Inledaren

»Hon grät väl inte? Ni måste förstå att vi inte gillar att besökare kommer hit och gråter. Amerikanerna är värst, de gråter hela tiden.«

30 januari 2009

Det var Madonna Thakoli, chef för Wellnesscentret i Lesotho, som frågade om jag hade gråtit under intervjun med Limakatso Lebelo.

När jag hörde om Madonnas fråga etsade den sig fast, som ett tydligt uttryck för hur det är att leva i ett land som är drabbat av fattigdom, torka och sjukdom och som till stor del lever på utländskt bistånd.

Människorna i Lesotho vill inte ha medömkan, de vill mötas med respekt och stöd till egen utveckling.

I så många av mina möten med människor i Lesotho påmindes jag om hur gemensamma våra mänskliga känslor är, över länder och kontinenter. Likopo som oroar sig för sin 9-åriga dotters reaktioner, sedan dottern förlorat sin far och sett sin mor bli svårt sjuk. Mamakhoali som har valt att inte gifta om sig utan lita på stöd från andra änkor, i ett land där gifta kvinnor fick mänskliga rättigheter först för ett par år sedan. Tsepo som är ledsen över att hans fru inte fick leva några år längre, så att hon kunde ha fått bromsmediciner, och som längtar efter sina barn som måste bo långt borta hos hans mor. Mathabang som var så rädd att testa sig för hiv. »Jag trodde jag skulle dö omedelbart om jag fick veta att jag var positiv.«

De har alla fått hjälp på Wellness­centret, ett fackligt solidaritetsprojekt där landets välutbildade sjuksköterskor kan använda hela sin omvårdnadskunskap för att hjälpa och stödja sina sjuka kolleger.

Statsminister Fredrik Reinfeldt hade ett klart besked till Vårdförbundets kongressombud i slutet av november: »Vi ska inte skära ned i kärnan av den svenska välfärds­politiken.«

Nu, ett par månader senare, kan man fråga sig vad han menade? Varför står Fredrik Reinfeldt inför 190 ombud som representerar över 100 000 viktiga professionella yrkesutövare i vården och lovar att inga nedskärningar ska ske? När det sedan inte händer något som visar att han tänker infria det löftet?

När detta skrivs är regeringen utsatt för en kritikstorm från både politiker och experter som efterlyser krisstöd till kommuner och landsting. Allt medan nyheter om kommunala budgetunderskott och neddragningar kommer tätt.

Det går inte att påverka den internationella efterfrågan på företagens varor, säger regeringen om tillverknings­industrins varsel.

För offentlig sektor är det inte så. Där är politiska beslut avgörande. Samhället tjänar inte på att säga upp vård­anställda. I en lågkonjunktur med arbetslöshet och ekonomisk stress blir påfrestningarna på vården extra stora. I det läget får man inte dränera den på viktig kompetens.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida