Inte avrättar man en sjuksköterska?

För snart hundra år sedan spreds historien om sjuksköterskan Edith Cavell över världen. Hennes gripande öde bidrog till utgången av kriget, när en upprörd opinion fick USA att gå in i striderna.

De två männen stoppade Edith utanför bygget av den nya sjuksköterskeskolan. ”Madame, ursäkta, men vi behöver er hjälp” sa den ene på flytande franska. Ediths hund Jack stirrade på männen och började morra dovt. Edith backade och försökte gå vidare. Mannen ställde sig i hennes väg, drog upp sitt byxben och visade bandaget. ”Jag är skadad, i slaget vid Charleroi, och min vän här lider av granatchock. Han är engelsman.”

?Jacks morrande tilltog, han ryckte i kopplet och försökte göra utfall mot de båda männen. Edith ursäktade hunden. ”Han är bara försiktig, som jag också måste vara. Har ni lösenordet?”

?”Lösenord? Det sa de inte något om. Vi fick bara höra att det skulle finnas en vänlig kvinna här som hjälper stackars soldater som inte har nånstans att ta vägen. Men om det inte stämmer ber vi om ursäkt. Au revoir, madame!”

?Männen linkade i väg och Edith såg efter dem.

?”Vänta, vad är ert namn?”?

”Jag heter Georges Gaston Quien. Min engelske vän är så rädd att han inte vill uppge sitt namn, vi kan kalla honom Mr X. Visst kan ni förstå hans rädsla?”

?”Javisst, i dessa tider kan man inte vara nog försiktig. Jag tror jag kan hitta en plats åt er.” ?

Mot bättre vetande ledde Edith Cavell i väg de båda männen utan att det överenskomna lösenordet ”Yorc” uttalats. Kanske hade den illegala aktionen blivit så vardaglig att hon släppte på de överenskomna säkerhetsrutinerna. Eller var hennes idealitet så stark att hon ville hjälpa till varje pris? Trots att hon visste att den tyska säkerhetstjänsten intensivt letade efter nätverk som hjälpte fiendesoldater.

??Edith Cavell mötte de båda männen sommaren 1915 och det första världskriget härjade sedan nästan ett år. Åtta år tidigare hade hon lämnat en framgångsrik sjuksköterskekarriär i England och bosatt sig i Bryssel, ditlockad av en inbjudan från vänner i Belgien, där hon i sin ungdom hade arbetat som guvernant. Ryktet om den professionella utvecklingen av sjuksköterskeyrket i England hade nått belgiska läkare. De var trötta på outbildade nunnor som medhjälpare. Den nya kunskapen, inte minst kring hygien, ville belgiska läkare också få tillgång till.

?Den 42-åriga Edith fick uppdraget att starta Belgiens första professionella sjuksköterske­utbildning enligt Florence Nightingales modell. Trots motstånd, inte minst från den katolska kyrkan, hade hennes första år i sitt nya arbete varit framgångsrika. Allt fler välutbildade sjuksköterskor lämnade skolan för arbete i den belgiska sjukvården. Ediths insats fick mycket beröm, verksamheten växte och åren före krigsutbrottet började ett helt nytt utbildningssjukhus byggas intill det gamla i Ixelles i Bryssels utkant.?

Under första världskrigets inledning i slutet av juli 1914 befann sig Edith på besök hos sin familj i Norwich i England, där hennes far hade varit landsortspräst och hennes mor nu bodde kvar som änka. När nyheten om krigsutbrottet kom valde Edith att resa tillbaka till Bryssel, trots vädjanden om att hon skulle stanna i säkerhet i sitt hemland. ?

Edith Cavells starka hängivenhet för sitt yrke bidrog till beslutet. Gamla erfarenheter av att arbeta med ett stort antal tyfussjuka under en epidemi i London gav henne styrka och säkerhet. Tanken på att kunna hjälpa sårade soldater och samtidigt upprätthålla sitt livsverk låg bakom beslutet att återvända.?

Edith hann hem till Bryssel innan tyskarnas invasion och hon såg själv hur de tyska trupperna marscherade in i staden. Tyskarnas ockupation av det neutrala Belgien upprörde världen. Många rapporter om grymheter mot civilbefolkningen spreds.?

Utbildningssjukhuset förvandlades till ett Röda kors-sjukhus och när striderna inleddes tog Edith och hennes stab hand om sårade soldater från alla sidor i konflikten, med den status av neutralitet som Röda kors-emblemet innebar.?

När striderna inleddes mellan de tyska trupperna och de allierade franska och brittiska, blev soldater fast bakom de tyska linjerna. Några kom till Edith Cavells Röda kors-sjukhus och riskerade efter vårdtiden att bli tyska krigsfångar.

?Med det började den gärning som gav Edith Cavell världsrykte och hjältestatus.??

Under ett års tid hjälpte hon främst brittiska soldater att ta sig ut ur Belgien via Holland tillbaka till sitt hemland och gav dem därmed möjlighet att återvända till sina förband och fortsatta strider. Edith blev del av ett nätverk där många människor engagerade sig för att föra soldaterna ut ur landet. Den tyska ockupationsmakten viss­te mycket väl att detta pågick men spaningarna efter de inblandade gav inget resultat.

?Georges Gaston Quien förändrade allt. Edith Cavells beslut att ta hand om honom och hans kamrat, trots att lösenordet fattades, blev ett avgörande ögonblick.??

Quien var en hyrd agent för den tyska säkerhetstjänsten. Med list och charm lyckades han nästla sig in på Ediths sjukhus. Alltför många i hennes personal hade kunskap om vad som pågick och mycket snart hade Quien lyckats nysta upp hela nätverket.

?Den 5:e augusti 1915 arresterades Edith Cavell och 34 andra inblandade. Hon förhördes, och erkände allt. Enligt egen beräkning hade hon hjälpt 200 soldater att fly landet.?

Varför erkände Edith så beredvilligt och drog därmed in de andra arresterade i åtalet? Det har beskrivits som naivitet och godtrogenhet men den troligaste förklaringen är återigen hängivenheten för sitt yrke. Hon var tränad att rädda liv, oavsett om hennes eget riskerades. Det var främmande för henne att ljuga om sitt handlande. ??

Efter bekännelsen fick Edith vänta i tio veckor ensam i sin cell i St Giles-fängelset. Därefter följde en summarisk rättegång. Edith Cavell förklarades skyldig till förräderi och dömdes till döden. Redan nästa dag skulle avrättningen ske. In i det sista försökte de amerikanska och spanska ambassadörerna övertala den tyske kommendanten i Bryssel att skjuta upp avrättningen. Men det var förgäves.?

På morgonen den 12 oktober fördes Edith och en av hennes medåtalade, Philippe Baucq, till ett skjutfält i utkanten av staden. Där väntade två exekutionspatruller med åtta tyska soldater i varje. Den tyske fältprästen läste en välsignelse för Edith, hon bands vid en stolpe och fick en huva över ansiktet. ?

Soldaterna la an och Edith Cavells verkliga liv var slut.?

Hennes liv som myt började dock omedelbart att spridas. Avrättningen upprörde en hel värld. Det ansågs oerhört grymt och ociviliserat att tyskarna kallblodigt avrättat en kvinna, dessutom en sjuksköterska som bara gjort sin plikt.

?Historien spreds snabbt över världen och den bättrades på efterhand. Snart visste man med säkerhet att en av de tyska soldaterna hade vägrat att delta i avrättningen av en sjuksköterska i uniform. Han skulle ha avrättats med ett nackskott av befälet på plats och begravts bredvid Edith. I myten valde en stor del av soldaterna att skjuta bredvid målet, Edith dog inte omedelbart och en tysk officer fick gå fram och ge henne ett dödande nådaskott.?

Bilden av den uniformerade sjuksköterskan som dödas av en tysk i befälsuniform spreds i press och på vykort och blev en viktig del av den brittiska krigspropagandan. Under veckorna efter avrättningen använde soldatrekryterarna bilden av Edith Cavell med resultatet att dubbelt så många unga män anmälde sig som frivilliga till de brittiska styrkorna. Människors upprördhet över Edith Cavells öde bidrog även till amerikanernas beslut att gå med i striderna, vilket slutligen besegrade de tysk-österrikiska styrkorna.??

Efter kriget fördes Edith Cavells kropp tillbaka till England. Hon fick en officiell heders­begravning i Westminster Abbey i London och begravdes utanför katedralen i Norwich. I centrala London restes en staty till hennes minne, en fond skapades som fortfarande hjälper behövande sjuksköterskor och ännu i denna dag hålls varje år i oktober en ceremoni i Norwich till minne av hennes dödsdag. Även inför utbrottet av andra världskriget 1939 användes Edith Cavells historia i en brittisk romantiserad långfilm.?

Den professionella, hängivna sjuksköterskan levde alltså vidare som ikon i patriotisk propaganda. Men så ville hon inte se sig själv. De mest citerade av hennes ord förmedlades av den anglikanske pastorn Stirling Gahan som tilläts besöka Edith dagen före avrättningen.? ”I realise that patriotism is not enough, I must have no hatred and bitterness towards anyone.”

?Som Röda kors-sjuksköterska hade Edith Cavell behandlat alla sårade, oavsett nationalitet, och människovärdet valde hon att sätta främst, in i det sista.