstuna.

Sedan en vecka tillbaka går iva-sjuksköterskorna på Mälarsjukhuset återigen på 4-2-schema som de hade under första vågen: arbete två kvällar och två dagar och därefter ledigt två dagar. Det betyder att bemanningen blir jämnare dygnet runt alla dagar, men innebär också jobb fem av sex helger.

Många helgpass

‒ Vi hade förstås önskat att slippa ta till det, men nu ligger det här schemat till 23 maj. Man kanske kan hoppas att det har börjat vända neråt då, säger Karin Junker.

För det finns förstås ett orosmoment till: personalens semester.

‒ Vi hade precis gjort klart hur vi skulle förlägga semestrarna när vi blev tvungna att öppna flera platser och göra om schemat. Vår förhoppning är att det vi planerat för sommaren ändå ska hålla, men man vet ju inte nu när läget är som det är, säger Karin Junker.

Ambitionen är att alla ska få fyra veckors sammanhängande ledighet, något man lyckades med förra sommaren. För Angelica Lundkvist och de andra sjuksköterskorna på Mälarsjukhuset är det helt avgörande att kunna få den återhämtningen.

Vårdfokus nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för oss i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida